Vaccineringskampanjen var inte en försvarbar och rimlig åtgärd i intresse av folkhälsa

Interpellationsdebatt med Jakob Forssmed 9 februari 2024, inlägget publicerades ursprungligen februari 2024.

En viktig lärdom från covid-19 pandemin är att WHO gjorde det mesta fel och att Sverige klarade sig mycket bra eftersom vi i högre grad än andra länder tänkte själva och valde att inte följa WHOs rekommendationer till punkt och pricka. Det är detta kritiska förhållningssätt som Forssmed nu vill sätta stopp för.

Förra fredagen, den 9:e februari 2024, mötte jag vår socialminister Jakob Forssmed i en interpellationsdebatt i kammaren. Jag frågade ministern hur Sverige har för avsikt att agera sedan det står klart att WHO kommer att bryta mot den viktiga artikel 55 i de internationella hälsobestämmelserna. Av artikel 55 framgår tydligt att det förslag som förhandlas fram för att göra ändringar i de internationella hälsobestämmelserna måste kommuniceras till medlemsstaterna minst 4 månader innan omröstning vid mötet den 27:e maj 2024. Syftet är givetvis att få tillräckligt med tid för att förankra förslaget på hemmaplan.
Eftersom tidsfristen på fyra månader nu har gått ut och inget färdigt förslag finns att ta ställning till vore en markering från Sverige om att bojkotta mötet i maj 2024 högst rimlig. I stället väljer Sverige en väg som förordas av bland annat den ryske hälsoministern, som sitter med i arbetsgruppen, dvs. att acceptera fortsatta förhandlingar i hemlighet ända fram till dess omröstning ska ske. Ministerns svar på min fråga är häpnadsväckande och mycket oroande för Sverige.

Vi närmar oss nu en situation där Sverige riskerar att inte kunna agera efter eget huvud vid en framtida pandemi. Så som det officiella förslaget ser ut idag kommer WHOs generalsekreterare få befogenhet att bestämma när och var dessa nya regler ska användas, en generalsekreterare som utses genom en icke transparent och icke-demokratisk process.

Om dessa förslag godkänns vill jag fästa uppmärksamheten på utkastet till ny artikel 13a, där medlemsstaterna uppmanas att åta sig att följa WHOs rekommendationer och erkänna WHO, inte som en organisation under länders kontroll, utan snarare som samordningsmyndighet för internationella folkhälsoinsatser under internationella hot mot människors hälsa. Om ett hot föreligger eller ej bestämmer WHO som till övervägande del sponsras av vaccinindustrin.
Jakob Forssmed pratade om lärdomar och att delta i det internationella arbetet. Självklart är det bra att ta lärdom av covid-19 pandemin. Det var ju också därför jag åkte till den omtalade konferensen i Stavanger i april 2023 som besöktes av en lång rad medicinska experter. Professorer och advokater åkte dit för att diskutera just detta – lärdomar från pandemin och hur vi undviker att göra samma fel igen.

I debatten försökte jag klargöra för Forssmed att det inte finns några som helst skäl till att WHO:s rekommendationer ska vara legalt bindande eller att skrivningar om mänskliga rättigheter ska tas bort.

Sverige ska delta i det internationella arbetet säger Forssmed. Javisst, men det betyder inte att vi måste förpliktiga oss till legalt bindande krav såsom beskrivs i det senaste officiella förslaget från arbetsgruppen IHR. Det konstitutionella sättet att genomföra dessa långtgående förändringar av Sveriges författning och sedvänjor, som Jakob Forssmed lättvindigt viftar bort, har på ett ytterst förrädiskt sätt utformats som en modernisering av det internationella hälsoreglementet. Genom påståendet att det bara handlar om ändringar av IHR undviks kravet på att samtliga medlemsstater måste godkänna det. Alla konstitutionella skydd för svenskars rättigheter och nationens suveränitet under pandemier bortfaller såsom förslagen ser ut idag.

Jakob Forssmed pratar om en förbättrad funktionalitet av IHR som svarar mot nya behov som tidigare inte har identifierats. Han menar alltså på allvar, att världens diktaturer och politiskt diskutabla länder ska få besluta om att Sveriges suveränitet och författning potentiellt ska få sättas ur spel genom att sådana stater beslutat om regler gällande möjliga pandemier.

Jakob Forssmed påstår återigen att WHO:s generalsekreterare inte ges befogenheter att besluta om svensk pandemihantering. Detta skulle varken Sverige eller andra medlemsländer acceptera säger han.

