Idag ska EU:s toppchefer resa till Paraguay för att skriva under ett frihandelsavtal med den sydamerikanska gruppen Mercosur (Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay). Det handlar om EU:s största handelsavtal hittills. Avtalet är dock långt ifrån färdigt. Underskrifterna är bara ett steg i en lång process.
EU har byggt sin livsmedelspolitik på strikta krav på miljö, djurskydd och kemikalier. Men nu tycks dessa krav vara förhandlingsbara – åtminstone när maten produceras på andra sidan jorden.
Målet är att öka handeln med varor genom kraftigt sänkta tullar. År 2024 värderades handeln mellan parterna – ungefär jämnt fördelad – till 111 miljarder euro.
Avtalet är med rätta starkt omstritt inom EU, särskilt bland bönder och miljöorganisationer. Kritiker varnar för ökad utslagning av europeiska bönder när marknaden översvämmas av billigt sydamerikanskt nötkött. Miljögrupper pekar samtidigt på risken för ökad avskogning i Mercosurländerna.
Frihandel utan likvärdiga regler
Europeiska och svenska politiker talar gärna om försiktighetsprinciper, vetenskap och om våra höga krav. Men i handeln med Mercosur gäller plötsligt en annan logik: ämnen som är förbjudna här används flitigt i Mercosurländernas lantbruk.
De hårda kraven på svenska bönder framstår som orimliga när de samtidigt förväntas konkurrera med producenter som saknar jämförbara miljö- och djurskyddsregler. Frihandeln innebär i praktiken att EU importerar billig mat, producerad med metoder som är förbjudna inom unionen.
EU förbjuder bekämpningsmedel när de bedöms vara cancerogena, hormonstörande eller miljöskadliga. Efter riskbedömningar från European Food Safety Authority (EFSA) har bland annat atrazine (förbud 2004), paraquat (2007), chlorothalonil (2019), chlorpyrifos (2020) och mancozeb (2021) tagits bort från EU-marknaden.
I Mercosurländerna är dessa ämnen fortfarande tillåtna. Brasilien har över 3 000 registrerade pesticidprodukter, och cirka 60–65 procent av de aktiva substanserna är inte godkända i EU. Minst 90 ämnen som EU uttryckligen förbjudit används fortfarande i Mercosur.
EU:s budskap blir därmed tydligt: gifterna är för farliga för vår natur och våra bönder – men acceptabla på våra tallrikar. Ett hyckleri av sällan skådat slag.
”Doping” av djur – förbjudet i EU men standard i Mercosur
EU förbjuder hormonella tillväxtmedel i djuruppfödning av hänsyn till djurvälfärd och konsumentskydd. I Mercosur är däremot tillväxtstimulerande ämnen som ractopamin och zilpaterol tillåtna. De används för att pressa fram snabbare tillväxt och större muskelmassa.
EU-företrädare hävdar att importerat kött ska följa EU:s regler. I praktiken sker produktionen i system där dessa ämnen är lagliga, och kontrollerna genomförs först långt efter slakt. Resultatet är att svenska bönder hamnar så långt ifrån likvärdiga villkor som det går att komma.
I Sverige förbjöds antibiotika som tillväxtmedel redan 1986, och vår antibiotikaanvändning är internationellt sett mycketlåg. I Mercosur tillåts fortfarande förebyggande gruppbehandling, användningen är betydligt högre och rapporteringen bristfällig. Ett gemensamt och transparent system, motsvarande EU:s, saknas.
Genmanipulerade grödor
I Mercosur är GMO-grödor normen snarare än undantaget. 95–98 procent av sojan och omkring 90 procent av majsen är genmodifierad. Grödorna är ofta framtagna för att tåla intensiv kemikalieanvändning.
EU begränsar GMO-odling internt, men importerar samtidigt stora mängder GMO-soja till djurfoder. Miljöbelastningen flyttas därmed utanför EU, samtidigt som unionen kan marknadsföra sig som ”grön”. Detta är grön bokföring – inte hållbarhet.
I köttdisken upphör regler om djurskydd, antibiotika och giftiga kemikalier om handelsavtalet med Mercosur går igenom. Samtidigt slås ännu fler svenska bönder ut – i den heliga frihandelns namn.
Anders Hedberg, talesperson för lantbruk, Ambition Sverige
Marina Eriksson, talesperson för landsbygdsfrågor, Ambition Sverige
3 kommentarer
Det handlar inte om regler, djurskydd eller om att folket ska få bättre mat, det handlar om att EU:s politiker ska få sin del av kakan. 111 miljarder euro är en del pengar och ska politikerna inom EU ha någon vinning av detta avtal så stavas det enbart pengar.
Ser man till svenska politiker idag så är det en toppvinst att komma till EU, ett ännu större lyckokast att komma till FN och allt stavas pengar. Att få möjligheten att få det lite bättre än sin granne, tjäna lite mer än sin arbetskamrat, få in sina barn på toppskolor eller toppuniversitetet. De kan säga vad de vill! Men svensken och vårt samhälle spelar ingen roll för dom, politikerförakt! Ja visst är det så, ingen förutom Elsa har haft ryggrad, kurage och sett till folket som politiker på flera decennium.
