En omfattande elektrifiering är avgörande för att nå netto-noll utsläpp av växthusgaser till 2025 – debatt med Ebba Busch om elbrist på grund av Norrlandssatsningarna

Energi Klimat Ebba Busch ekonomi elbrist elektrifiering elområde SE1 EU FN:s klimatpanel frågor till statsråd IPCC näringsliv nettonollutsläpp Svenska Kraftnät transmissionsnät vindkraft

Dela artikeln:

Återpublicering från 14 december 2023

En omfattande elektrifiering är avgörande för att nå netto-noll utsläpp av växthusgaser till 2045 säger ministern.
Men hur avgörande är det egentligen att nå netto noll utsläppen till 2045? Dvs. hur illa blir det om vi bara konstaterar att det faktiskt inte går och vi istället minskar i en takt som världen globalt? Det är rätt lätt att räkna på om man använder sig av IPCC, FNs klimatpanels, data och teorier.
Om vi i Sverige går ner till noll kommer temperatur påverkan vid seklets slut att bli ungefär två tusendels där stålprojekten i norr alltså handlar om maximalt ca två tiotusendels grader, 0,00021 grader.
Frågan är då vad den sänkningen ska få kosta? Hur mycket av förlorad välfärd och skatteintäkter ska gå förlorad för att vi ska påverka den globala temperaturen med två tusendels grader vid seklets slut som ju den brådskande elektrifieringen syftar till.
Det är självklart inget fel med en omfattande elektrifiering men den måste ske i en takt som inte äventyrar välfärden och den kan inte ske förrän elen finns tillgänglig. Först då kan man sätta upp dessa äventyrliga mål.

Min fråga till ministern handlar inte om i vilken ordning användare i en akut bristsituation kan komma att kopplas bort från elnätet. Frågan handlar om hur investeringar prioriteras när det är brist på kapacitet. Vem ska få kapacitet att kopplas upp till nätet och vem får det inte?
Det ligger ett antal förbruknings ansökningar hos SVK idag, totalt om cirka 20 500 MW för hela landet, merparten fram till 2033. Effektförbrukningen under topplasttimmen i Sverige förra året uppgick till knappt 24 000 MW. När man tittar på hur ansökningarna är fördelade blir man smått chockad. I SE1, där Norrlands investeringarna ligger, ansöks om 12 500 MW, i område två, 3700 MW, i område tre, där Stockholm ligger ansöks om 4300 MW och i område 4, i söder ansöks om 0 MW. Det ser ut som om företagen i söder har givit upp. Om det verkligen stämmer så är det en katastrof för investeringsviljan inom näringslivet. I norr däremot finns det ingen hejd på förväntningarna vad staten ska klara av.

Om vi ska klara omställningen och elektrifieringen i den takt som industrin planerar för, behövs årligen ett produktionstillskott motsvarande elförbrukningen i Stockholm från nu fram till 2045 för att täcka kommande förbruknings ökning samt för att ersätta befintlig produktion som går ur tiden. Detta säger Daniel Gustafsson, avdelningschef för kraftsystem på SVK.
Om inte investeringarna i ny produktion skjuter fart, kommer norra Sverige gå från att vara ett överskotts område vad gäller el till ett underskottsområde. Och för södra Sverige som länge varit ett underskottsområde blir situationen ännu mer utmanande än i dag – inga nya investeringar alltså – inga nya skatteintäkter.

Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att elektrifieringen ska kunna möjliggöras samtidigt som driftsäkerheten i elsystemet kan upprätthållas säger ministern.

Om man då tittar på vad som krävs för att få till projekten i norr så kan konstateras att mellan åren 2000–2020 byggde SVK 60 mil transmissionsnät, men nu under lika många år framöver förväntas SVK bygga uppemot 700 mil transmissionsnät – motsvarande en byggtakt på en kilometer per dag, 30 000 höga stolpar som ska grävas ner i marken och fyra breda kraftledningsgator från Treriksröset till Smygehuk.

Det kommer inte att gå. Hur ser egentligen konsekvensanalysen ut?

Vi går mot en situation med ännu större kapacitetsproblem än vad vi redan har och en situation med brist på el och där vindkraften rent tekniskt inte kommer att kunna lösa problemet. Är det inte uppenbart att det krävs en helt annan prioritering än att bevilja 12 500 MW ny kapacitet i område 1 – Enligt mitt sätt att se på saken är det bara att glömma Norrlands investeringarna, ju förr desto bättre.

Vi är på väg mot ett radikalt förändrat kraftsystem jämfört med i dag där handelsflöden över snitt 1 kommer att gå norrut. Med en hög utbyggnad av havsbaserad vindkraft längs Sveriges södra kust kommer handelsflödet över snitt tre och fyra också att gå norr ut under stora delar av året. Detta är givetvis en katastrof för södra Sverige och apropå de elslukande gröna projekten i norr – vad har man egentligen? – ingen el – ingen malm – bara en påse pengar som man har tiggt ihop av europeiska skattebetalare för att gynna ett antal riskkapitalister.

Dela artikeln:

Lämna en kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *