Jag har idag skickat in nedan skriftliga fråga till justitieminister Gunnar Strömmer (M) och förväntar mig svar inom två veckor. Jag avvaktar svaret men kommer sannolikt även att skicka in en interpellation för att debattera frågan med ministern i kammaren lite längre fram i vår.
Fråga till justitieminister Gunnar Strömmer (M)
I en rättsstat är det av stor vikt att förebygga all form av rättsosäkerhet inom rättsväsendet. Rättsosäkerhet kan leda till allvarliga skador, såväl för den som blir drabbad liksom för den allmänna tilltron till rättsväsendet. Mycket allvarligt är det också om sådan rättsosäkerhet riskerar leda till att de som är rättsväsendets företrädare tillåts stå över de lagar som gäller för övriga medborgare och företag eller om de tillåts agera på ett sätt som inte är förenligt med den allmänna rättsuppfattningen i samhället.
Jäv handlar om att rubba förtroendet för opartiskhet hos den som ska handlägga ett ärende. Jävsreglerna, som hör till de mest centrala reglerna i förvaltningslagen, har tillkommit för att garantera ett objektivt och opartiskt handlande från förvaltningsmyndigheternas sida. I grundlagen (1 kap. 9§ RF) finns samma objektivitetsprincip uttryckt på följande sätt:
Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.
Utifrån grundlagens och förvaltningslagens objektivitetsprincip och de jävsgrunder som anges i förvaltningslagen framstår det inte som opartiskt och rättssäkert att låta enbart jurister, utan insyn och medverkan av icke jurister, få granska och döma jurister.
Anledningen till detta är givetvis att det inte kan anses opartiskt eller rättssäkert att låta yrkeskollegor som har personliga och yrkesmässiga relationer döma varandra.
Men förfarandet att låta jurister utan medverkan av icke jurister få granska och döma jurister tillåts ske:
- I tvistemål i allmänna domstolar där ena parten i målet utgörs av jurister och därtill centrala frågor i målet kan utgöras av för jurister allmänna gemensamma yrkesintressen
- Hos Särskilda åklagarkammaren företrädd av riksåklagaren som granskar till dem anmälda domares eventuella brott vid tjänsteutövning i allmänna domstolar
- Hos Sveriges advokatsamfund som granskar och dömer till dem anmälda advokater för att ha begått brott mot god advokatetik/-sed. En av regeringen utsedd person medverkar då beslut fattas i Advokatsamfundets disciplinnämnd men denne invänder sällan mot de beslut som advokaterna i majoritet fattar. Det har visat sig att invändningar inte har kommit in ens mot vissa beslut som varit så uppenbart partiska och felaktiga att Högsta domstolen senare har ändrat dem.
- Hos Justitiekanslern (JK) som bl.a. har till uppgift att utöva tillsyn över Advokatsamfundets egentillsyn i disciplinfrågor
Jag vill därför ställa följande fråga till justitieminister Gunnar Strömmer:
Har ministern gjort någon analys av rättssäkerheten i mål och ärenden inom de delar av rättsväsendet som nämnts ovan och där enbart jurister, utan medverkan av nämndemän eller andra icke-jurister, tillåts granska och döma i mål och ärenden där ena part utgörs av jurister d.v.s. yrkeskollegor till de dömande och med vilka de kan ha yrkesmässiga och personliga relationer samt allmänna gemensamma yrkesintressen och vad är i så fall resultatet av en sådan analys?
15 kommentarer
Är mycket imponerad av Elsas breda engagemang och kunskaper inom olika områden. Och hennes enastående förmåga att nästan alltid ha rätt. även i mycket svåra frågor. Det är enbart p.g.a. Elsa, som jag blivit partimedlem. Förvisso mycket bra gjort att starta ett nytt parti, men partibildandet kännetecknas fortfarande av organisatoriska brister och onödiga tidsförluster, som sannolikt även lett till uteblivna ekonomiska bidrag från medlemmar och andra intresserade. Det har gått över tre månader sedan jag erbjöd totalfinasiering (lön + lönebikostnader m. m.) av en anställd under en månad. i hopp om att andra skulle följa exemplet.
