Införandet av European Health Data Space (EHDS) presenteras ofta som en rent teknisk uppgradering av Europas sjukvård. Men under ytan innebär systemet ett historiskt maktskifte. Genom att lagstifta fram en gränsöverskridande, tvingande digitalisering av medborgarnas mest intima information – från psykiatriska journaler till genetiska anlag – flyttas kontrollen över den egna kroppen från individen till staten och systemet.
Även om lagstiftningen innehåller en rätt att säga nej till att datan delas för forskning (opt-out), är denna rättighet djupt villkorad. Dessutom bygger hela systemets trovärdighet på ett löfte om att datan ska vara ”anonymiserad”. Modern datavetenskap visar dock att detta löfte i bästa fall är naivt, och i värsta fall direkt vilseledande.
Undantagen: När ditt ”nej” ogiltigförklaras
Lagstiftningen etablerar en tydlig maktordning där individens integritet väger lätt när staten anser sig ha större behov. Myndigheter kan helt lagligt kringgå din opt-out-spärr i tre huvudsakliga scenarier:
- Vid allvarliga gränsöverskridande hälsohot: Vid pandemier eller okända smittor har staten rätt att dammsuga systemet på data för att kartlägga befolkningen, oavsett om du har spärrat din journal.
- För officiell statistik och samhällsplanering: För att kunna styra resurser och politiska beslut kräver staten obegränsad tillgång till aggregerad data om befolkningens hälsa.
- Forskning av exceptionellt allmänintresse: Ett vidsträckt kryphål som låter myndigheter tvinga fram datadelning om ett forskningsprojekt bedöms vara tillräckligt viktigt för samhällets överlevnad eller krishantering.
Implikationen av dessa undantag är att staten i praktiken definierar när din integritet upphör att gälla. Risken för ”ändamålsglidning” är enorm – vad som idag klassas som en extrem kris kan i framtiden, av en annan regering, omdefinieras till att gälla bredare samhällsproblem, vilket permanentar ett tillstånd av medicinsk övervakning.
Den brustna skölden: Hur ”anonym” data härleds tillbaka till dig
Det tyngsta argumentet från EU för att lugna oroliga medborgare är att all data som används i EHDS för sekundära syften ska vara pseudonymiserad eller anonymiserad. Namn och personnummer tvättas bort. Men integritetsforskare och cybersäkerhetsexperter varnar för att total anonymitet i stora databaser är en matematisk omöjlighet idag.
Fenomenet kallas för mosaikeffekten eller re-identifiering, och fungerar så här:
- Det unika digitala fingeravtrycket: Även om ditt namn stryks, är kombinationen av dina vårdbesök unik. Om en databas innehåller information om att en ”anonym” patient är en kvinna född 1982, som besökte en specifik vårdcentral för ett brutet nyckelben den 14 april 2019, och diagnostiserades med en specifik autoimmun sjukdom 2021 – då räcker de datapunkterna för att skapa en unik profil. Det finns sannolikt bara en enda person i hela Sverige som matchar det mönstret.
- Samkörning med andra databaser (Big Data): Den anonymiserade EHDS-datan existerar inte i ett vakuum. För att knäcka anonymiteten behöver en aktör bara korsa den med annan information. Det kan vara läckta kundregister, data från kommersiella DNA-tester (som Ancestry eller MyHeritage), information från träningsappar, eller offentliga inlägg på sociala medier.
- AI som kodknäckare: Med hjälp av artificiell intelligens kan enorma mängder ”anonym” vårddata sekundsnabbt matchas mot offentliga mönster. AI-modeller kan identifiera att den ”anonyma patient X” i cancerregistret har exakt samma rörelsemönster och inläggningsdatum som en specifik person postat om på Facebook. Vips är anonymiteten borta.
Missbruksscenarier: När data hamnar i fel händer
När man bygger en infrastruktur som gör det möjligt att centralisera och potentiellt re-identifiera en hel befolknings hälsodata, öppnar man dörren för storskaligt missbruk. Om systemet hackas, eller om framtida makthavare ändrar lagarna, är riskerna påtagliga:
- Politisk och auktoritär övervakning: Om ett europeiskt land rör sig i en starkt auktoritär riktning, utgör den digitala hälsostrukturen ett färdigbyggt övervakningsverktyg. En regim som vill identifiera, isolera eller bestraffa specifika grupper – till exempel personer som sökt könsbekräftande vård, kvinnor som gjort aborter (om lagstiftningen ändras), eller personer med specifika psykiatriska diagnoser – behöver bara använda mosaikeffekten för att samköra vårddata med statliga register. Den tvingande digitaliseringen innebär att det inte finns någonstans att gömma sig.
- Kommersiell diskriminering på livstid Om försäkringsbolag eller stora arbetsgivare (via datamäklare på svarta eller gråa marknader) lyckas komma över och re-identifiera läckt hälsodata, kan konsekvenserna bli förödande för individen. En algoritm kan sålla bort dig från drömjobbet eller neka dig ett bolån för att din data visar en förhöjd genetisk risk för tidig demens, eller för att du för tio år sedan behandlades för utbrändhet. Eftersom datan är din biologi, går den aldrig att byta ut som ett stulet lösenord.
