Nedan följer ett gästinlägg av Ulf Gabrielsson, fd stridspilot i det svenska försvaret samt flygkapten inom civilflyget.
Föreställ dig att en läkare ställer fel diagnos. Istället för att förstå sjukdomens verkliga orsaker sätter han in en kraftfull behandling – en behandling som förvärrar tillståndet, försvagar patienten och kanske till och med leder till döden. Detta är exakt vad som nu händer med Ukraina och Europa. En felaktig diagnos har lett till en behandling som inte bara kostat hundratusentals unga ukrainska liv, utan som också nu hotar Europas ekonomi och välstånd.
Den dominerande berättelsen i väst har varit tydlig: Vladimir Putin är vår tids Hitler. Han har inlett ett oprovocerat anfallskrig, planerar att återupprätta Sovjetunionen med ambitionen att ta land efter land i Europa.
Diagnosen blev ett existentiellt hot – behandlingen: fullständig militarisering av Ukraina, ett massivt inflöde av vapen, ammunition och pengar, och en retorik där alla med en nyanserad syn på kriget tystas eller misstänkliggörs.
Men vad har denna behandling lett till? Hundratusentals döda ukrainska soldater, miljontals människor på flykt, ett land i ruiner – och nu även ett Europa som spenderar hundratals miljarder euro på militär upprustning. Länder som Tyskland, Sverige, Frankrike och Polen flyttar resurser från sjukvård, utbildning och andra samhällsfunktioner till artilleri, jaktplan och granatkastare. Med stigande räntor och pressade statsbudgetar är priset enormt för Sverige och andra europeiska länder som sätter in denna felaktiga ”behandling”.
Vad händer om diagnosen i själva verket var fel?
En alternativ diagnos: geopolitisk konflikt – inte imperialistisk erövring
Om vi istället tolkar Rysslands agerande som ett försök att skydda den rysktalande befolkning i östra Ukraina, förhindra att Ukraina blir en NATO-bastion med amerikanska raketbaser riktade mot Moskva, och värna sin säkerhetszon – då ser behandlingen helt annorlunda ut. Då är Putin inte ute efter Sverige eller Baltikum, utan efter strategisk balans. I så fall kunde en diplomatisk lösning ha varit möjlig före krigsutbrottet. Ukraina kunde ha förklarats som ett neutralt land – något liknande Österrikes modell – och en storskalig konflikt kanske aldrig hade brutit ut.
BRICS – ett bevis på en annan världsordning
Ryssland bygger nu tillsammans med Kina, Indien, Brasilien, Sydafrika m.fl. upp BRICS – ett samarbete mellan suveräna stater som vill skapa en multipolär värld där inte en makt (USA) dikterar villkoren för alla andra. Det är knappast en struktur som en imperialistisk erövrare investerar tid i. Är det inte snarare ett tecken på att Ryssland – rätt eller fel – ser sig självt som en makt som vill delta i ett nytt globalt samarbete? Hur kommer man ens till slutsatsen att Ryssland vill dominera Europa?
Felbehandlingen måste stoppas
Vi måste nu inse att den behandling som USA och NATO valt– massmilitarisering, förlängt krig och upprustningshysteri – riskerar att förstöra Europas välstånd och framtid. Det är på intet sätt ett försvar av Rysslands agerande utan snarare ett konstaterande att vi har misslyckats med att förstå konflikten. Ingen vinner på ett krig som borde kunnat undvikas. Nu betalar Ukraina med sitt blod – och vi i Europa med vår framtid.
Källa: Benjamin Abelow ”How the West brought war to Ukraine”
1 kommentar
Jag blir lika förundrad som alltid när politiker, militärer och media säger att risken är stor att Ryssland anfaller oss eller något annat land inom EU. Jag brukar fundera över vad Ryssland vill ha utav oss? Vi har inom EU absolut ingenting som lockar Ryssland vi har inga naturresurser kvar, inga mineraler, ingen skog, snart ingen åkermark eller djurhållning, vi har snart ingen industri kvar, allt vi har och som vi kan skryta med är problem allt från ekonomiska, toppstyrt EU som snart liknar en diktatur till invandringen. Ingen får mig att tro att Ryssland vill ha våra problem!
Men vänder man på det hela så framkommer en helt annan bild, Ryssland har allt som ledarna och politikerna i väst kan önskar sig. De har otroliga naturresurser, olja, skog, mineraler, industri, åkermark allt som väst redan har förbrukat. Detta kan framstå som en förklaring till att väst, Nato och politikerna är så fruktansvärt sugna på ett krig mot Ryssland. Istället för att vara ärliga och säga att Ryssland har allt som EU och väst behöver så lindar politikerna in allt i en gigantisk lögn och får med sig media och många av folket. Verkar som att ingen kan/orkar tänka mer utan sväljer allt med hull och hår allt det politikerna trummar fram.
Vem vill ha krig? Vem ska de skicka till fronten? Vem vill offra sitt liv åt EU:s politiker? Vad händer när det första liksäckarna kommer hem till familjerna? EU ska upprusta för flera miljarder euro men vem vill kriga för EU? Bygga upp en fungerande militär tar ungefär en generation och är ett långsiktet mål, EU har ingen av detta och framför allt ingen tid. På detta har EU sjösatt 18 sanktionspaket som inte har haft någon effekt/verkan alls, ändå fortsätter politikerna att göra samma sak igen. Man blir både mörkrädd och ledsen över den slutledningsförmågan våra hönshjärnor till politiker lyckas skaka fram. Ingen av dom kan stava till konsekvensanalysen än mindre förstå varför man ska göra en konsekvensanalys, bara hoppas att denna fars tar slut men något säger mig att detta är inte slut än på länge.