Jag har nu lämnat ett antal motioner till riskdagen. Tyvärr gick tidsfristen för min motion gällande regeringens proposition för att ge sig själva mer makt vid krig och kris ut redan en 17:e september, dvs. cirka tre veckor innan övriga motioner ska lämnas in. Nedan följer mitt förslag till riksdagsbeslut med motivering. För enkelhetens skull presenterar jag ytterligare ett förslag till riksdagsbeslut i ett separat inlägg som följer efter detta.
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen beslutar att i sin helhet avslå proposition 2024/25:155 Allvarliga fredstida krissituationer och förstärk rättssäkerheten vid krislagstiftning
Motivering
Proposition 2024/25:155 innebär betydande risker för maktkoncentration och försvagad rättssäkerhet i Sverige. Avsaknaden av snäva definitioner, tidslåsning och tydliga materiella spärrar skapar ett utrymme där undantagsregler kan bli långvariga och där normala lagstiftningsprocesser åsidosätts.
Särskilt allvarligt är att kroppslig integritet, samtycke, äganderätt, yttranderätt och informationsfrihet inte uttryckligen garanteras inom krisramverket.
Riksdagen bör därför avslå propositionen och uppdra åt regeringen att återkomma med ett konstitutionellt ramverk som förenar effektiv krishantering med robusta fri- och rättighetsspärrar, tidsbegränsningar, opartisk förhandsprövning och en tydlig grundlagsspärr mot tvångsingripanden i den kroppsliga integriteten, äganderätten, yttrandefriheten och informationsfriheten.
Förslagen i proposition 2024/25:155 innehåller flera brister av strukturell karaktär och kan inte åtgärdas med begränsade justeringar. Förslaget förändrar helt maktbalansen i grundlagen på ett sätt som riskerar att permanent försvaga fri- och rättighetsskyddet och den parlamentariska kontrollen.
Sammantaget sätter konstruktionen bärande delar av den svenska demokratiska modellen ur spel och möjliggör i praktiken ett permanent undantagsstyre. Eftersom bristerna i propositionen rör själva konstruktionen av undantagsramverket och hotar både grundläggande fri- och rättigheter, samt maktdelningen, bör propositionen avslås i sin helhet.
Utvecklad motivering:
Vag och icke prövbar krisdefinition
Begreppet ”allvarlig fredstida krissituation” saknar ett tydligt, rättsligt test i själva grundlagstexten. En så vid och politiskt formbar definition uppfyller inte kraven på förutsebarhet som bör gälla för konstitutionella undantagsmekanismer.
Risken för långvarig maktkoncentration
Avsaknad av automatisk sluttid gör att extraordinära befogenheter i praktiken kan förlängas på obestämd tid av en tillfällig majoritet. Det är oförenligt med principen att undantag ska vara strikt tidsbegränsade och återföras till ordinarie ordning utan dröjsmål.
Exekutiv normgivning på lagområdet
Bemyndiganden enligt 16 kap. 2 § och akutspåret i 3 § möjliggör förordningar på lagområdet och även avvikelser från gällande lag. Detta urholkar riksdagens primära lagstiftningsmakt och förskjuter balansen mellan lag och förordning i ett läge där spärrarna samtidigt försvagas.
Otillräcklig rättslig kontroll
Med efterhandskontroll som huvudregel och utan förhandsprövning av konstitutionell art finns inte effektiva bromsar mot övertramp. Ett undantagsramverk i grundlag kräver ex ante-kontroll och höga beviskrav – vilket förslaget saknar.
Kroppslig integritet, äganderätt och yttrandefrihet riskerar att trängas undan
Förslaget saknar en uttrycklig grundlagsspärr mot tvångsingrepp i den kroppsliga integriteten, intrång i äganderätten samt långtgående begränsningar av yttrandefriheten (och närliggande mötes- och informationsfriheter). I kombination med möjligheten att låta krisförordningar avvika från lag skapas utrymme för åtgärder som går utöver vad som normalt kan rättfärdigas i ett öppet samhälle. Ett konstitutionellt undantagsramverk som inte tydligt skyddar dessa kärnvärden kan inte accepteras.
Exempel på åtgärder som ramverket i praktiken skulle kunna möjliggöra:
a) Kroppslig integritet
– Föreskrifter om tvångsvaccination, tvångsmedicinering eller påtvingad testning/provtagning, trots att huvudregeln i hälso- och sjukvården är frivilligt, informerat samtycke.
– Utvidgade karantäns- eller isoleringsbeslut med svagare rättssäkerhetsgarantier om förordningar tillåts avvika från lagens ordinarie proportionalitetskrav, tidsgränser och domstolskontroll.
b) Äganderätt och näringsutövning
– Tvångsstängning av verksamheter, användningsförbud för lokaler och utrustning eller expropriering av egendom (lager, fordon, maskiner) genom förordning, med risk för urholkat ersättningsskydd och utan tydliga maxtider.
c) Yttrandefrihet och informationsspridning
– Förelägganden mot digitala plattformar eller internetleverantörer att blockera eller ta bort innehåll som bedöms “skadligt under krisen”, utan tydliga och rättsligt prövbara kriterier (särskilt utanför TF/YGL-skyddat område), med nedkylande effekter på den fria debatten.