Om partiet har tänkt vänta till efter riksdagsinträdet, innan man anställer kanslipersonal, är det risk att det inte blir något riksdagsinträde. I dagens inlägg tar Elsa upp mycket intressanta och viktiga frågor, som jag har egen domstolserfarenhet av, bl. a. som nämndeman. Men ställer mig ändå frågande till Elsas brådska att starta nya debatter, som dessväre inte kommer att få någon större spridning utanför partiet. Som hon inte räknar med någon ny mandatperiod i riksdagen för egen del.
Jag har bl. a. deltagit i mål om tvångsomhändertagande av barn. En förfärlig rättsröta, som måste fram i ljuset. Felbesluten är åt båda hållen. Barn, som borde ha omhändertagits, dör. Medan välfungerande familjer slås sönder. Förrförra L-ledaren Nyamko Sabuni ville flytta de inledande besluten från kommunerna till en instans med bättre kompetens, Men hon blev, som bekant, bortmobbad som partiledare för L p.g.a. sin afrikanska härkomst, varför förslaget fallit i glömska. Dessa ”liberala” vita män, som ständigt etiketterar andra som ”rasister” är själva de värsta rasisterna. Får se i höst, om L åker ur riksdagen och något annat parti kommer in i stället.
Den nuvarande justitieministern Gunnar Strömmer, som är advokat i botten, var initativtagare till Centrum för rättvisa, som är en insamlingsstiftelse, som hjälper personer som farit illa i rättsväsendet. Läs om det hårresande rättsfallet Arne Gavelin mot staten på deras hemsida. En sådan rättegång kan kosta ett par hundra tusen, varför långt ifrån alla, som behöver hjälp, kan få hjälp. De rättsfall, som stiftelsen ifråga har drivit, måste följas upp av ny lagstiftning, vilket endast riksdagen kan besluta om. Strömmer själv verkar vara fullt upptagen med de kriminella gängen. Han borde ha haft en biträdande justitieminister vid sin sida för att hinna med. Rättslösheten för privatpersoner, som drabbas av myndigheters fel, hinner han uppenbarligen inte med – trots hans tidigare intresse för de frågorna.
Mitt intresse för de frågorna väcktes dels genom LO:s utmärkta utbildningar i arbetsrätt för förtroendevalda och dels genom universitetsstudier i statsvetenskap och dels behandlingen av mina föräldrar, sedan min mor blivit påkörd av en känd rattfyllerist. Denne anlitades av tinsgrätten (samma tingsrätt som utan laga grund omyndigförklarade Gavelin) som skakkunnig vid värdering av stöldgods. Kommunen hade tagit hemtjänsten från mina föräldrar, sedan en kusin hade hälsat på under en semesterresa och kusinen själv fått koka kaffe, eftersom ingen av mina föräldrar klarade detta. De behövde ju ingen hjälp, enligt socialchefen.
När jag undersökte saken fann jag att kommunen hade abnormt höga kostnader för tvångsomhändertagna barn. Jag fick kontakt med två av dessa kvinnor. I det ena fallet hade tvångsomhändertagdet upphävts av Kammarrätten, vilket är ytterst vanligt, varefter hon hade flytt till en annan kommun inom Sverige. Även Sverige har ”internflyktingar”. Hennes ”fel” var att hon två gånger blivit gravid med två olika män innan hon fyllt 20, sen senaste gången med en utlandsfödd pizzabagare. (Ja, de verkliga rasisterna gömmer sina fördomar om andra raser och folk, genom att driva kampanjer för ökad invandring).
Den andra kvinnan gick det sämre för. Fem är efter tvångomhändertagandet hade barnet stått mellan framstolarna i familjehemmets bil, när familjehemsmamman hade kört av vägen i hög fart. Barnet for som en projektil genom vindrutan och dog omedelbart. Detta var en kännbar ekonomisk förlust för familjehemmet, som dock efter bara en månad belönades med ett nytt tvångsomhändertaget barn. Inget åtal för det uppenbara brottet Vållande till annans död. Eftersom den biologiska mamman var målsägande, sattes hon omgående under förmyndarskap, utan att ens fått veta att barnet avlidit och hon själv satt under förmyndare. Av samma tingsrätt, som begått samma rättegångsfel, som i Gavel-fallet 30 år senare.
