Idag ska EU:s toppchefer resa till Paraguay för att skriva under ett frihandelsavtal med den sydamerikanska gruppen Mercosur (Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay). Det handlar om EU:s största handelsavtal hittills. Avtalet är dock långt ifrån färdigt. Underskrifterna är bara ett steg i en lång process.
EU har byggt sin livsmedelspolitik på strikta krav på miljö, djurskydd och kemikalier. Men nu tycks dessa krav vara förhandlingsbara – åtminstone när maten produceras på andra sidan jorden.
Målet är att öka handeln med varor genom kraftigt sänkta tullar. År 2024 värderades handeln mellan parterna – ungefär jämnt fördelad – till 111 miljarder euro.
Avtalet är med rätta starkt omstritt inom EU, särskilt bland bönder och miljöorganisationer. Kritiker varnar för ökad utslagning av europeiska bönder när marknaden översvämmas av billigt sydamerikanskt nötkött. Miljögrupper pekar samtidigt på risken för ökad avskogning i Mercosurländerna.
Frihandel utan likvärdiga regler
Europeiska och svenska politiker talar gärna om försiktighetsprinciper, vetenskap och om våra höga krav. Men i handeln med Mercosur gäller plötsligt en annan logik: ämnen som är förbjudna här används flitigt i Mercosurländernas lantbruk.
De hårda kraven på svenska bönder framstår som orimliga när de samtidigt förväntas konkurrera med producenter som saknar jämförbara miljö- och djurskyddsregler. Frihandeln innebär i praktiken att EU importerar billig mat, producerad med metoder som är förbjudna inom unionen.
EU förbjuder bekämpningsmedel när de bedöms vara cancerogena, hormonstörande eller miljöskadliga. Efter riskbedömningar från European Food Safety Authority (EFSA) har bland annat atrazine (förbud 2004), paraquat (2007), chlorothalonil (2019), chlorpyrifos (2020) och mancozeb (2021) tagits bort från EU-marknaden.
I Mercosurländerna är dessa ämnen fortfarande tillåtna. Brasilien har över 3 000 registrerade pesticidprodukter, och cirka 60–65 procent av de aktiva substanserna är inte godkända i EU. Minst 90 ämnen som EU uttryckligen förbjudit används fortfarande i Mercosur.
EU:s budskap blir därmed tydligt: gifterna är för farliga för vår natur och våra bönder – men acceptabla på våra tallrikar. Ett hyckleri av sällan skådat slag.
”Doping” av djur – förbjudet i EU men standard i Mercosur
EU förbjuder hormonella tillväxtmedel i djuruppfödning av hänsyn till djurvälfärd och konsumentskydd. I Mercosur är däremot tillväxtstimulerande ämnen som ractopamin och zilpaterol tillåtna. De används för att pressa fram snabbare tillväxt och större muskelmassa.
EU-företrädare hävdar att importerat kött ska följa EU:s regler. I praktiken sker produktionen i system där dessa ämnen är lagliga, och kontrollerna genomförs först långt efter slakt. Resultatet är att svenska bönder hamnar så långt ifrån likvärdiga villkor som det går att komma.
I Sverige förbjöds antibiotika som tillväxtmedel redan 1986, och vår antibiotikaanvändning är internationellt sett mycketlåg. I Mercosur tillåts fortfarande förebyggande gruppbehandling, användningen är betydligt högre och rapporteringen bristfällig. Ett gemensamt och transparent system, motsvarande EU:s, saknas.
Genmanipulerade grödor
I Mercosur är GMO-grödor normen snarare än undantaget. 95–98 procent av sojan och omkring 90 procent av majsen är genmodifierad. Grödorna är ofta framtagna för att tåla intensiv kemikalieanvändning.
EU begränsar GMO-odling internt, men importerar samtidigt stora mängder GMO-soja till djurfoder. Miljöbelastningen flyttas därmed utanför EU, samtidigt som unionen kan marknadsföra sig som ”grön”. Detta är grön bokföring – inte hållbarhet.
I köttdisken upphör regler om djurskydd, antibiotika och giftiga kemikalier om handelsavtalet med Mercosur går igenom. Samtidigt slås ännu fler svenska bönder ut – i den heliga frihandelns namn.
Anders Hedberg, talesperson för lantbruk, Ambition Sverige
Marina Eriksson, talesperson för landsbygdsfrågor, Ambition Sverige