– Generella förbud eller långtgående inskränkningar av allmänna sammankomster och demonstrationer med svepande kriskriterier, där förlängningar kan ske återkommande och därmed försvaga möjligheten till offentlig kritik.
– Tillstånds- eller anmälningskrav som i praktiken blir förhandsbegränsningar av kritik mot myndigheters åtgärder, utan tillräcklig förhandsprövning av proportionalitet.
Utan en uttrycklig grundlagsspärr som förbjuder tvångsingripanden i den kroppsliga integriteten, som garanterar starkt egendomsskydd (inklusive tydliga ersättnings- och tidsgränser) och som säkrar yttrandefrihetens kärna (inklusive skydd mot indirekta inskränkningar genom plattformsförelägganden), riskerar förslaget att möjliggöra ingripanden som är oförenliga med 2 kap. RF:s fri- och rättigheter och med den svenska demokratiska modellen.
Konstitutionell stabilitet och legitimitet
En grundlagsändring ska ge stabila och förutsebara ramar. Här krävs så omfattande omarbetningar (snäv krisdefinition, tidslåsning, tak för bemyndiganden, förhandsprövning, integritetsspärr m.m.) att det är sakligt motiverat att avslå och låta regeringen återkomma med ett helt nytt, tydligt avgränsat förslag.
1 kommentar
Det är inte lätt att förstå vad Elsa menar med dessa båda inlägg, Som uppenarligen innehåller kritik mot en proposition (förslag från regeringen) om ett nytt kapitel i Regerinsformen, som är en grundlag. Propositionen är på drygt 150 sidor och det är lätt att bli skrämd, om man orkar läsa igenom allting.
På sid 134 kan man läsa: ”Det fjärde deluppdraget har gällt regeringens möjligheter att besluta föreskrifter i allvarliga fredstida kriser. Frågan har utretts förut och
aktualiserats igen under covid-19-pandemin. Kommitténs uppgift har varit
att på nytt bedöma om det finns ett behov av att utvidga regeringens
normgivningskompetens i sådana kriser.”
Propositionen verkar vara ett beställningsjobb åt socialminister Jakob Forssmed, KD, efter dennes klavertramp med Folkhälsomyndigheten samt hans misslyckade interpellationsdebatt mot Elsa. Jag kan dock konstatera att Smittskyddslagen (2004:168) ger myndigheterna alla de befogenheter de behöver – och mer därtill – för att stoppa spridningen av farliga sjukdomar. Problemet med just covid var att den dåvarande statsepidemiologen Anders Tegnell gjorde allt, som stod i hans makt för att sabotera de väl beprövade smittskyddsåtgärder, som var de enda som stod till buds, innan det fanns vaccin, särskilt munskydd och avstånd till andra. Att dessa enkla smittskyddsåtgärder är så effektiva mot just covid, vilket visat sig i Kina, där befolkningen var van att bära munskydd för att skydda sig mot luftföroreningar, visar även att covid är långt ifrån en extrems smittsam sjukdom.
Även i Afrika har spridningen av covid varit oväntat låg, vilket kan ha haft två orsaker: 1) Afrika har i närtid drabbats av verkligt farliga epidemier, varför afrikanerna troligen har förstått att skydda sig med de medel som står till buds, och 2) Afrikanerna har upptäckt att mediciner, som utvecklats mot andra sjukdomar också har lindrat covid. Om den, som blivit sjuk blir mindre sjuk, är det färre baciller i utandningsluften från den personen, Men användningen av befintliga mediciner med utgångna patent är ju ingen big business för läkemedelsindustrin. Så vad är det regeringen vill skydda med sin proposition, som inte bara ger regeringen inte bara fria händer att ta beslut om ex-vis tvångsvaccinering och isolering av sjuka, utan även även begränsningar av yttrandefriheten. Folket eller vinsterna? Nämnda tvågsåtgärder är f. ö. tillåtna enligt smittskyddslagen, som dock ställer större krav på medicensk och juridisk kompetens hos dem, som tar besluten – samt rätt att överklaga hos dem som drabbas av besluten.
Jag har diskuterat frågor om yttrandefriheten under annan signatur, då jag har efterlyst begränsningar för att skydda privatpersoner från att bli kartlagda av kriminella. Men det enda som regeringen nu har att komma med är begränsningar för att skydda sig själva mot granskning. Våra kd-politiker är så läkemedelsfrästa, satt man kan misstänka att somliga av dem är mutade. Det är ju ändå en fråga om att väga nytta mot risker. Tvångsvaccineringarna av svenska barn mot svininfluensa, vilket skedde under hot mot föräldrarna att barnen kunde tvångsomhändertas, anser jag var ett onödigt risktagande, Visst förekommer det att djursjukdomar även drabbar människor, men det kan vara under ganska extrema förhållanden, Svin är ett extremt infektionskänsligt djurslag, varför stora svinbesättningar medför stora risker. För både djuren och djurskötarna.
Kan f.ö. avslöja att jag under slutet av mitt yrkesverksamma liv bytte inriktning och utbildade mig till djurskötare. Och i den utbildningen ingick smittskydd för boskapsdjur, vilket är tillämplig även för människor.