Under tiden hade jag bytt parti till KD, där jag intresserade mig för rättsfrågorna och hade ett bra samarbete4 med partiets inofficiella ideologichef, som var kommunalråd på Västkusten. Som historieintresserad läste jag mycket rättshistoria från äldsta tider till nutid och hur synen på brott och straff hade förändrats, inte minst brottslingars ”tillräknelighet”. Jag tog initiativ till ett möte mellan partiet och chefsläkaren för ett rättspykiatriskt sjukhus för att höra hans diagnoskriterier på frisk eller sjuk, som är avgörande för fängelse eller tättspsykatrisk vård. Jag tyckte att hans diagnoskriterier, som jag läst om, lät rimliga. Men de ändrades nästan varje gång av domare och nämndemän, med uppenbarligen fullt friska personer, som begått ”sjuka” brott dömdes till rättspsykatrisk vård och blev fria efter kort tid, när de blivit symtomfria.
Mötet blev av, men jag blev inte ens underrättad om tid. Utan frimicklarna i partiledningen ,som inte förstod skillnaden mellan det teologiska begreppet synd, det juridiska begreppet brott och det psykiatriska begreppet sjuk, höll mötet för sig själva. Partilinjen var uppenbarligen att läkare ska använda bluffdiagnoser (”sjuk”) för att ingen ska tro att KD tror att brottslingar begår brott för att djävulen har farit i dem (teologisk förklaringsmodell). Partiet värvade en kändisadvokat, som är fängelsemotståndare, som räätspolitisk talesperson, mot löfte att han fick kombinera uppdragen som riksdagsledamot (lagsfiftare) och försvarsadvokat. Även det en rättsskandal. Han har totalt förstört KD.s trovärdighet i frågor om brott och straff.
Det nämnda kommunalrådet, som har en gedigen utbildning inom ämnet rättsfilosofi, är inte längre poltiskt aktiv. Själv söket jag uppdrag som nämndeman för KD, men har inte fått ett enda politiskt uppdrag för det partiet, med motivering att man inte kan vara kristen om man bara är medlem i Svenska kyrkan, utan att vara präst. Jag lyckades därefter bli nominerad som nämndeman vid en domstol som beslutar om tvångsåtärder för icke kriminella av ett annat parti. Vilket ledde till ogillande, under en tid ren förföjelse, av de politiskt korrekta.
Men det var föröstås kontroversiellt att jag ville bli nämndman för att ”inifrån” få veta varför domstolar kan döma så fel, och inte bara någon enstaka gång. Det vet jag nu-. I tvångsvårdmålen krävs ingen bevis. Inte som i brottmålen, där en åklagare måste bevisa att den åtalade faktiskt har begått brotten. Myndighetens påståenden räknas som rättsfakta och ifrågasätts allts inte av domstolen.
Måste tyvärr rätta ett skrivfel i föregående kommentar. ”I det ena fallet hade tvångsomhändertagandet upphävts av Kammarrätten, vilket är ytterst vanligt”, ska naturligtvis vara ”ytterst ovanligt”. Troligen hade socialtjänsten missat något rekvisit. Som jag skrivit i föregående kommentar, gör förvaltningsdomstolarna ingen bevisvärdering. Utan endast rekvisitprövning, exempelvis att den enskilde inte går med på frivillig vård. Jag har varit med om ett sådant fall också. Det var en f.d. missbrukare som med stor sannolikhet hade upphört med sitt missbruk. Att han inte ansåg sig ha behov av vård var alltså rekvisit för tvångsvård. I det relaterade fallet, när Kammarrätten hade upphävt tvångsomhändertagandet av barnet, hade socialchefen (som drog in hemtjänsten för mina gamla föräldrar) sagt till den unga mamman: ”Tro inte att du har vunnit. Vi kommer att ta ditt barn”. Alltså med det rekvisit som fattades i det ursprungliga beslutet. Lögn eller sanning, tar domstolen inte hänsyn till, om inget brott har begåtts mot barnet.