Redan 2013 beskrev SvD-journalisten Jenny Nordberg utförligt perversionerna inom FN-systemet. Alla hon någonsin träffat inom FN-systemet tyckte de vunnit högsta vinsten, förklarade hon. Varför då? Jo ”en tjänsteman på mellannivå har skattefri miljonlön, subventionerat lyxboende för hela familjen, tillgång till de dyraste privatläkarna, gratis privatskolor, och Ivy League-universitet för barnen. De flyger helst bara första klass…”(SvD den 20 september 2013)
Jag vågar nästan lova att de som sitter i EU, Nato eller FN har ingen vision av att ge folket en bättre framtid, dessa människor sitter där för en enda sak, att få det lite bättre än sin granne, tjäna lite mer än de andra, få ett bättre liv än alla andra och detta har absolut ingenting att göra med att Sverige eller svenskarna ska få det bättre, hade det gjort det så hade hela samhället sett annorlunda ut.
On klimatförändringarna blir bestående, vilket mycket talar för, ökar i hög grad Sveriges förmåga till självförsörjning på livsmedel. Förr i tiden, när det var betydigt kallare (den lilla istiden) fanns orangerier (d. v. s. apelsinodlingar i växthus) vid svenska herrgårdar. Dessa orangerier byggdes vid väggar i söderläge och värmdes med ved under kalla och solfattiga vinterdagar.
Jag vet inte varför det inte går att odla apelsiner på friland i Sverige, men gissar att det beror på tjälen i marken. Det går ju att odla apelsiner i Marocko, trots enstaka kalla vinterdagar med ymnigt snöfall. Moderna orangerier i Sverige borde kunna värmas med kylvatten från kärnkraftverken. Det är ju inga särskilt höga temperaturer som behövs.
Det svenska klimatet kännetecknas av försommartorkam vilket innebär att det inte finns tillräckligt med vatten i markerna, när potentialsen för tillväxt är som bäst. Em avsevärd ökning av tillväxten är alltså möjlig genom konstbevattning. Salter i vattnet är dock risken med att ta vatten ur åar och andra vattendrag. Men skulle man inte kunna samla vattnet i dammar och bassänger för senare spridning över åkrarna?
Det finns också en god tillväxtpotential på kalkhaltiga sydsluttningar även i höglänta och kalla delar av Norrland, varför en del samer började kombinera renskötseln med småskaligt jordbruk under 1800-talet. Detta förbjöds dock av svenska staten med politiken ”lapp ska vara lapp”. I stället importerades blivande bönder från södra Sverige. Men de småbruk, som dessa anlade med stöd av skattebefrielse under de första åren hade dålig lönsamhet p. g. ö . korta somrar. Knappast något av dessa småbruk finns kvar idag,
Detta trots att de s. k. klimaförsämringarna har ”drabbat” Norrland i särskilt hö grad med längre somrar – varigenom även näringstillväxten på renbetesmarkerna har ökat . Men i stället larmar MP – och samer som har lurats att stödja detta storstadsparti, om att snön smäölter under dagen och fryser till is under natten, så att renarna inte kommer åt det underliggande växttäcket. Men det probolemet borde väl gå att lösa, antingen med jordfräsar eller stödutfodring med odlat hö?
Förutsättningarna för ökad svensk livsmedelsproduktion har alltså ökat från längst i söder till längst i norr. Men för att utnyttja detta behövs investeringar. I stället har investeringsmedel i mångmiljardklassen slösats bort på gröna fantasiprojekt. I söder fösrtörs högproduktiv åkermark av ny bebyggelse. Och i norr trängs renskötseln bor från befintliga renbetesmarker av stora vindkraftparker. Dessutom kommer fisket att förstöras av havsbaserad vindkraft, som den nuvareande regeringen har givit tillstånd till och den s. k. oppositionen vill ha ännu mer av – både kärnkraft och vindkraft,
Och nu ska Sverige exportera krigsmaskiner till Sydamerika i utbyte mot import av massproducerat livsmedel, b. l. kött, från stora plantage-jordbruk, på marker som småbönder och urbefolkningar har trängts undan från.
Sverige har en djupt omoralisk regering, som vill ha fler krig, utan att mötas av någon egentlig opposition.
Lantbruk och landsbygd är två olika men sammanflätade politik-områden. lantbrukarna (böner och lantarbetare) har under ett sekel minska från 60 % till 3 % av befolkningen, vartill kommer 2 % anställda inom livsmedelsindustrin, som huvudsakligen ligger i städerna. Vilket innebär att 5 % av befolkningen är direkt engagerade i livsmedelsproduktionen. Eftersom Sverige inte är självförsörjande med livsmedel, utan importen betalas med exporten, ska kanske en del av de anställda inom exportindustrin också räknas med.
Summan direkt och indirekt verksamma inom livsmedelsförsörjningen är i vart fall inte större än 10 %, av befolkningen. Kanske bara 7 – 8 %. Ökad inhemsk livsmedelsproduktion skulle göra oss mindre beroende av exportindustrin, vars lönsamhet allvarligt hotas av den vansinniga energipolitiken, som både regeringen och den s. k. oppositionen stör bakom. Efter nästan fyra år som närings- och energiminister har Ebba Busch, som har ett förflutet som socialkommunalråd, äntligen lärt sig elektricitetslärans grunder. Men vet tydligen fortfarande inte ett skvatt om företagsekonomi och olika energislags lönsamhet och miljöpåverkan.
Hon vet fortfarande inte att alla energislag, även kärnkraften, har en negativ miljöpåverkan, varför man ska bekämpa energislöseri och välja det minst dåliga, som kan vara kärnkraft, när andra alternativ inte står till buds. Solkraft torde vara ett bra alternativ i tropikerna, varför den våldsamma vattenkraft-utbyggnaden i övre Nilen torde vara både onödig och extremt naturförstörande. Och ett ytterst allvarligt hot mot livsmedelsproduktionen längs nedre delen av Nilen (Egypten).
Ebba Busch och hennes parti står för energislöseri, bl. a. genom det undermåliga underhållet av våra järnvägar (ansvarig minister är en annan kristdemokrat), vilket lett till att onödigt mycket gods fraktas med långtradare och onödigt många resor görs med bil, buss och flyg. Förutom energislöseri är detta även slöseri med ekonomiska resurser, vilket också visar sig inom hälso- och sjukvården, som KD också ansvara för och uppenbarligen går läkemedelsindustrins ärenden, vars vinster går före patientnytta.
I SVT:s ”30 minuter” i förra veckan beskyllde hon M och SD för att i partiegoistiskt syfte blockera en önskvärd uppgörelse om kärnkraften över blockgränsen. De beskylldes för att vilja behålla kärnkraftfrågan som olöst valfläsk inför valet. Lite undanskymt nämndes att S hade ställt havsbaserad vindkraft som villkor för en uppgörelse. Nu framkommer också att det pågår diskussioner inom KD att byta block och ingå i en S-ledd regering,
Och i det syftet är KD berett att skriva in aborträtten i grundlagen, alltså inte bara i vanlig lag. Men uppenbarligen inte kvinnors rätt att föda sina barn under säkra och anständiga förhållanden? Födslar på parkeringsplatser 10 mil från närmaste BB, med i bästa fall taxichaufförens hjälp, kommer alltså att fortsätta och minska svenska kvinnors vilja att förda barn. Och därigenom påskynda det pågående folkutbytet – men det får man väl inte skriva utan att bli kallad rasist?
Trots Tidö-avtalets yviga löften om my kärnkraft under mandatperioden har inget bygge av en enda ny reaktor en påbörjats, när bara sju månader av mandatperioden återstår. Den i Tidö-avtalet utlovade utredningen om möjligheten att återstarta åtminstone en av de stängda Ringhals-reaktorerna har inte en tillsatts. Som ny energiminister har Ebba inte vågat söta sig med Vattenfalls VD, som råkat vara en kärnkraftmotståndare, som tillsatts av förra regeringen kort före valet 2022. Ansvaret faller tungt även på statsminister Kristersson, som har gott om kompetenta personer inom både energi och ekonomi inom sitt eget parti, M.
Den landbaserade vindkraften har lagt en förlamande hand över all landsbygdsutveckling och har sänkt fastighetspriserna, så att knappt någon vårar bosätta sig en bit utanför de större städerna. Vilket ökar byggandet på landets bästa åkermarker, som råkar ligga runt storstäderna. Havsbaserad vindkraft, utom synhåll, kan då tyckas vara den geniala lösningen. Men är det absuout sämsta för natur och miljö, när de havslevande djurens inre organ fylls med plastfiber. Vilket naturligtvis också är ett hot mot fisket, som livsmedelsproducent för människor.
Enligt internationell statistik råder globalt brist på fisk och mejeriprodukter, däremot inte på nötkött, som EU vill massimportera från Sydamerika, där regnskogen skövlas för att ge plats åt ren köttdjursuppfödning. I traditionellt svensk landsbruk fungerar köttproduktionen som en biprodukt till mjölkproduktionen (eller tvärtom). Vilket är en driftform, som vi borde slå vakt om.
Vi bör ha ett avelsprogram för att återskapa en nu nästan utdöda rasen fjällko, som var perfekt anpassad för det hårda klimatet i Norrland. Jag har själv arbetat med fjällkor och vet av egen erfarenhet att dessa djur hade lika hög mjölkproduktion i förhållande till egen vikt, som de sydsvenska raserna, som de kom att ersättas av, enligt politiska beslut. Som blev dödsstöten för många norrländska jordbruk.