Kan Sverige dras in i krig?
Kriget i Iran kryper sakta men säkert närmare Europa. En engelsk flygbas på Cypern har attackerats av Iran. Frågan är vad som händer om Iran sätter en ballistisk missil i tyska Ramstein, USAs största flygbas i Europa? Då kan Tyskland åberopa paragraf 5, som säger att ett angrepp mot ett annat Natoland också är ett angrepp mot samtliga länder som ingår i organisationen.
Med tanke på Sveriges ambitioner att alltid vara ”duktigast i klassen” är det inte helt otänkbart att utvalda svenska förband i detta läge skickas till konfliktområdet. Plötsligt är Sverige involverat i ett världskrig.
Regeringens proposition 2025/26:6 En tydlig beslutsordning för Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar, som riksdagen röstade igenom i höstas och som trädde i kraft den 1 december 2025, gör det nu enklare att sätta in svenska militära insatser och något godkännande från Riksdagen behövs inte längre.
Regeringen får sätta in svensk väpnad styrka inom ramen för Natos avskräckning och försvar vid ett väpnat angrepp mot en Nato allierad. Därutöver finns möjlighet till ytterligare insättande av en väpnad styrka av begränsad storlek och under begränsad tid om ett dröjsmål skulle medföra avsevärda men för angelägna svenska intressen eller om behovet uppkommer med kort varsel. Detta innebär alltså att regeringen i brådskande och oförutsedda situationer kan besluta om en begränsad insats utan föregående riksdagsbeslut.
Något krav på vapenstillestånd eller fredsuppgörelse för att en militär insats inom ramen för Natos verksamhet för avskräckning och försvar ska kunna aktualiseras finns inte.
Två hundra år av framgångsrik alliansfrihet är nu ett minne blott.
Vad handlar kriget i Iran om?
I media diskuteras olika orsaker till vad som ledde fram till kriget i Iran där USA valde att anfalla landet. Det har handlat om Irans anrikning av uran, den vidriga och kvinnoförtryckande regimen eller Israels drömmar om ”The greater Israel”. USAs vilja att slå vakt om ”The petrodollar” nämns däremot sällan som orsak till anfallen. Men så länge olja bara handlas i dollar kan USA finansiera sin enorma statsskuld.
Nästan alla länder som handlar med olja behöver enorma mängder US dollar och USA kan därigenom få avsättning för sina statsobligationer för att finansiera sin snabbt växande statsskuld. Faller petro dollarn, dvs. allt fler länder slutar handla olja med dollar, riskerar USAs statsfinanser att avsevärt försvagas.
Experter pekar idag på mönster som upprepar sig. De länder som USA anfaller har alla gemensamt att de inte velat inordna sig i petrodollar systemet utan istället valt att sälja sin olja i andra valutor. Så skedde i Irak, Libyen, Syrien och nu senast i Venezuela. Den förtryckande regimen i Iran har inte heller velat inrätta sig i petro dollar systemet.
Vem startade kriget i Iran?
Förhandlingarna om Irans nukleära verksamhet som ägde rum vid tiden för USAs anfall för ett par veckor sedan framskred på ett positivt sätt där Iran enligt bland annat Larry Jonson, f.d. CIA analytiker, inte motsatte sig de viktigaste punkterna.
Iran anfölls av USA under pågående förhandlingar, vilket också skedde vid ”tolvdagarskriget” 2025. Den här gången anfölls Iran genom ett massivt luftangrepp som bland annat dödade Irans högste ledare Khamenei och den högsta militära och politiska ledningen i landet. Detta anfallskrig har mött starka protester runt om i världen och inte minst inom USA där endast en av fyra amerikaner stöder kriget.
Beslutet att starta kriget följde inte heller USAs konstitutionella ordningen som stipulerar att det endast är kongressen som kan förklara krig. I det här fallet var det Trump själv som beordrade anfallen. Bill Clinton har uttryckt sig mycket kritiskt till att konstitutionen åsidosattes men även Norges utrikesminister, Bert Eide, kritiserar i skarpa ordalag USAs och Israels beslut att anfalla Iran, när han intervjuas i SVT, 30 minuter. ”Att man inte gillar en regim räcker inte” säger han.
Kan Iran bombas till underkastelse?
Utöver att provocera fram en regimförändring i Iran är USA och Israel strategi med kriget oklar. Om planen, vilken den nu är, kommer att lyckas återstår att se men dödsoffren bland oskyldiga människor kommer sannolikt att kunna räknas i hundratusentals och viljan att anskaffa kärnvapen kommer snarare att öka då ayatolla Ali Khamenei påstås ha varit emot kärnvapen. Den nya ledaren, Mojtaba Khamenei, har fått se sin far ayatolla Ali Khamenei mördas av USA, liksom fru, son, dotter och mor. Att regimen i Iran skulle utvecklas i en mer demokratisk riktning samtidigt som de kämpar för sin överlevnad känns i dagsläget inte realistiskt.
Hur ser det Iranska motståndet ut?
Fram till idag har Iran försvarat sig mot Israel och mot de flesta amerikanska baser i området med drönar- och missilattacker. Samtliga länder som under lång tid har stått under amerikanskt beskydd i regionen attackeras nu också av Iran.
Det är inte bara USAs baser som har angripits utan även oljeinfrastruktur i Arabemiraten, Bahrain, Oman och Qatar. Iran har även stängt Hormuzsundet där 20% av världens olja tidigare passerat och den största delen av livsmedel till gulfstaterna kommit in.
Iran förfogar även över hypersoniska missiler som utgör ett betydande hot mot de amerikanska stridsfartygen i området, speciellt orolig är man för hangarfartygen som är ryggraden i USAs krigsmaskin.
Kan USAs närvaro i området ifrågasättas?