Både barnomhändertaganden och förvaltarskap (det som förr kallades omyndigförklaring) är ren business. (se fallet Gavelin och vem som där utsågs till förvaltare – ett företag, med egna ekonomiska intressen. Som i minst ett fall har flyttat och gömt ett barn hundra mil bort för de biologiska föräldrarna, som hade umgängesrätt. Som eventuell blivande medlem i Pingstkyrkan hade jag kontakt med en KD-ledamot i Socialnämnden, vars privatekonomi hade raserats sedan den biologiska mamman hade ”kidnappat” sitt eget barn och flytt med barnet till hemlandet Somalia. Det visste du kanske inte: att Somalia tar emot flyktingar från Sverige. KD-ledamoten och hans fru försörjde sig som familjehem för tvångsomhändertagna barn, som han släpade med till kyrkan. Vilket f. ö. var ett brott mot föräldrarätte enligt Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Föräldrars rätt att bestämma sina minderåriga barns religionstillhörighetl Naturligtvis anmälde han jäv och deltog allts inte i besluten om familjehemsplacering hos sig själv. Väntjänster inom nämnden över partigränserna.
Men är det inte bra om tvångsomhändertagna muslimbarn får en kristen uppfostran? Tja, frågan är dels hur djupt den kristna övertygelsen sitter hos dessa barn, när de förstår vad de har utsatts för och hur de reagerar. Går de till överdrift och blir extrema islamister. Och dels hur religionen islam ser på skiljandet av barn från sina mödrar utan tungt vägande skäl. Som jag förstått är detta närmast en dödssynd inom islam, vilket de kurdiska fånglägren för IS-medlemmar visar. Männen har skiljts från resten av sina familjer. Frågan är naturligtvis också hur synen på Sverige och svenskar har påverkats i de muslimska länderna. En grogrund för svenskhat. Här kan nämnas att svensk rättspraxis skiljer sig även från de flesta kristna länder. Svensk rättspraxis på området är ytterst en kvaleva från rasbiologin, då ”oönskade anglagbärare” tvångssteriliserade och deras redan födde barn tvångomhändertogs för att uppfostras i ”bättre” familjer.
Jag vill här ta upp några andra spörsmål.
1) Rättslösheten i förvaltningsdomstolarna är alltså avsevärt sämre än i brottmål, där en åklagare måste bevisa att en åtalad verkligen hade begått ett brott, Emellertid finns en särskild lag, som heter Ärendelagen, med ett förenkllat rättegångsförfarande, som används vid tvångsåtgärder mot icke-kriminella personer,
2) ”Vänstern” skriker i högan sky, när regeringen vill införa ungdomsfängelser och ssänka straffbarhetsåldern till 13 år. Men ungdomsfängelser finns ju redan, fastän de kallas något annat – och saknar nedre åldersgräns. För några år sedan rymde en 5-åring från ett barnfängelse (som kallas något annat) och drunknade i en närbelägen älv. Om straffbarhetsåkdern sänks, måste en åklagare bevisas att den unge, som ska ”omhändertas”, och inte någon annan, verkligen har begått brotten Jag har själv dömt en 14-åring till fängelse (som kallas något annat) för att han hade ”figurerat” i flera polisutredningar. Hade han själv begått brott eller bara hängt med äldre kompisar, Så skapas en kriminell identitet hos unga personer, redande innan de begått sina första brott.
3) ”Annat förhållande i hemmet” är också ett rekvisit för tvångsomhändertagande av barn. Det kan vara ett en kriminell missbrukare har flyttat in hos en ensam mamma. Det är betydligt enklare att tvångsomhänderta ett litet barn än att tvångsomhänderta en vuxen missbrukare för vård mot sitt missbruk .Dryckesindustrin har starka lobby-organisationer. som sätter käppar i hjulen för en ändamålsenlig missbrukarvård. Således bortförklaras alkoholen och drogerna som orsak till brott, som i stället skylls på ”psykisk störning”. Efter några månader på psykiatriskt sjukhus är brottslingen symtomfri och kan skrivas ut, Om inte någon läkare skriver falska sjukintyg, som jurister, politiker och journalister kräver att de ska göra.
