Sverige är ett fantastiskt land. Här löser vi problem genom genom att förbjuda dem!
Bekämpningsmedel? Förbjudna. Foder – som inte passerat genom tre myndigheter, två certifieringar och ett seminarium i hållbarhets rapportering? Förbjudet. En ko som råkar stå i fel vinkel i en hage? Troligen en utredning på gång.
Den svenska bonden producerar mat under regler som är så detaljerade att en redovisningskonsult skulle framstår som en fri konstnär i jämförelse. Dokumentationen är ett kapitel för sig.
Redovisningskonsulter håller på med siffror, bönder håller på med ensilagebalar (=konserverat gräs).
I Sverige ska varje ensilagebal redovisas ner till minsta molekyl:
- Vilket skifte växte gräset på?
- Vilken dag slogs det?
- När pressades balen?
En svensk ekologisk köttbonde redovisar stundligen en lång rad detaljer såsom exempelvis huruvida ett djur flyttats till ett annat bete, om det behöver tas in i ladugården några dagar eller när kon senast fick pedikyr. Ve den bonde som glömmer att dokumentera varje litet steg vid skötsel av sina djur.
MEN – när maten läggs upp på butikshyllan händer något märkligt, då trängs den med Mercusur-mat som tillverkats utan alla dessa krav. Då importerar Sverige och EU gladeligen kött från djur som haft mindre utrymme än ett handbagage på lågprisflyget. Grönsaker som odlats med tunga bekämpningsmedel importeras men som om de odlats i Sverige skulle fått ansvarig myndighet att starta tre utredningar. Kyckling importeras till vårt land från fabriker där begreppet “utevistelse” är liktydigt med att takfläkten över kycklingarna på sin höjd fungerar.
I Sverige är det alltså livsfarligt att producera mat. Men helt riskfritt att äta mat – så länge någon annan i ett land lång bort har producerat den. Vi förbjuder produktionen här, lägger ner gårdarna, och importerar sedan maten från andra länder. Miljöproblemet är löst, eftersom det numera ligger någon annanstans.
En relevant liknelse är att förneka mina utsläpp av avgaser eftersom jag inte äger en bil men istället åka taxi vart jag än ska.
Politiker hävdar gärna att Sverige har ”världens strängaste djurskydd”. Det är sant! Problemet är bara att vi allt oftare äter djur som aldrig levt under det aktuella djurskyddet. Men det räknas tydligen inte – eftersom lidandet skedde utomlands.
Resultatet blir att svenska bönder försvinner en efter en. Ladugårdar blir förråd, åkrar blir villatomter och landsbygden förvandlas sakta till ett museum över något som en gång kallades livsmedelsproduktion.
Men oroa er inte, när den sista svenska bonden har gett upp kan vi alltid importera ALL vår mat. Och om det skulle behövas kan vi säkert importera bonden också – så länge han låter bli att producera maten här.
Obs! Texten kan innehålla spår av ironi.
Anders Hedberg, lantbrukare, Ambition Sverige
Marina Eriksson, Ambition Sverige