En betydande mängd av Irans drönare och robotar har tagit sig igenom Israels och USAs luftförsvar, vilket lett till omfattande skador och även döda amerikaner och israeler.
Den amerikanska närvaron har lett till att flera länder i regionen som idag står under amerikanskt skydd nu blir ofrivilligt attackerade och indragna i kriget.
Det är därför inte omöjligt att kriget kan leda till stora förändringar av USAs närvaro i regionen, där USA får allt svårare att övertyga gulfstaterna om varför de bör stå under amerikanskt beskydd.
Blir Sverige säkrare med amerikansk närvara på svenska baser?
Kriget sätter nu ett helt nytt ljus på Sveriges Nato medlemskap. Hur mycket kan vi lita på USAs beskydd? Finns det risk för att det går för Sverige som för Gulfstaterna, när dessa stater nu bombas som en direkt konsekvens av att USA använder deras territorium för sitt anfallskrig mot Iran?
Sverige nuvarande och förra regering har agerat på ett sätt som maximerar krigsrisken för Sveriges befolkning. Sverige har gått med i Nato, ingått ett DCA-avtal med USA som i likhet med Gulfstaterna ger USA tillträde till våra militära baser och övningsområden.
Sverige har varit en av de ivrigaste påhejarna av Ukraina kriget och försvarsminister Pål Jonson och regeringen har upplåtit svenskt territorium som uppmarsch område för Natotrupp i ett eventuellt krig mot Ryssland. En sambandsstab, Nato Force Integration Unit (NFIU), har upprättats i Enköping.
Regeringen och riksdagens främsta uppgift är att se till den egna befolkningens säkerhet. Här får regering och riksdagen sämsta betyg när man nu är på väg att dra in landet i ett dödligt världskrig.
Elsa Widding
Ulf Gabrielsson
13 kommentarer
Kommer partiet Ambition Sverige att klara riksdagsspärren? Jag tvivlar. Orsaken till tvivlet är partiets oförmåga att smida medan järnet är varmt, med ständiga tempoförluster som följd. USA:s och Israels attacker mot Iran inleddes 28 februari, för drygt två veckor sedan och först nu kommer en analys från partiet – en analys som huvudsakligen handlar om eventuella konsekvenser för Sverige och inte huvudsakligen om konsekvenser för det iranska folket. Det senare borde ha kommit först, som en särskild analys, Och de militärpolitiska konsekvenserna för Sverige som en uppföljande analys.
Det måste ju vara möjligt, även för ett neutralt land som Sverige tyvärr inte längre är, att stödja ett folk med icke – militära medel. Ebba Busch var före – inte bara med stöd till det iranska folket – utan även med stöd till kronprinsen (den 1979 avsatte shahens sin) som representant för detta folk. Det vore givetvis bra om han stöds av majoritet av folket, eftersom han har legitimitet som nytt statsöverhuvud, men frågan är om han har det stödet. Vi får inte glömma att även shahens tyre var en diktatur, om än inte lika våldsam som den nuvarande diktaturen. Som lyckades ta makten under upproret mot shah-regimen p.g.a oenigheten mellan i första hand revolutionärer (vänstern) och monarkister (högern). Trumps uppmaningar till det iranska folket att gripa makten har hittills varit resultatlösa. Med uppemot 40.000 döda demonstranter 8 – 9 januari, är antalet aktivister som kunna gripa makten allvarligt decimerade.
Trots min stora respekt för inläggsförfattarnas (Elsa Widding och Ulf Gabrielsson) kunnande tvivlar jag på deras slutsats att dollarn (att olja handlas i dollar) var huvudorsaken för USA. Jag tror att det var risken att Iran skulle hinna utveckla kärnvapen. Kärnvapen i händerna på den iranska regimen ser jag som ännu farligare än kärnvapen i händerna på den nordkoreanska regimen. Vilket givetvis är ännu farligare än franska kärnvapen på svensk mark – som i sin tur är farligare än amerikanska kärnvapen på svensk mark. Båda alternativen hade varit mindre farliga (men långt ifrån ofarliga) med en annan försvarsminister än Pål Jonson. En socialdemokrat?
Av Elsa Widdings senaste veckobrev till oss medlemmar framgår att Katja Nyberg har bytt parti från SD till Ambition Sverige. Detta är verkligen en bra nyhet, både p.g.a. den kompetens hon kan tillföra sitt nya parti och för att A behöver fler kvinnor på ledande poster. Men även för att SD behöver en ordentlig näsbränna, så att dom upphhör med sina utomrättsliga rättegångar, i vilka SD;s högsta ledning agerar åklagare,. domstol och straffverkställande myndighet, som inte bara dömer oskyldiga utan även tar på sig straffet, som har dömts ut av en riktig domstol.
Hade Jimmie Åkesson även tagit på sig straffet, om Dumpen-Sara hade dömts till fängelse? Det är kutym inom SD, när media hänger ut oskyldiga SF-medlemmar, så utesluts de ur partiet (eller som i fallet Katja Nyberg) fråntas sina uppdrag, varefter partiet ger sken av att man har uteslutit nazister. Kåt mig nu citera ur min kommentar den 13 feb. kl. 23.17 under inlägget Rättsosäkerheten inom rättsväsendet. (Jag har själv varit nämndeman i en förvaltningsdomstol):
”Katja Nyberg, tjänstledig polis och riksdagsledamot, med ansvar för polisfrågor för SD, har av sitt eget parti fråntagits dessa uppgifter, sedan hon dömts skyldig av media (!) för att ha kört påverkad av narkotika. Hon har därefter gått ur partiet, som har uppmanat henne att helt lämna sin riksdagsplats, Utan att någon åklagare har bevisat för någon domstol att hon verkligen varit narkotikapåverkad.