Jag har skrivelse till partiet (A) föreslagit att rättspsykiatrisk vård avskaffas som påföljd för brott, I stället ska sjuka fångar vårdas enligt fängelseläkarens anvisningar och om – det finns strafftid kvar efter tillfrisknande. – skickas tillbaka till fängelset. Jag föreslår inte nedläggning av de rättspsykiatriska sjukhusen, men att de mer ska vara sjukhus än förvaringsanstalter för farliga personer. Sådana ska också finnas, Vi kan dock inte komma ifrån att det kriminella livet medför stora psykiska hälsorisker.
Nu fattas bara att MP med SD som föredöme betalar klimataktivisternas böter med våra skattepengar (partistödet). Vilket visar att riksdagsledamöterna har alldeles för höga arvoden för att missköta sina uppdrag. De har ju lagstiftningsmakten i sina händer och kunde försökt upphäva lagar som de ogillar, exempelvis att göra alla former av förtal lagligt. Men är det inte behjärtansvärt att skydda barnen genom att locka potentiella pedofiler att gå i fällan och hänga ut dem, fastän de faktiskt inte har begått något brott? Men kanske trodde att det, de gjort, var brottsligt…
Frågan är ju om vem som helst ska agera domstol och straffverkställande myndighet, efter att ha lurat folk att begå brott, som inte var något brott, eftersom det inte fanns något brottsoffer. Om sådana metoder ska användas, ska det göras av riktiga poliser på ett rättssäkert sätt. Jag säger inte nej till utökade befogenheter för poliser, men vill se ett lagförslag om den saken, innan jag säger ja. Mig veterligt har SD inte gjort sig besväret att lämna in ett förslag i den riktningen till riksdagen, utan har tvärtom genom Tidö-samarbetet stött ett undermåligt lagförlag från regeringen. Ett lagförslag, som är så urvattnat att det inte hade hindrat Rönningemordet, om det redan hade varit gällande lag.
Jag har på både M- och SD-bloggar och nu senast i skrivelse till mitt nya parti (A) föreslagit att förvaring ska införas ”som en extra påföljd efter avtjänat fängelsestraff för särskilt farliga återfallsförbrytare, som kan befaras komma att begå nya brott av allvarligt slag” (exakt den formuleringen). Men har inte riksdagen beslutat att införa en sådan lag, som kommer att träda i kraft nu i vår?
Nej, enligt riksdagens beslut ska det krävas fängelse under flera år för att den nya lagen ska vara tillämplig. Någon sådan begränsning finns inte i mitt förslag till lagtext. Jag kan förstå Tidö-partiernas rädsla för att gå fram för hårt, eftersom man inte kan veta helt säkert om någon tidigare dömd brottsling kommer att begå nya brott. Men vid en samlad bedömning av både tidigare brottslighet och rättspsykiatriska utredningar framtår Rönningemördaren som en mycket farlig person, Han hade samlat på både barnpornografi och bilder på döda kvinnor.
Med Tidö-regeringens nya lag med krav på långa fängelsestraff för tidigare brottslighet framstår den nya lagen som något slags tårta på tårta. Förvaring behövs ju, när fängelsestraffen för de tidigare brotten inte är tillräckligt långa för att skydda allmämheten från nya brott av samma gärningsperson. Jimmie har tjoat om att förvaring kan vara på livstid. Tja, om det är nödvändigt. Men statistiken visar dock att benägenheten att begå nya brott minskar med ökande ålder.
Det handlar inte om hämnd utom om skydd för allmänheten.