- Riktade utpressningskampanjer Cyberkriminella som lyckas stjäla och avanonymisera känsliga psykiatriska eller medicinska journaler kan använda datan för massiv, automatiserad utpressning mot privatpersoner. Att hota med att avslöja känsliga diagnoser för arbetsgivare eller familj är ett beprövat och lukrativt kriminellt tillvägagångssätt som underlättas enormt när all data samlas på en plattform.
Slutsats
EHDS säljs in som ett system för vår trygghet, men i själva verket tvingas medborgarna ta en enorm risk. Genom att förlita sig på en teknisk anonymitet, som redan idag är möjlig att knäcka, och genom att bygga in lagliga bakdörrar för staten, skapas en infrastruktur där din allra mest privata data förvandlas till en sökbar, samkörbar och potentiellt explosiv råvara.
Ambition Sverige har den kunskap som krävs för att stävja denna destruktiva utveckling.
2 kommentarer
I min kommentar till föregående inlägg om detta ämne (EHDS) skrev jag om åtta eller nio försökspersoner somi början av 1990-talet i praktiken mördades av sin läkare, när de ville avbryta utprovningen av ett nytt läkemedel (roxiam) p.g.a. inre blödningar, som de senare dog av. Läkaren beslöt att utprovningen skulle fortsätta under psykiatrisk tvångsvård. Senare under 1990-talet dog ytterligare sex försökspersoner under utprovning av en extremt självmordsframkallande medicin. Dessa händelser fick till följd en rejäl skärpning av den svenska lagstiftningen.
Jag vill upplysa läsarna om att genomförda tester på djur utan att något djur dött, inte är någon som helst garanti för att preparatet är ofarligt för människor. Om inga försökspersoner ska utsä’ttas för livsfara, kan inga nya läkemedel – eller vacciner – utvecklas. Några måste alltså riskera livet för att andra ska skyddas mot sjukdomar och död Nuvarande svensk lagstiftning kräver därför informerat samtycke av försökspersonerna. Det finns exempel på forskare, som själva ställt upp som de första försökspersonerna.
Men när jag hör en del partimedlemmar försvara både bojkotter av väl beprövade vacciner och konventionellt smittskydd (isolering av smittbärare, m.m.) blir jag orolig, inte minst för partiets framtid. Även om man själv är oskyldig till att man själv blivit en smittbärare, har man ingen rätt att utsätta andra för livsfara, om det gäller en dödlig sjukdom. Till saken hör att i början av covid-epidemin, innan det ens fanns något vaccin, motarbetade den svenska statsepidemiologen konventionella smittssskydsåtgärer, såsom avstånd och munskydd (som visat sig synnerligen effektiva att hindra spridningen av just covid-viruset, med tusentals onödiga (förtidiga) dödsfall i Sverige som följd. Att många dödsoffren hade dött några månader eller några år senare av andra orsaker (ålderssvaghet, m. m. , är ingen ursäkt.
Tegnell hade ingen rätt att ens med den ursäkten förkorta gamla människors liv. Trots anmälan från flera läkare med kunskaper om smittskydd, har han inte ens blivit åtalad. Detta är ett parallellfall till svindlerierna i samband med den gröna omställningen, där heller ingen ha blivit åtalad. Detta visar fegheten hos svenska åklagare. Den som genom vårdslöshet råkar döda en annan människa kan räkna med åtal för vållande till annans död. Men inte om offren kan räknas i tusental. Den som genom bedrägeri har lurat till sig några miljoner, kan räkna med åtal för ekonomisk brottslighet. Inte den som genom svindleri (som är en form av bedrägeri, som i stället för att riktas mot en enskild person riktas till en bredare allmänhet) lurar till sig tiotals miljarder, går fri och hyllas som en frälsare som försökt rädda klimatet.
Ett annat exempel på feghet hos åklagare är att berörd åklagare ännu inte beslutat väcka åtal, eller ej mot Katja Nyberg, trots den enorma påfrestning som ovissheten om hon skulle komma att åtalas eller ej, som hon har utsatts för. Även mot bakgrund av att hon redan har dömts både av media och hennes gamla parti, SD, som även i andra fall ar lekt domstol. Jimmie Åkesson har ju lekt hovrättspresident, genom att i praktiken upphäva tingsrättens fällande dom mot Dumpen-Sara för grovt förtal. Detta trots att Dumpens uthängningar av potentiella pedofiler har lett till självmord hos uthängda personer, som kanske inte begått något pedofilbrott.