Jag har själv dömt i ett liknade mål, och ser uppenbara likheter. Vi tog körkort från en idrottskvinna, för att hon inte kunde bevisa att hon INTE hade tagit narkotika. Alltså omvänd bevisbörda. Det är nämligen så, att både narkotika och hård träning kan ge frisätta samma ämne i kroppen. Detta torde vara väl känt hos Transportstyrelsen, som ansöker hos förvaltningsrätten om indragning av körkort. Men enligt juridiken är det ingen mänsklig rättighet att ha körkort (men vapenlicens?), varför bevisbördan ligger på den, vars rätt att ha körkort har ifrågasatts.”
Att Katja Nyberg, i egenskap av f. d. narkotikapolis har anklagats för att själv bruka narkotika, är ett typexempel på hur den lobby, som verkar för legalisering av knarket, arbetar. Det finns alltså minst två starka argument för att hon är oskyldig.
En vän har uppfattat första hälften av min föregående kommentar som kritik mot inläggsförfattarna angående orsak till kriget i Iran. Så ser jag det inte. Både Ulf och jag har tjänstgjort i det svenska flygvapnet, jag som värnpliktig i en stridsledningscentral, jan som officer och stridspilot. Mer behöver inte sägas, för att alla ska förstå vem av oss två som har mest kompetens i militära frågor.
Inläggsförfattarna har dock skrivit att i media diskuteras olika orsaker till kriget, men nen att ”the petrodollar” sällan nämns som orsak. Ingen av oss kan veta säkert vad som har rört sig i huvudet på Trump. Men sannolikt kan flera orsaker ha samverkat till det beslut, han tagit. Jag har alltså inte påstått att jag vet mer än någon annan.
Jag vill nu nämna något om Sveriges neutralitet. Till skillnad mot vissa andra länders neutralitet (Schweitz, Österike, Finland före Sovjetunionens upplösning) har Sveriges neutralitet från början till slutet varit ett frivilligt åtagande. Sverige har därför hela tiden haft friheten att självt besluta sig att stödja ett krigförande land. Vilket faktiskt skedde under finska vinterkriget 1939-40. Den friheten hade vi alltså fortfarande haft, även om vi inte gått med i Nato. Varför har vi då gjort det? Om en majoritet av svenska folket velat starta krig mot exempelvis Ryssland, hade ju inget hindrat detta. En stor skillnad mellan Sverige och schweiz, vilket har resulterat i att Schweiz oftare än Sverige varit en neutral plats för förhandlingar mellan krigförande parter. För att inte tala om alla hemliga bankkonton i Schweiz.
Min egentliga kritik mot partiledningen är att man fortfarande inte har en välfungerande organisation och inte lyckas ”smida medan järnet är varmt”, Vadc tycker Ambition Sverige i de frågor som är mest aktuella just nu? Jag har fortfarande inte lyckats hitta partiet stadgar. I verksamhetsberättelsen står att partistyrelsen består av sex personer, varav en adjungerad, och att partiledningen består av hela 30 personer. Vilket verkar motsägelsefullt. Jag har därför funderat på att föreslå en mer ändamålsenlig organisation, men har avstått eftersom en så stor förändring så nära inpå valet hade gjort mer skada än nytta,
Hör och häpna: Liberalerna har den mest ändamålsenliga organisationen av alla partier.Men det är ju inte stadgarnas fel att en partiskadlig klick, som representeras av ungefär 1 / 3-del av ombuden till landsmötena (partiets högsta beslutande organ) har ägnat sig åt att kasta knivar i ryggen på de två senaste partiledarna (tre med den nuvarande). Simona Mohamsson har till skillnad mot sina företrädare haft modet att ta striden med dessa politiskt omogna element, med Stockholms politikern Jan Jönsson i spetsen. Men kommer de att göra allvar av sitt hot att lämna partiet och bilda eget? Nej, det tror jag inte, Som en minoritet av en minoritet av en minoritet har de inte en chans som eget parti i ett val.
För att Liberalerna ska ha en chans att överleva som riksdagsparti,. måste de bli kvitt dessa sänken och starta om,. Men tiden att de ska lyckas med detg är för kort. Tror jag. Vad som kommer att hända med Liberalerna kan vara högintressant för Ambition Sverige.
En annan intressant fråga är vilken väg Socialdemokraterna kommer att välja. Chansen att bilda en S-ledd fyrpartiregering verkar minska dag för dag. Två linjer kan urskiljas. Den ena är att bilda en samlingsregering mellan S och M. Stödet för detta inom M torde vara svagt, när man nu har chansen att ställa upp som ett enlig fyrpariblock i valet.
Den andra linjen, som förespråkas av partisekreteraren Tobias Baudin, är att föröka bilda en socialdemokratisk enparti-minoritetsregering. Som måste bilda majoritet i riksdagen i varje enskild fråga. Det tror jag kommer att gynna socialdemokratin på lång sikt. S håller ju just nu på att drunkna i det rödgröna träsket.
Det är en möjlighet som Ambition Sverige måste ”förhålla sig till”. Inte minst därför att A i praktiken stödjer väsentliga delar av den politik, som Olof Palme personligen stod för. Och som jag misstänker att många medlemmar i Ambition Sverige ännu inte har upptäckt. Jag talar nu inte om blockpolitik. Vi måste få ett slut på blockpolitiken. Och det gör vi genom att stödja de borgerliga förslagen, när de är bäst. Och de socialdemokratiska förslagen när de är bäst. Och ta striden för våra egna förslag, när det finns en chans att de stöds av ett eller flera andra partier.
Alliansfrihet, diplomati och förhandlingar ledde Sverige genom århundraden till ett av västvärldens mest respekterade land. Något hände under resans gång och helt plötsligt blev det panik och utan vidare skulle vi gå med i Nato, varför? Vi blir ett legitimt mål nu när vi är med i Nato hade vi valt att stå utanför så hade vi antagligen stått utanför denna konflikt som är under uppsegling.
