Sveriges utsläpp är bland världens lägsta. Sverige står idag för 0,1 procent av världens totala koldioxidutsläpp – alltså en promille. Det är bruttosiffran. Tar man hänsyn till den enorma mängd koldioxid som våra skogar binder – i linje med FN:s klimatpanels rekommendationer om att beakta nettoutsläpp – så sjunker Sveriges andel till 0,01 procent av de globala utsläppen, alltså en tiondels promille.
Det betyder att Sverige redan är ett av världens mest klimatneutrala industriländer. Att i detta läge fortsätta driva en extrem klimatpolitik för att “gå före” är inte bara symbolpolitik, det är resursslöseri med skattebetalarnas pengar. Detta manar till eftertanke och återhållsamhet. Sverige kan bidra till globala lösningar, men det ska ske i balans med vår egen välfärd, energitrygghet och konkurrenskraft.
Klimatdebatten fokuserar olyckligtvis på den påstådda ökningen av klimatkatastrofer som skyfall, torka, och orkaner som våra utsläpp påstås medföra. Detta trots att FN:s klimatpanel IPCC inte har kunnat påvisa något sådant samband.
Den globala medeltemperaturen har ökat med cirka 1,5 grad (mätt från en tidpunkt som var extremt kall) – främst genom mindre kalla vinternätter på våra breddgrader. Att reducera utsläppen av växthusgaser kan vara viktigt på lång sikt, men långt ifrån det viktigaste för klimatet under överskådlig tid.
Sverige har redan sänkt sina utsläpp med cirka 70 % sedan 1970 och kan nu sitta stilla i båten. Enligt FN:s klimatpanel IPCC förväntas utsläppen sjunka från dagens ca 40 gigaton/år till 10 gigaton/år vid seklets slut. Orsaken till att utsläppen förväntas sjunka kraftigt beror på att framförallt Kina och Indien förväntas minskar sin kolbaserade elproduktion efter 2050.
Vi bör fokusera på verkliga problem
Det är nu viktigt att vi i Sverige börjar ägna oss åt världens verkliga problem, och långsiktiga lösningar på dem. Med ekonomi menas hushållande med knappa resurser, något som borde genomsyra alla delar av samhället. Energiresurser är något världen måste utnyttja optimalt på lång sikt.
Att till exempel frakta biomassa långa sträckor för att utsläppen i Sverige skall bli “grönare”, är i ett globalt perspektiv kontraproduktivt. Bäst ekonomi är att använda råvaror nära platsen där de växer och tillverkas. Reduktionsplikten är ett annat exempel. När biomassa omvandlas till biodiesel, går en stor del av energiinnehållet förlorat. Global energiekonomi borde vara det man diskuterar vid framtida COP-möten. Om resursförstöringen kan reduceras kan vinnarna bli fler än förlorarna.