Eftersom jag har uppmanat partistyrelsen i hennes nya parti,att värva Katja. uppmanar jag partistyrelsen att på lämpligt sätt försvara henne. Med ”lämpligt sätt” menar jag inte att parantisyrelsen ska försäkra att hon är oskyldig. För det kan ju ingen, som inte var närvarande vid händelsen veta säkert. Katja har i egenskap av misstänkt utsatts för grova rättsövegrepp, särskilt mot Europakonventionen om mäsnkliga rättigheter, artikel 6 om rätt till rättvis rättegång inom skälig tid, m. m. samt att man ska behandlas som oskyldig så länge man inte är dömd. Jag ifrågasätter också om Transportstyrelsen har följt nu gällande regelverk för körkortsåterkallelser, inte minst mot bakgrund att tidigare(?) svensk rättspraxis varit förenlig med Europakonventionen, som enligt min tolkning säger att eventuell korkortsåterkallelse borde ha skett genom samma rättegång, som för det påstådda brottet.
Man kan också fråga sig hur den s. k. legalitetsprincipen, som är en ”allmän rättsgrundsats” har tillämpats av Transportsyrelsen , bl.a. att beslutande myndigheter ska iaktta saklighet. Fallet Katja Nyberg har alltså hamnat i juridikens gränsmarker, vilket kanske förklarar åklgarens beslutvånda. Expressen-journalistens agerande tycker jag i sig är ett brott. ofredande. Expressen borde i stället ha bevakat partiets årsmöte, i stället för att ett par dagar senare svärta ner en enskild deltagare. Men för den underlåtenheten hos media får ävern partiet ta på sig en del av ansvaret, när man inte har ens en egen webbtidning. En sådan tidning hade också behövs för att förklara för partimedlemmar och övriga intresserade skillnaden mellan äldre och väl beprövade vacciner och RMNA-vacciner, som bygger på ett helt annat koncept än de äldre vaccinerna, med till stor del fortfarande okända effekter,
Kommer rMNA-vaccinera att gå till historien som ett vetenskapligt framsteg eller som ett vetenskapligt misslyckande? Det vet vi ännu inte. Läs mer om detta i webbtidningen Nya Tider.
Måste göra ett förtydligande av ovanstående kommentar, där jag har skrivit ”Jag ifrågasätter också om Transportstyrelsen har följt nu gällande regelverk för körkortsåterkallelser, inte minst mot bakgrund att tidigare(?) svensk rättspraxis varit förenlig med Europakonventionen, som enligt min tolkning säger att eventuell korkortsåterkallelse borde ha skett genom samma rättegång, som för det påstådda brottet.” Det ska st: ”inte minst mot bakgrund att tidigare(?) svensk rättspraxis INTE varit förenlig med Europakonventionen” .
Du som läsare minns kanske att jag själv i egenskap av nämndeman i en förvaltningsdomstol deltagit i ett beslut att ta körkorten från en idrottskvinna enbart för att hon utan bevis hade anklagats för att ha kört bil narkotikapåverkad. Att bevisbördan i körkortsärenden ligger på den enskilde och inte på berörd myndighet var dåvarande svensk rättspraxis, som vi som domstol hade att följa. Högsta domstolen i Sverige har därefter bestämt att europarätten ska gälla fullt ut även i svensk rättspraxis.
Jag kan bara konstatera att EU-medlemskapet har både för och nackdelar. Vilket vi bör tänka på, när vi vill gå ur EU. Jag misstänker dock att fallet Katja Nyberg visar att svenska myndigheter, trots Högsta domstolens beslut, inte behagar följa europarätten när densamma är en fördel framför äldre svensk rättspraxis för den enskilda parten.
Vad sedan gäller Expressens s. k. bildbevis så visar detsamma att reportern gjort sig skyldig till ofredande av en bilförare under körning, vilket i hög grad ökat risken för trafikolycka genom att dra bilförarens uppmärksamhet från körningen. Detta brott från reporterns sida måste anses särskilt allvarligt eftersom reportern misstänkte att bilföraren saknade körkort p. g. a, tidigare onykterhet. Reportern borde i stället ha tillkallat polis, som stoppat färden på ett säkert sätt.
Grundlagen, TF, ger medier med utgivningsbevis ett starkt skydd för det som publiceras, men däremot inte för brottsliga handlingar under anskaffandet av av uppslag att skriva om. Jag vill också påminna om att Annie Lööf, tidigare partiordförande för C, har klagat på att en reporter stått flera dagar utanför hennes port i Värnamo och under den tiden ofredat hennes grannar. Den reportern kan också ha gjort sig skyldig till brottet olaga intrång, nämligen om han stått på privat mark utan tillstånd av fastighetsägare eller hyresgäst.
Slutligen vill jag påminna om att etablerade medier, efter att ha försökt tiga ihjäl SD:s existens, ägnat sig åt ren förföljelse mot enskilda SD-medlemmar. Och även att media och särskilt Kvällpressen lyckades tvinga bort Håkan Juholt, som var demokratisskt vald till partiordförande av den socialdemokatiska partikongressen. Oavsett hur domstolen kommer att döma i fallet Katja Nyberg, finns det all anledning att försvara henne mot de rättsövergrepp, som hon har utsatts för. Och det torde också vara ett bra sätt för Ambition Sverige att komma ut med partiets existens. Om partiet tiger, har Expressen lyckats.