Rageringen har i en lagrådsremiss föreslagit skärpta regler för att få svenskt medborgarskap, bl. a. man som huvudregel ska ha bott minst åtta år i Sverige för att få svenskt medborgarskap. Förvisso ett steg i rätt riktning. Jag har i föreslagit att man ska ha haft permanent uppehållstillstånd( (PUT) i MINST åtta år för att bli svensk medborgare. INGENTING hindrar att man samtidigt rejält höjer kraven för att få PUT. För att få PUT ska man bortsett från tiden uppfylla samma krav på skötsamhet m. m. som dom kommer krävas för medborgarskap. Mitt förslag är att man som huvudregel ska ha bott minst sex år i Sverige för att få PUT.
Detta innebär en bosättningstid i Sverige på minst fjorton år för de allra flesta, men inte kortare tid än åtta år för någon.
Detta motiverar jag med att både nuvarande fem år, och i vissa fall ännu mindre, och föreslagna åtta år är för kort tid för att bevisa varaktig skötsamhet och att det i vissa fall tar längre tid att utreda och väcka åtal för brott. Medborgarskapet medför rätt att tjänstgöra som domare och nämndemän och sitta i riksdagen och stifta eller upphäva lagar och alltså rätt att döma svenska medborgare.
Jag har också föreslagit att rätten till dubbla medborgarskap ska avskaffas. Om inte medborgarskapet i det andra landet automatiskt återkallas enligt det landets lag, när man blivit svensk medborgare, ska man ha ett beslut från det landet om samma sak, innan det svenska medborgarskapet träder i kraft. I den delen föreslår jag en återgång till 1950 års lag om svenskt medborgarskap.
Tyvärr finns länder (bl. a. Kina, Turkiet och Iran) som i strid med FN-deklarationen om mänskliga rättigheter vägrar återkalla medborgskapen för utvandrare (d. v. s. invandrare i det nya landet). Visst är detta tråkigt för berörda invandrare, men det innebär ju att de är skyldiga att enligt det landets lagar lyda det landets regering och i värsta fall följa det landets lagar – även vid tjänstgöring som domare och nämndemän i svenska domstolar.
PUT (som SD vill avskaffa) behövs både som en förutsättning för svenskt medborgarskap för de som är berättigade till sådant och som alternativ till svenskt medborgarskap för dem, som av särskilda anledningar inte bör ha sådant, men i övrigt uppfyller kraven,
(Med lagrådsremiss menas att ett förslag om nu lag från regeringen granskas av en avdelning inom Högsta domstolen innan förslaget läggs fram för riksdagen för beslut. Riksdagen är dock inte bunden av HD:s yttrande.)
Låt oss vara tydliga: att man har bott länge i Sverige, inte har begått brott och haft ett skötsamt liv ska inte vara tillräckligt för att bli svensk medborgare, eller ens för att få permanent uppehållstillstånd (PUT), som dock kan vara ett alternativ till svenskt medborgarskap. Andra villkor ska också vara uppfyllda. Ett grundvillkor måste vara att man själv vill bli svensk medborgare och allt vad det medför, Ingen ska tvingas eller lockas med ekonomiska förmåner, som man inte har om man har PUT. Vi ska inte ha ofrivilliga svenska medborgare, om man inte har blivit det genom födsel. Varför en utlänning, som vill bo permanent i Sverige, inte vill bli svensk medborgare trots att kraven härför är uppfyllda, är den personens ensak. Debatten handlar alltför lite om att förvärv av svenskt medborgarskap är ett avtal mellan två parter och inget som ska påtvingas den ena parten (utlänningen) av den andra parten (svenska staten och dess politiker).
SD:s agerande är obegripligt, men kan möjligen bero på att det har varit alltför lätt att få PUT. Under flyktingkrisen beslöt Migrationsverkets rättschef att flyktingar från Syrien skulle få PUT direkt vid ankomsten, utan egentlig id-kontroll, med följd att bl. a. afghaner som hade uppehållstillstånd i Iran ljög att de var syrier. SD:s förslag att avskaffa PUT kan alltså te sig vettigt, om man inte tänker efter. Men nu har man kompromissat inom TIDÖ- gänget och kommit överens om att avskaffa PUT och påtvinga massor med utlänningar, som haft PUT svensk medborgarskap, medan andra ska utvisas bara för att de har drabbats av ofrivillig arbetslöshet. Arbetsmarknadsminister Johan Britz vill nu sänka lönegolvet för arbetskraftinvandring. Och då handlar det inte om högkvalificerad arbetskraft. De, som redan är här, ska alltså påtvingas svenskt medborgarskap eller kastas ut, medan nya ska släpas in.
Ur svensk synvinkel har PUT fördelen framför medborgarskap att en person som har PUT kan utvisas utvisas p.g.a. brott och även om han / hon faktiskt inte bor i Sverige eller vistas utomlands längre än tillåtet. PUT är dessutom, till skillnad mot medborgarskap, inte ärftligt. Vilket är orsaken till det nu pågående bråket om ”tonårsutvisningar”. Som nu även L vill stoppa, vilket innebär att regeringen är splittrad i frågan. Varför har inte föräldrarna eller ungdomarna själva ansökt om PUT eller rentav svenskt medborgarskap, när det har varit så lätt att få? Tre år för unga, utan att de ens behöver ha bott i Sverige under hela den tiden.
Varför nappar inte S, V, C och L på MP:s gamla förslag om ett värrldsmedborgarskap, som ska ge vem som helst rätt att bosätta sig var som helst i hela världen, utan någon särskild prövning. Nuvarande svensk rättsordning är mycket nära ett världsmedborgskap som bara gäller i Sverige. Bra jobbat av MP med användning av de små stegens tyranni. Men dåligt jobbat av SD, som vill göra det ännu mer åtråvärt att bli svensk medborgare. Behåll PUT, men skärp kraven för att få PUT.
– – –
Det är straffbart att kalla sig advokat, om man inte är advokat. Eftersom advokat är en i lag skyddad yrkestitel, är det fel att advokater dömer (eller frikänner) varandra vid misstänkt brott mot de etiska regler, som advokater ska följa. Disciplinnämnden bör bestå av en ordförande, som är jurist men inte advokat) och tre nämndemän, som inte är jurister. Alltså samma regler som gäller för de lägre allmänna domstolarna (tingsrätt och förvaltningsrätt).
Jag tolkar Elsas frågor till justieministern så att hon vill behålla det ibland hårt kritiserade systemet med nämndemän vi de allmänna domstolarna och även utvidga detta system till andra rättsområden. Jag håller med, men anser att nämndemanna systemet måste reformeras, Nämndemän utses av de politiska partierna, men det är inget formellt krav att en nämndeman ska vara partimedlem. Nämndeman är inget politiskt uppdrag, som innebär att man ska följa en partilinje, utan ett medborgerligt uppdrag, där man ska följa lagen. Eftersom antalet nämndemän vid varje rättegång är så få, skulle ett slumpmässigt urval aldrig bli represantivt för folket. Därför finns inget bättre system än det nuvarande, att nämndemän väljs av de politiska partierna,. Men det är alltså inget bra system, utan det minst dåliga.
I ett för några år sedan avgjort mål, hade två nämndemän, som valts av S, utsatts för hård kritik av den socialdemokratiska partiledningen för hur de dömt (frikänt en misstänkt pedofil). Men de hade följt lagen. Var domen fel, är det alltså lagen som ska ändras, inte nämndemännen som ska klandras. När ledningen för landets största politiska parti agerar som en privatdomstol mot sina egna medlemmar för att de följt lagen i ett offentligt uppdrag, är det lika illa, som när Dumpen-Sara gör samma sak – och får stöd av landets näst största parti. Att politiker försöker bestämma hur domstolar ska döma i enskilda mål, förekommer förutom i Sverige, bara i rena diktaturer. Men ytterst var det media, som agerade domstol eller åtminstone agerade åklagare genom sin kampanj-journalistik.
Eftersom S och SD tillsammans har absolut majoritet i riksdagen kunde Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson ha tagit varandra i hand och drivit igenom de lagändringar, som kanske behövs. Men det är de båda alldeles för fega för. En person som ska hedras i det sammanhanget är den tidigare justitieministern Thomas Bodström, S, som själv är advokat och blev rejält upprörd över S-ledningen agerande och skällde ut densamma offentligt.