Men frågan är varför gick vi med i Nato? Vi kan omöjligt varit så rädda, hjälplösa och förhandlingsförlamade som regeringen ville ge sken av, jag tror det ligger något annat till grund av denna hel omvändning från politikerna. Man kan tro att de vill se sin egna räddning i att det finns möjligheter i ett krig, helt enkelt rensa systemen både de ekonomiska som de sociala. Jag är rädd att både EU men även Sverige ser att det inte går som det vill eller har planerat, både Frankrike och Italien men även Spanien plus några fler länder har en väldig hög statsskuld. På detta har de en hög arbetslöshet, hög invandring, parallellsamhällen, klaner, hög kriminalitet, stor narkotikaförsäljning, svårt med elförsörjningen och många företag som både varslar och lägger ner sin produktion. Spiralen går alltid fortare nedåt än uppåt, man måste vårda och ta hand om det man har byggt upp och här har många brustit i både ansvar och i åtagande.
Inget land eller ingen krigsmaskin har lyckats bomba till sig en ny författning i det landet man bombar, det behövs vanliga soldater som gör det jobbet. Jag tvivlar starkt på att USA vågar/vill stoppa in ca 100000 soldater i ett öppet krig mot Iran. Det innebär förluster av amerikanska soldater och en opinion som lär falla väldigt fort i USA. Rent politiskt vill USA få detta överstökat så fort som möjligt, men jag tror att det kan ta lite tid. Iran förfogar över hypersoniska missiler men jag tvivlar på om det har kunskapen att använda dom, hade de haft kunskapen borde de redan ha använt dom redan, inte mycket att vänta på, det hade gett USA skrämselhicka.
Både Bo Hansson men även Micael Hamberg är något på spåret när det gäller dollarn, guld och framtiden. Allt man vet är att USA behöver någon form av ”räddningsplank” till sin ekonomi. Skulle inte bli speciellt förvånad om Trump fixar det, trots alla problem. Han är en affärsman och ingen politiker detta glömmer man lätt bort, han ser problem men även lösningar på ett helt annat sätt än politikerna vi är vana vid. Sen får tiden visa om det är en styrka eller om det blir hans fall.
Det brukar handla om banker, energi och agendan för total makt och kontroll från det Rotchildska imperiet som byggts under århundraden. Kanske är det de som sitter på toppen av allt och alla, inklusive våra svenska regeringar, sedan mycket länge.
Så länge det har funnits krig mellan stater har det funnits både krigförande och neutrala stater. Genom fredsavtalen mellan de dessförinnan krigförande staterna har den s. k. folkrätten tillkommit. Den är ingen rätt i egentlig mening, fastän den framställs så i nutida svensk debatt. Ordet neutralitet har över tid definierats på olika sätt, Som exempel far Sverige, enligt dåtida definition neutralt under det dansk-tyska kriget 1864, trots att svenska soldater hade skickats till Danmark för att ersätta de danska soldater som hade skickats till fronten. Vilket inte är tillåtet enligt nuvarande definition, som dock inte hindrar frivilliga från neutrala länder att delta i andras krig, dock inte i det egna landets uniformer.
Sedan 1907 finns en internationell konvention, som till stor del hade framförhandlats av den svenska diplomaten Hjalmar Hammarsköld, om neutrala staters rättigheter och skyldigheter. Denna konvention erkändes dock inte av England, som sänkte svenska handelsfartyg i Östersjön under första världskriget. Hammarskölds mål under förhandlingarna var att så mycket som möjligt skulle vara tillåtet för de neutrala staterna. Uppfödning och export av hästar till den tyska armén var då en betydande inkomstkälla för svenska bönder, Konventionen krävde inte att Sverige skulle avstå från den lönsamma exporten av krigskontraband, utan endast att säljarna skulle ta rejält betalt av köparen. Med krigskontraband menas alla slags varor, förutom vapen, som behövs för att vinna krig.
I stället för att ta betalt för vapen och andra krigskontraband,. skänker idioterna i den nuvarande svenska regeringen dessa varor till de stormrika ukrainska oligarkerna. Trump har däremot tillräckligt med vett i skallen för att ta betalt för den amerikanska exporten till Ukraina, och uppfyller därigenom definitionen för neutralitet. Precis som Sverige gjorde i förhållande till Tyskland och de allierade under andra världskriget. Nutida svenska politikers beskyllning mot de dåtida svenska politikerna för bristande neutralitet under det kriget är en illasinnad upprapning av den sovjetiska propagandan mot Sverige under efterkrigstiden. Det är skamligt av de nutida svenska politikern att använda fientlig propaganda mot sitt eget land för att – som de gör – föra de svenska väljarna bakom ljuset.
Ett icke krigförande land kan välja mellan att 1) vara just icke krigförande (Sverige under finska vinterkriget 1939 – 40) eller 2) strikt neutralitet (Sverige under resten av andra världskriget) eller 3) välvillig neutralitet, (Finland i förhållande till Sovjet efter andra världskriget men före Sovjetunionens upplösning).
Sverige skiljer sig från andra neutrala länder därigenom att den svenska neutralitetspolitiken var ett frivilligt åtagande från svensk sida och ingenting som hade påtvingats Sverige. Exakt när den svenska alliansfriheten och neutralitetspolitiken började känner jag inte till. Det kan ha varit under den f. d. franaka marskalken Jean Baptiste Bernadottes tid som kung den fjortonde Johan av Sverige. Redan under sin tid som svensk kronprins ingick han en allians med Sveriges gamla fiende Ryssland och fler andra europeiska stormakter mot sin tidigare vapenbroder Napoleon med syfte att slita Norge från Danmark, När detta skett, och hans eventuella planer på stt erövra Frankrike och efterträda Napoleon som fransk kejsare gått i stöpet, gick hans politik ut på att försvara det som han redan hade erövrat. Det var samma strategi, som han hade tillämpat som fransk marskalk: bygga fästningar och behålla det som redan hade erövrats.
