I takt med en alltmer alarmistisk syn på klimatet har de traditionella miljöproblem i stor utsträckning negligeras, inte minst då effekter av fossilfri energi diskuteras, dvs vind- och solenergianläggningar. Även när det gäller satsningen på eldrivna transporter saknas till stor del en redovisning av miljöpåverkan från annat än “klimatutsläpp”.
I dagens debatt svartmålas kött, skogs- och jordbruk. För köttfrågan och jordbruket finns numera forskning som visar att jordbruket bidrar till minskade utsläpp av koldioxid. Säd, åkrar och betesmarker binder stora mängder kol, vilket IPCC och Naturvårdsverket märkligt nog inte tillgodoräknar jordbruket.
Beträffande kött redovisas aldrig något annat än metan- och koldioxidutsläpp som viktiga faktorer när det gäller miljöpåverkan. Köttets fördelar med sitt rika innehåll av näringsämnen diskuteras inte.
Kornas koppling och bidrag till öppna landskap med alla sina biologiska mervärden lyfts aldrig fram i media. Människans beroende av kött genom årtusenden, särskilt i ej odlingsbara områden, hör vi inget om i debatten. Vad vegetabilisk föda och andra ersättningar till kött orsakar för miljöproblem hör man inte heller talas om.
Det finns idag nästan ingen debatt om organiska miljögifter som sprids i luft, vatten och mat. För 20–30 år sedan var den debatten levande.
En stor källa till utsläpp är kommunernas avloppsvatten och avloppsslam, där PFAS, läkemedelsrester och andra miljögifter sprids i stora mängder till sjöar, vattendrag och åkrar. Andra källor för till exempel PFAS-utsläpp är brandövningsplatser, militäranläggningar och flygplatser.
Miljö- och hälsoproblem som uppstår på grund av organiska miljögifter måste åter sättas i fokus.
Ett femte reningssteg
Av 290 kommuner i Sverige är det fortfarande bara en enda kommun i Sverige, Linköping, som genomfört ett femte reningssteg för att eliminera organiska miljögifter såsom PFAS, läkemedelsrester etc. Bara från Göteborgs avloppsreningsverk släpps det ut ca 500 miljoner mikropartiklar per timma trots att reningsverket avskiljer cirka 90 procent av de miljarder partiklar som kommer in.
I Schweiz har cirka 30 av de största städerna installerat en avancerad rening med ett femte reningssteg. Kostnaden för Linköping uppgick till cirka 25 miljoner kronor år 2015. Motsvarande kostnad idag beräknas till cirka 32 miljoner. Total kostnad för att installera ett femte reningssteg i de 30 största kommunerna i Sverige kan uppskattas till cirka 1 miljard kronor. Detta kan jämföras med Sveriges satsning på vindkraft för cirka 300 miljarder kronor eller de 85 miljarder som har satsats på Northvolt, utan något resultat alls.
Miljöskandalerna tilltar
Bränderna i soptippar under 2020–21 i Botkyrka och Upplands-Bro, avslöjade att tillsynen från myndigheterna inte fungerar. Bränderna orsakade utsläpp av mycket farliga miljögifter. I Botkyrka återfanns höga halter av dioxiner, arsenik och tungmetaller i släckvattnet. Kommunen höll provsvaren hemliga en längre tid, vilket SVT rapporterade om den 29:e januari 2021.
Föroreningarna med PFAS i dricksvatten i Kallinge i Ronneby och i Bäcklösa vattenverk i Uppsala är andra belysande exempel. I båda fallen handlar det om Försvarsmaktens bristfälliga hantering av brandsläckningsmedel. Enbart händelsen med PFAS i Sverige är en miljöskandal.
Enligt Livsmedelsverket kan hela 5,8 miljoner svenskars kommunala dricksvatten vara påverkat av PFAS. Att denna miljöskandal har kunnat fortgå i så många år utan att våra tillsynsmyndigheter i kommuner, länsstyrelser, på Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen har ingripit, är oacceptabelt.
PFAS-problemet har varit känt under lång tid och tillverkningen började redan på 40-talet. Kanske beror det på att allt fler tjänstemän och chefer blivit upptagna av “klimathotet” och det luddiga begreppet “hållbar utveckling”? De har blivit “klimatsamordnare” och har därför inte tid att ägna sig åt de allvarliga och brådskande miljöfrågorna.
Ett annat stort problem är nedfallet av miljögifter via nederbörd. I stort sett alla kända miljögifter förekommer i nederbörd. Nedfallet sker varje dag, dygnet runt, året runt.
Beslutsunderlag saknas – därför behövs en samlad redovisning
Ett problem är att politiker och andra beslutsfattare i dag saknar en samlad bild av trender och miljöpåverkan. Därför bör Naturvårdsverket ta fram en återkommande redovisning som beskriver hur mycket avfall som uppstår, med särskild fokus på farligt avfall: Vart avfallet tar vägen och hur det hanteras, utsläpp av olika föroreningar till luft och vatten samt vilka mängder miljöfarliga kemikalier som hanteras. Redovisningen ska även beskriva trender och förändringar över tid.
När det gäller tidplan, genomförande och projektledning för det föreslagna arbetet bör Miljödepartementet fatta beslut om hur det ska gå till. Naturvårdsverket kan vara formell samordnare, under förutsättning att myndigheten får tillgång till kompetenta konsultresurser och nödvändig finansiering för de åtgärder som krävs.