Nedan följer en interpellation som jag har lämnat till Ebba Busch. Datum för debatt är ej klar ännu men sannolikt inom två veckor.
I Norge är flera partier överens om att landet inte ska förnya kablarna Skagerrak 1 och 2 på totalt 500 megawatt som förbinder södra Norge och norra Danmark när de löper ut 2026 och 2027. Anledningen är rädslan att smittas av Danmarks elpriser som är bland de högsta i världen.
Förra veckan sprack likväl den norska regeringen när Centerpartiet (Senterpartiet) lämnade för att man inte är överens om att införa EU:s fjärde energipaket, som bland annat syftar till att underlätta ytterligare för väderberoende elproduktion. Centerpartiet vill skapa förutsättningar för lägre och stabila elpriser i Norge i stället för att skicka kraften till EU som har satt sig i en mycket svår situation med en alltför hög andel väderberoende kraft.
Trots risk för högre elpriser i Sverige är likväl Svenska Kraftnät bredd att bygga ut kablarna mellan Sverige och Danmark och man skriver i ett pressmeddelande:
Utlandsförbindelser stärker kopplingen till våra grannländer med ökade möjligheter till utbyte av el mellan länderna. En stark integration mellan Europas elsystem är en förutsättning för att vi ska kunna nå EU:s klimatmål om att öka andelen förnybar elproduktion och minska behovet av fossilbaserad produktion.
Det handlar om de två förbindelserna Konti-Skan 1 och 2, som sträcker sig mellan Lindome i Sverige och Vester Hassing på Jylland i Danmark. Enligt svenska kraftnät beräknas kablarna nå sin tekniska livslängd i mitten av 2030-talet.
Kapaciteten i överföringen uppgår i nuläget till 715 megawatt, men Svenska kraftnät vill nu i stället bygga en ny HVDC-länk, Konti-Skan Connect, på 1000 MW vilket motsvarar 285 MW mer än befintlig kabel.
Beslut om koncession beräknas enligt en övergripande tidsplan ske 2028 och byggkostnaderna uppskattas till 6,5 miljarder kronor vilket delas lika mellan svenska kraftnät och danska motsvarigheten Energinet.
När det gäller utbyggnad av kabel till Tyskland, Hansa Powerbridge, resonerar regeringen annorlunda. Hansa Powerbridge är en likströmskabel som svenska kraftnät tillsammans med tyska stamnätsoperatören 50Hertz planerade till Tyskland. Regeringen har sedan dess föredömligt dragit i bromsen och avslagit kabeln eftersom påverkan på prisbilden i prisområde 4 skulle bli alltför stor. Motiveringen från regeringen var att Tyskland inte har några prisområden. Regeringens agerande är ett viktigt steg att sätta press på Tyskland men det krävs mer från Sverige, såsom att ställa krav på Tyskland att återöppna sina kärnkraftverk.
Jag vill därför ställa följande frågor till ministern:
1. Eftersom Danmark och många andra länder i EU inte tagit hand om sina elsystem så innebär det att vi får högre elpriser i Sverige ju mer vi exponerar oss mot dem. Norge sätter norska intressen först. Hur ser statsrådet på att svenska kraftnäts idag sätter europeiska intressen framför svenska genom viljan att bygga en ny kabel till Danmark?
2. Är det rimligt att svenska privatpersoner och företag tar ansvar för andra länder inom EU som har misskött sina elsystem genom att satsa stort på väderberoende kraft och samtidigt lagt ner fungerande kärnkraftverk?
3. Europas industrimotor Tyskland står vid stupets brant och riskerar att dra den svenska industrin med i fallet eftersom den tyska industrin är en mycket viktig handelspartner för Sverige. Kan statsrådet och regeringen tänka sig att sätta press på den tyska politiken och hur ska det i så fall gå till?
4. Varför för man inte samma resonemang för kabeln till Danmark som till Tyskland?
8 kommentarer
Härtill kommer väl också att Baltikum nyss kopplade sig loss från det ryska elnätet.
Så fortsätter vi så här så blir det väl snart Ebberöds Bank när våra grannländer inte längre kan betala inför det krig som vi o europa planerar för.
Svenska företag och svenska medborgare är i behov av billig el. Vi behöver ”egen produktion” och bry oss om våra egna export intäkter.
Dags att börja bygga upp ett neutralt självförsörjande Sverige.
Vi bör inte bygga några kablar så länge våra grannländer inte fokuserar på att få till ett vettigt system själva och vi bör tacka nej till kablar om det finns minsta risk att dessa äventyrar välfärden eller höjer elpriset. I princip i enlighet med Norges logik.
En kabel till Vester Hassing på Jylland betyder i realiteten en anslutning till det tyska elnätet då det tyska elnätet är basen för Jylland – på samma sätt som att det svenska kraftnätet är basen för Själland (Östra Danmark).
Det finns alltså två osynkroniserade AC-nät i Danmark – varav Tyskland och Sverige har var sitt. Danmark har därmed också två olika elprisområden.
Är man restriktiv mot Hansa Powerbridge – kanske borde man vara det också för Kontiskan. Båda går till olika punkter i det Tyska elnätet.
Du har glömt att Jylland är kopplad till både Nederländerna och England med relativt nya kablar. I skrivande stund drar de 1400 + 490 MW bort från Skandinavien.
Som jag ser det började problemen i södra Norge, och därmed i Sveriges södra halva, när kabeln till England togs i drift. Den drar mest jämt 1400 MW från Skandinavien.
Det brittiska priset är allt som oftast högst och drar därmed de skandinaviska elpriseerna uppåt mest jämt, medan kontinentens drar priserna både uppåt och rejält neråt.
I skrivande stund jobbar motsvarande hela Forsmark åt England medan motsvarande Oskarshamn försörjer Baltländerna, Polen och Tyskland. Därtill suger Finland 800 MW från ”Ringhals” , delvis fvb Estland.
En annan ”engelsk” faktor under elkrisen var den franska kärnkraftens time-out mitt i den värsta torkan på fem hundra år. I stället för att importera fransk el exporterade England kolkraft och – förmodligen – norsk el, medan vissa svenska reaktorer också fallerade.
Den franska kärnkraftens kapacitet är inte återställt än, eftersom korrosion uppdagas allt eftersom revision pågår, och Flamanvilles EPR inte bidrar än. Det betyder att Italiens kroniskt underskott drar elpriset uppåt, eftersom det måste täckas från annat håll, förmodligen Tyskland (brunkol).
Tusen tack för bra input inför debatten på tisdag den 18:e
Jo jag håller helt med. Är rädd att det finns en strävan att låta priserna stiga för att få in ny kapacitet som behövs för att gasa på elektrifieringen som ett sätt att nå klimatmål. Hur man än vänder på saken är det alltid klimathysterin som är boven i dramat.
Jag undrar om det egentliga problemet månne kunde vara marginalsprissättningen och EUs regelverk.
Produktionskostnaderna för de flesta kraftslag är ganska konstanta i Norden, och kraftvärmens andel av produktionen är inte stort nog för att orsaka våldsamma svängningar när dess bränslekostnader svajar. Tillskottet från gasturbiner är inte heller stort nog, misstänker jag, för att kunna orsaka stora svängningar i den vägda genomsnittiga kostnaden.
Den inhemska elen borde därför faktureras efter verklig vägd kostnad under exempelvis föregående vecka, och producenterna betalas efter deras kostnader. Inga jättevinster och inga konkurser heller för producenterna, eftersom intäkterna skulle vara ganska förutsägbara över tid, med reservation för konsumtionsöverraskningar.
Exporten kunde däremot erbjudas till högst bjudande, i mån av tillgång.
I en sådan modell skulle kraftiga kablar inte kunna påverka den inhemska prisbildningen, men skulle vra bra att ha vid haverier eller sibiriska vintrar (importerad tillskott kunde vara billigare än inhemsk ditto).
Återstår förstås att strunta i EUs galna regler.