Således lade han grunden för den under 200 år framgångsrika svenska neutralitetspolitiken, som byggde på alliansfrihet och ett starkt försvar. Låt oss nu de på några andra neutrala länder:
– Schweiz erkändes som suverän stat av segrarmakterna i Napoleon krigen, under villkor att landet skulle vara strikt neutralt i alla kommande krig. Om Schweiz skulle överge sin neutralitetspolitik , torde det allts vara ett folkrättsligt legitims skäl för grannländerna att starta krig mot Schweitz,
– Österrike, som varit en del av tyska riket under andra världskriget indelades – likt Tyskland i ockupationszoner, som styrdes av de olika segrarmakterna. Dessa kom dock 1955 överens om att återupprätta Österrike som ett enat och självständigt land, med neutralitet som förutsättning.
– Finland påtvingades genom freden med Sovjetunionen efter andra världskriget både stora landavträdelser och en synnerligen välvillig neutralitet. Lögnhalsarna bland i synnerhet nutida svenska högerpolitiker (i särsilt Carl Bildt och Pål Jonson) att Sverige har gjort fel som inte har underkastat sig samma form av neutralitet som Finland. Det var under Bildts tid som statsminister och senare som utrikesminister, som den svenska regeringen med oppositionens stöd (med SD som enda undantag) raserade det svenska invasionsförsvaret, som ända sedan kung Karl Johans tid varit en viktig del av den svenska utrikespolitiken. Kan dessa två kallas något annat än landsförrädare?
Naturligtvis kan de på grund av sina egna illgärningar påstå att Sverige är försvarslöst i krig utan franska kärnvapen på svensk mark. Men i så fall säger de inte hela sanningen.
Så till den svenska regeringsfrågan. Ambition Sverige måste väl välja sida? Eller inte? Men det kräver en motivering, som väljarna förstår och gillar.
Vänsterpartiet klagar på att V inte erbjuds ministerposter i en ev, S-regering och förstår inte varför. Förklaringen är enkel. Ministerposter åt V skulle inte splittra det borgerliga blocket, utan snarare svetsa samman SD, M, KD och L ännu mer. Av den enkla orsaken att V inte är ett borgerligt parti. S har ju under lång tid haft som strategi att göra sig beroende av borgerliga sidbytespartier i stället för att maximera sitt eget väljarstöd. S har alltså valt att utplåna sig självt för att splittra fienden. Enligt min mening är det mest realistiska alternativet för S att ha som mål att bilda en socialdemokratisk enpartiregering som får majoritet i riksdagen med stöd av V. Som i stället för ministerposter får en vänstersväng av S i utbyte. Hur ska ASv agera i det läget?
Så till frågan om Liberalernas framtid. Hittade följande på nätet: ”Sveriges liberala ledarskribenter är lika oense om Liberalernas vägval i regeringsfrågan som de liberala politikerna. Expressens skribent Linda Jerneck ser positivt på omsvängningen. Hon skriver att L-väljarna i hög grad är höger och att det inte är någon jätteförlust för partiledaren Simona Mohamsson ”om gaphalsarna lämnar och startar eget”. Exakt. Det är enda chansen för L att klara riksdagsspärren. Och därför kommer ”gaphalsarna” inte att gå ur och bilda eget. De kommer att stanna kvar i L för att göra maximal skada för såväl L som för den svenska demokratin.
Om L trots det klarar spärren och blir tungan på vågen, kommer de ”liberala” gaphalsarna att erbjudas högavlönade tjänster i regeringskansliet i utbyte mot att L stödjer det socialdemokratiska regeringsalternativet. Men varför byter de inte parti när de är så kåta på en socialdemokratisk valseger? Förklaringen är enkel: Som S-medlemmar kommer de att få konkurrera med mer kvalificerade sossar om de åtråvärda tjänstemannajobben. Mär L fortfarande lockade väljare genom att framstå som ett folkparti hade Fp den högsta andelen valda i förhållande till antalet väljare, vilket gav karriärister och kappvändare störst chans att få välbetalda politikerjobb geniom att gå med i Fp . För S torde det ha varit tvärtom, särskilt innan kollektivanslutningen av LO -medlemmar avskaffades. Antalet S-medlemmar torde då har varit över en miljon.
En intressant nyhet är att ett par Eskilstuna-moderater har lämnat samstyret (S + M) för att bilda ett eget lokalparti. Frågan är om de kommer att nöja sig med att vara enbart ett lokalparti, eller om de också vill bli ett riksdagsparti alternativt gå med i ett redan existerande befintligt eller blivande riksdagsparti. Och i så fall vilket. ASv?
Det har nu framkommit att S-höjdaren Ardalan Shekarabi vill bilda en samlingsregering (S + M) på riksplanet. Men det gick ju inte så bra i Eskilstuna. Bl. a- därför tror jag mer på S-partisekreteraen Tobias Baudins linje att valet för stå mellan en socialdemokratisk enpartiregeringe med V stöd och en borgerlig fyrpartiregering.
Hur ska ASv agera om partiet kommer in i riksdagen och blir tungan på vågen. Det finns tre altenativ:
1) Rösta ja till den av talmannen föreslagna statsministerkandidaten.
2) Rösta nej till den av talmannen föreslagna statsministekandidaten.
3) Lägga ner sina röster (rösta blankt) med trolig följd att den av talmannen föreslagna stasministerkandidaten blir vald. Men det är inte helt säkert att det blir följden, Det kan bli överraskningar. Sverige har något som kallas negativ parlamentarism. Och som kan bjuda på svårförutsebara överraskningar, vilket dock hittills inte har skett.
Men kan ge oanade möjligheter för för ett nybildat litet parti att påverka politikens innehåll under mandatperioden.
Först vill jag konstatera att begreppen höger och vänster har bytt plats i svensk politisk debatt. Nu vill den s.k. vänstern pressa ner arbetarnas löner genom att skapa ett överutbud av lågutbildad utländsk arbetskraft. För 80 – 90 år sedan var det bara de mest extrema och våldsbenägna högerextremisterna (nazisterna) som menade allvar med att utrota alla judar. Nu skrålar inte bara de mest extrema vänsterextrimistern, utan även den måttliga vänstern ”from the river to the sea” på svenska gator. Utländska högerdiktaturer, såsom den i Iran, hyllas som kamrater i kampen bara för att diktatorerna har något mörkare hudfärg än de europeiska nazisterna.
En svensk dagstidning publicerade för någon dag sedan en insändare, som inleddes med påståendet att ”Två kärnvapenmakter har startat ett oprovocerat och folkrättsvidrigt krig mot Iran som äventyrar hela världsekonomin, utan vettiga motiv eller mål.” Jag kan hålla med insändarskribenten om att vi bör undvika att Sverige dras in i kriget – om detta inte redan har skett utan att vi sett det komma.
För det första finns större delen av den s.k. folkrätten bara i svenska folkrättsprofessorers önskedrömmar. Och naturligtvis falskvänsterns fantasi.
För det andra är det fel att tala om bara två kärnvapenmakter, eftersom Iran var nära att bli en tredje lärnvapenmakt.
För det tredje är det inte USA och Israel, utan Iran som har stängt Hormuzsundet.
För det fjärde är kriget inte alls oprovocerat. Var iinte morden på civila judar i Israel 7 oktober 2023 en kraftig provokation. Och hade inte Iran redan då stött terrorörelserna Hamas och Hizvollah i Gasa respektive Libanon.
Och för det femte har Iran under flera decennier bedrivit ett lågintensvivt krig mot SVerige i Sverige genom flyktingspionage och tvingat flyktingar att lyda genom hot om prepressalier mot flykingarnas släktingar i hemlandet, och därigenom kränkt Sveriges suveränitet, ”Det var ju detta som vi utsätts för i Sverige, som vi flydde från”.
Och vi svenskar, inte bara en tidigare statsminister utan även du och jag har all anledning att säga ”Vi såg det inte komma”. Det finns kopplingar mellan regimen i Iran och gängbrottsligheten i Sverige och gängens infiltration av svenska myndigheter. Det såg vi inte heller komma.
Vi får nu hälsa hans majestät kronprins Reza Pahlavi välkommen till Sverige. Det är visserligen sant att hans var, shahen styrde Iran med järnhand. Men det gjorde även fadern till kung Muhammed den sjätte av Marocko. Vilket inte hindrat den marockanske kungen att leda sitt land på demokratiska vägar – med den konstitutionella monarkin i Sverige som förebild,.
Problemet nu är att inget land verkar villigt att ta emot regimen i Iran som flyktingar, helt enkelt att ge asyl. På grund av fruktan för folkets hämnd kommer regimen att fortsätta krigen mot både sitt eget folk och mot andra länder till det bittra slutet,
Varning: off topic. .
”Ett stopp för ytterligare invandring – en återhämtningsperiod med undantag för ömmande fall av anhörighetsinvandring samt arbetskraftsinvandring där egen försörjning kan garanteras” Denna formulering ingår i det programförslag, som antagits av Ambition Sveriges årsstämma. Förstod stämmodeltagarna att detta var ett slag i ansiktet på den svenska arbetarklassen? Webbtidningen Samtiden, som drivs av SD, skrev 3 april under rubrik” Socialdemokraternas politik skadlig för arbetarnas löner”:
” Under den gångna veckan konstaterade LO-ekonomen Torbjörn Hållö att den omfattande invandringen haft konkreta konsekvenser för svenska arbetstagare. Svagare anställningstrygghet och dämpad löneutveckling. Den naturliga följdfrågan inställer sig omedelbart. Varför gjorde Socialdemokraterna – där LO är representerat i partiets styrelse – under åtta år vid makten inte något åt detta? Det är först med Sverigedemokraterna som regelverken har ändrats. Andra fackliga centralorganisationer, liksom flera av deras medlemsförbund, har under lång tid lagt betydande resurser på opinionsbildning och politisk påverkan för en expansiv migrationspolitik. LO har periodvis signalerat viss oro över effekterna av arbetskraftsinvandringen, men har i praktiken inte utövat något avgörande tryck på Socialdemokraterna för att förändra regelverken.”
Läs själv fortsättningen på denna korrekta analys, som dock bara öser beröm över SD ochcutelämnar hur arbetslösa arbetare drabbas av de halsbrytande kompromisserna med de andra Tidö-partierna. Som om bara invandrare och inga svenska arbetare kan drabbas av arbetslöshet, Eller upphör man att vara arbetare, när man mister jobbet och inte får något nytt för att svenskar och tidigare hitkomna invandrare trängs ut av nyimporterad och ännu billigare arbetskraft? Frågan måste också ställas till Ambition Sverige efter avslaget på min motion om förvärv av svenskt medborgarskap.
Syftet med motionen var ju att skydda den befintliga svenska arbetarnas anställningskydd och löner genom att göra det svårare att få permanent uppehållstillstånd (PUT) – och svårare för personer med PUT att bli svenska medborgare. Det ursprungliga SD-förslaget, som tydligen stöds av Ambitions partistyrelse, att kasta ut runt 100.000 personer, som inte brutit mot villkoren för att få behålla sina PUT, vore ett rättsövergrepp utan like. Och dessutom förtigs baksidan av myntet, att minst lika många – som inte själva visat någon önskan att bli svenska medborgare – ska påtvingas svenskt medborgarskap. Under hot om att bli utkastade.