Uttalandet från vår socialminister gör mig ytterst orolig och visar med vilken ignorans han ser på frågan och att han inte har bemödat sig med att sätta sig in i materialet. Det är viktigt att socialdepartementet läser artiklarna, åtminstone dem som jag har pekat på. Att generalsekreteraren inte skulle ges ökade befogenheter kan bara vara någonting som WHOs generalsekreterare, Teodroes Gebrejesus, själv säger. De artiklar som har tagits fram i arbetsmaterialet säger någonting helt annat. Det är beklagligt att Sveriges socialminister tycks gå i WHOs ledband vars generalsekreterare bara för några år sedan anmäldes till Tribunalen i Haag för medhjälp till folkmord. Han påstods ha varit ansvarig under den period då ”dödandet” och ”tortyren” av etiopier ägde rum och en avgörande beslutsfattare i förhållande till säkerhetstjänstens åtgärder som inkluderade att döda, godtyckligt fängsla och tortera etiopier”. Det här kan man läsa om i The Times samt i flera andra tidskrifter. Mitt förtroende har han inte.
Båda IHR och den nya pandemilagen är utformade för att överföra beslutsbefogenheter till WHO. Hur det beundransvärda syftet formuleras är ointressant. Det är de legala konsekvenserna av skrivningarna som måste beaktas.

Det borde vara en självklarhet att Jakob Forssmed idag åtar sig att lägga fram dessa planer för kammare så att de kan debatteras i god ordning. Förslagen borde rimligtvis avvisas i sin helhet eftersom processen i sig själv bryter mot artikel 55 i WHOs eget regelverk även om dess chefsjurist nu gör allt för att åsidosätta detta.  Likväl råder det ingen tvekan om att det krävs minst 4 månader för att förslagen ska kunna debatteras ordentligt och för att allmänheten ska förstå de legala konsekvenserna därav, åtminstone för oss demokratiska stater som ingår i WHO.

I det senaste publicerades IHR, där också ändringsförslagen finns inarbetade, finns mycket som skulle upphäva grundläggande mänskliga rättigheter om de röstades igenom.  Kortfattat kan nämnas krav på vaccinationer, läkarundersökningar och genomförande av karantän eller andra hälsoåtgärder för misstänkta personer. Med andra ord, mandat och nedstängningar. Allt finns svart på vitt enligt artikel 18.

Covid-19 pandemin blottade flera brister i det internationella samfundets förmåga att hantera en hälsokris av global karaktär anser Jakob Forssmed.
Med facit i hand kan snarare konstateras att vaccineringskampanjen inte var en försvarbar och rimlig åtgärd i intresse av folkhälsa. Kampanjen borde avvisats redan när det stod klart att biverkningarna och dödsfallen var av aldrig tidigare skådat slag. Inte minst stod detta klart när Pfizers data lämnades ut, den data som man ville göra offentlig om 75 år men som Högsta domstolen i USA beslutade skulle offentliggöras. Jakob Forssmed tog emot denna data från Pfizer i slutet av vår interpellation.

Hur kan Jakob Forssmed se det som rimligt att experimentera på en världsbefolkning utan att känna till de långsiktiga effekterna och varför blundar han för skador och biverkningar i stället för att försöka begränsa dessa nu när vi så tydligt ser konsekvenserna av massvaccineringen mot covid-19?

Är det inte anmärkningsvärt att vår socialminister inte funderar över varför överdödligheten rusade i höjden i samband med att vaccinationskampanjen drog igång. I flera länder i västvärlden konstaterades en överdödlighet på mellan 10-20 % och i enskilda länder såsom Finland väsentligt högre enligt Our World in Data. Varför vill Forssmed inte ta del av biverkningsdata och varför fortsätter han att jämföra denna genterapiprodukt med ”vanliga vacciner” som ju är någonting helt annat? Förstår han inte skillnaden? Varför lyfte inte Jakob Forssmed på ögonbrynen när samtliga fyra stora vaccintillverkare samtidigt började använda en genbaserad experimentell teknik som aldrig tidigare har använts i något kliniskt tillämpat vaccin. Kan Jakob Forssmed vara helt ovetandes om processen för framtagning av syntetiskt mRNA. Redan innan den första injektionen applicerades, stod det klart att mRNA-tekniken var behäftad med grundläggande brister. Min förhoppning är att vi med tiden kommer att få svar på dessa frågor.

Relaterade länkar:

https://youtu.be/eFQ0KDMENPc?si=xy6Y5P8rdVkfQX9L

https://youtu.be/EzRre5Owaz4?si=O3X5mC84td6Q11ZU

https://x.com/janjekielek/status/1729590482928611524?s=51&t=cucoumwpYw4yYN6Mi43VRQ

http://swebbtv.se/w/uL2koxRkRCtTGHWSqV1ubj

https://youtu.be/0e37xP4QHe4?si=6gCedm58M7ZmGLRN