Precis som Samtiden har skrivit, lade andra fackliga organisationer betydande resurser på att öka invandringen – i uppenbart syfte att genom ökad konkurrens om jobben sänka arbetarnas löner och därigenom öka löneskillnaderna. Men vad ska vi då göra för att minska överskottet på arbetskraft? Som jag skrivit i flera debattinlägg, måste vi minska invandringen och öka återvandringen. Dock inte genom rättsvidriga tvångsutvisningar av personer som har laglig rätt fastställd av en svensk myndighet att bo kvar här: Frivillig återvandring är rätt väg, om det är villkorat med avstående från rätten att återvända till Sverige. Men till det krävs relativt generösa återvandringsbidrag. Hur mycket kostar socialbidragen för dem (oavsett svenskar eller invandrare) som bor kvar i Sverige, men inte lyckas få något jobb?
Under rubriken över en debattartikel i Expressen ”Slopa permanenta uppehållstillstånd ”har artikelförfattarna skrivit ”Vi har beslutat om en lagrådsremiss med förslag om att inga nya permanenta uppehållstillstånd för asylrelaterade orsaker ska beviljas, skriver regeringen och Sverigedemokraterna.”
Men det är ju inte alls samma sak som att redan beviljade PUT ska återkallas, att inga nya PUT ska beviljas eller att inga nya uppehållstillstånd för flyktingar (asyl) ska beviljas. Det, som Tidö-partierna nu föreslår, är alltså helt i linje med min motion – tvärtemot det som årsstämman har beslutat Den enda skillnaden mellan min motion och Tidö-partiernas förslag är att jag vill utöka vistelsetiden i Sverige med ytterligare sex år för den som i övrigt uppfyller villkoren för svenskt medborgarskap.
Huvudmotivet för detta mitt förslag är att många, som har begått mord och andra grova brott, har lyckats undvika utredning och åtal för sina brott i mer än tio år. Med de beslut, om de genomförs, som årsstämman har tagit, kommer Sverige att översvämmas av kriminella ögontjänare – som inte ens har asylskä, men tränger undan hederliga arbetare (både etniska svenskar och tidigare hitkomna invandrare) från den svenska arbetsmarknaden. Årsstämman anser jag vara en demokratisk skandal,då ingen tid var anslagen till diskussion om motionerna och mötet stördes av annan aktivitet i möteslokalen.
Och detta när media genom rubrikval m.m. går vänsterns ärenden och skrämmer upp hederliga invandrare med rätt att vistas i Sverige – och deras svenska vänner – att rena massakern på invandrare förbereds. Tidöpartiernas gemensamma debattartikel visar att SD har backat från sitt rättsvidriga förslag att helt slopa PUT. Bra. Ambition Sverige borde göra samma sak.
Vänsterpartiet kommer i år att ha partikongress (årsstämma) 17 – 19 april, alltså under hela tre dagar. Så läng tid tar demokratiskt beslutsfattande. När jag såg att Ambition Sverige hade anslagit två timmar till den första årsstämman i partiets historia, påpekade just detta för partiledningen, som ändrade tiden till tre timmar. Men det räckte inte, utan mötet tog fyra timmar. Under fjärde timmen stördes mötet av oljud från andra aktiviteter i samma lokal. Dessutom var mötesdeltagarna otåliga och ville åka hem. Man kan kanske inte begära att allting ska fungera perfekt i ett nybildat politiskt parti. Men när detta parti anklagar andra partier för bristande demokrati, så borde man själv vara bättre och inte sämre än de.
Ursäkta att jag tar upp andra ämnen än det inlägget handlar om. Men partiet saknar forum för intern diskussion.
Den nu tydligen helt avsomnade (efter Magdalenas uttalande ”Jag tycker som Ulf”?) var ett utmärkt exempel på ett forum, där partimedlemmar och andra kunde komma till tals om S-partiets politik. Man fick själv välja ämne. Jag skrev bl.a. ”Om arbetskraftinvandring verkligen behövs ska den i första hand tillgodoses genom flyktinginvandringen”. På annat ställe hade jag skrivit att asyl bara ska ges till asylsökande med genuina asylskäl. Jag har aldrig stött det omfattande missbruk av asylrätten, som har förekommit.
Det står jag för fortfarande. Att det faktiska behovet av arbetskraft ska vara avgörande för beviljandet av arbetstillstånd. Inte den sökandes förmåga till självförsörjning, eftersom den kan bero på förmågan att undantränga befintlig arbetskraft (svenskar och tidigare hitkomna invandrare), som därigenom kastas ut i arbetslöshet. I den frågan har Ambition Sverige hamnat rejält fel.
Att stoppa missbruket av asylrätten är en sak. Att helt stoppa asylinvandringen är en annan sak. Självklart ska asylinvandrare ha förtur till jobb framför utlänningar som saknar asylskäl, men inte ha förtur framför svenska medborgare. Det framgår klart av FN:s flyktingkonvention.
Första meningen i ovanstående kommentar handlar alltså om den nu helt avsomnade portalen S-bloggar, där både partimedlemmar och andra fick komma till tals i ämnen , som de själva hade valt. Nästan alla stödde den socialdemokratiska partilinjen, i ett fåtal fall med förslag till justeringar av densamma till det bättre. Vem hade något mot detta? Socialdemokraternas samarbetspartier till vänster och höger? Så nu råder något slags tankeförbud för Socialdemokraternas egna partimedlemmar och sympatisörer. Nog borde väl Ambition Sverige vara bättre än så?
Den 6 februari publicerades på denna plats en interpellation av Elsa Widding till justitieminister Gunnar Strömmer om rättsosäkerheten hos svenska domstolar och övervakande myndigheter. Har Strömmer svarat? Nu framkommer att domstolarna är underbemannade vad avser domare. Och givetvis krävs högre löner för domare för att de ska kunna konkurrera med de privata advokatbyråerna. Men det är kanske följden av att domare, som planerat för en fortsatt karriär som advokater rutinmässigt godkänner alltför höga advokaträkningar, som betalas av skattemedel? Jag har ett annat förslag:
1) Inför obligatorisk utbildning av nämndemän under en månad före deras första tjänstgöring. Och låt sedan erfarna nämndemän döma själva i rutinmässiga mål av enklare beskaffenhet. Syftet är att erfarna advokater, ska söka jobb som domare i stället för tvärtom.
2) Inför en regel att advokaträkningar, som ska betalas med skattemedel, ska granskas och godkännas av Domstolsverket, om de är på högre belopp än 10.000 kr.
3) Syftet med statlig rättshjälp till misstänkta i brottmål ska vara att förhindra att oskyldiga blir dömda. och att de utdömda straffen inte blir orimligt hårda i förhållande till de begångna brotten. Inte att oskyldiga ska ta på sig straffen för andras brott, som Thomas Qvick har gjort för att få rättspsykiatrisk vård i form av medicinering med narkotikaklassade mediciner. Försvarens roll ska alltså renodlas till just försvar.
4) Tillsynen av advokater måste skärpas, som Elsa har skrivit. Detta kan också vara en uppgift för erfarna nämndemän.
Det har idag, 15 april, gått en månad sedan detta inlägg om kriget i Iran publicerades. Jag saknar uppföljande analyser. Jag saknar även ett forum för diskussion inom andra ämnen med anknytning till partiet Ambition Sverige. Därför har jag tagit mig friheten att ta upp sådana ämnen i denna spalt. Andra medier har idag fortsatt att skandalisera Katja Nyberg, som bytt parti från SD till A, som hon kandiderar för till riksdagen. Riksdagsvalsedlarna har just blivit offentliga, och mediernas stora ”nyhet” är att Katja blivit delgiven misstanke om grov olovlig körning. Om inte Katja själv bett partiet att tiga (varför skulle hon i så fall ha gjort det?) är tystnaden från partiet oförlåtligt. Anklagelserna mot henne för att ha kört bil påverkad av narkotika var ju kända när hon nominerades till riksdagsvalsedeln, eventuellt på mitt iniitativ (se tidigare kommentarer här ovanför).
Jag kan naturligtvis inte gå i god för Katjas heder. Jag har bara träffat henne under ett par minuter. Jag har utgått från mitt ogillande av SD-ledningens oskick att agera domstol och från grundläggande rättsprinciper, att ingen ska behandlas som skyldig innan hennes skuld har bevisats – och från Europakonventionens krav på rättvisa rättegångar. Enligt svensk brottmålspraxis ska den åtalade vara skyldig ”bortom rimligt tvivel”. I Katjas fall finns ett berg av rimligt tvivel på att hon varit narkotiakpåverkad. Jag har själv dömt i ett liknande mål (återkallande av körkort) som nämndeman i en förvaltningsdomstol. Läs mina tidigare kommentar!
Åklagaren vill fortfarande inte avslöja om hon kommer att åtalas för drograttfylleri. Men har kastat ut en livboj, Om åklagaren inte kommer att åtala för det brottet också (att han öht gör ett sådant uttalande tyder på att han saknar bevis för det brottet) kan hon köpa sig fri genom att skriva under ett strafföreläggande om olovlig körning. Detta innebär att man erkänner att man har begått det påstådda brottet och hamnar i straffregister som vilken brottsling som helst, men slipper offentlig rättegång och bli uthängd i media (vilket Katja redan har drabbats av) och får ett lindrigare straff. Det kan vara bra, om man vet att man har bevisläget mot sig. Men i det här fallet handlar det snarare om att skydda åklagaren från kritik för beslutsvånda.
Den intressanta juridiska frågan i det här fallet är om man kan göra sig skyldig till brottet olovlig körning, om man har fått körkortet återkallat utan laglig grund. Hur många fler än Katja Nyberg har drabbats av denna rättsröta, som råder inom svensk förvaltning? Det gäller inte bara körkortsärenden, utan en mängd andra ärenden, som avgörs av förvaltningsdomstolarna, inte minst tvångsomhändertaganden av barn.
Ett rykande färskt exempel är Malin, som arbetar som barnskötare, men fick sitt barn tvångsomhändertaget direkt efter födseln. Nu har framkommit att socialnämnden hade underlåtit att skicka ett dokument, som talat till hennes fördel, till förvaltningsrätten. Men det borde inte ha spelat någon roll. Det borde vara myndighetens skyldighet att bevisa den enskildas olämplighet som förälder, inte henns skyldighet att bevisa sin lämplighet, Som nämndeman har jag dömt i flera sådana mål och har blivit upprörd över den enskilda partens rättslöshet. De flesta tvångsomhändertagande av barn har enligt min mening varit befogade, men inte alla.
Felet är att förvaltningsdomstolarna enbart följer förvaltningsprocesslagen, men inte de generella bestämmelser om bevis, m.m. som finns i rättegångsbalken. Anledningen till att jag sökte uppdrag som nämndeman i en förvaltningsdomstol var att jag hade träffat två kvinnor, som fått sina barn tvångsomhändertagna på felaktiga grunder och jag ville veta varför domstolarna kan döma så fel. Jag anklagar inte de enskilda domarna, utan den rättspraxis och ”myndighetskultur” som råder i Sverige.