Pedofiler, som f. ö. har en mycket stor återfallsfrekvens, måste förhindras att begå nya brott. Men det ska ske som resultat av ett gediget lagstiftnings-arbete, med nya befogenheter för polisen, och inte i form av publikfriande valfläsk ett halvår före ett val.
Lika lite som det är tillåtet att sitta av någon annans fängelsestraff, ska vara lika lite tillåtet att betala någon annans böter, vilket Jimmie nu har gjort. Med skattepengar som varit avsedda för politisk verksamhet. Jag föreslår härmed att alla straff ska dömas ut som veckor, månader eller år i fängelse, men kunna omvandlas till dagsböter vid lindriga brott – under förutsättning at den dömde kan och faktiskt betalar böterna med egna, hederligt ihoptjänade pengar. Om inte ska hon / han sitta av straffet i fängelse.
Som jag skrev i föregående kommentar bör nämndemannasystemet behållas och utvidgas till fler rättsområden. Och till fler domstolar. I Högsta domstolen, som har en avgörande betydelse för hur lagar tolkas och tillämpas, d v s prejudikatbildningen, finns inga nämndemän. Eftersom politiken stiftar lagarna och lagarna tillämpas av domstolarna, måste politiken ha insyn i hur domstolarna arbetar och vilka värderingar som styr prejudikatbildningen och rättspraxis. Vi ska inte ha privata domstolar, som både dömer och verkställer straff i form av uthängningar. Såsom Dumpen, som enligt min mening är en rent kriminell verksamhet, med ett gott syfte som täckmantel. För att inte tala om de kriminella gängen, som dömer varandras medlemmar till döden och låter minderåriga verkställa dödsdomarna.
Men som jag också skrev måste nämndemanna-systemet reformeras. Det bygger jag på erfarenhet som nämndeman i en förvaltningsdomstol, som är en domstolstyp som förutom att döma i skattemål och andra tvister mellan myndigheter och enskilda, också utdömer tvångsåtgärder för icke-kriminella personer.
Det som retar mig, är att rättssäkerheten i tvångsvårdmålen är mycket sämre än i brottmål, där en åklagare måste bevisa att den åtalade personen verkligen har begått brottet. I tvångsvårdsmålen utgår domstolarna från att allting som kallas vård är för den enskildes bästa. Även att det alltid är till barnets bästa att skiljas från sina föräldrar. Oavsett vem som har anmält en förälder till socialtjänsten, ch av dillen orsak, så måste det ju vara en dålig förälder. (???)
Nämndemännen infördes för att inte juristdomare från överklassen och med ett snävt juridiskt perspektiv skulle döma ensamma. Men det är ytterst sällan, som ennämndeman vågar säga emot juristdomaren, som kan vara en ung snorvalp, som kommit direkt från juristutbildningen. Jag har dömt tillsammans med en kvinna som varit nämndeman under många år, men aldrig läst det underlag, som vi skulle döma efter. Hon trodde att sekretessen om den enskildes eventuella vårdbehov även gällde gentemot oss som skulle döma. Därför måste blivande nämndemän få en juridisk grundutbildning innan de börjar tjänstgöras.
Att nämndemän utses av de politiska partierna är alltså inte fel, utan felet är att nämndemän enbart utses av de politiska partierna – och att domstolarna ofta är en avstjälpningsplats för partierna för att bli av med odugliga politiker. Det är också ett problem, när två eller tre nämndemän från samma parti dömer tillsammans. Kan man i sådana fall lita på domstolens saklighet och opartiskhet?
Jag föreslår att blivande nämndemän ska få en juridisk grundutbilning på fyra veckor inom de börjar tjänstgöra. Och en obligatorisk repitions- och fortbildning på en vecka, om de väljs om för en ny mandatperiod vid samma domstol. Vid byte av domstolstyp (t. ex från tingsrätt till förvaltninsrätt) ska de dessutom ha en utbildning på två veckor i de rättsregler som gäller för den nya domstolstypen. Så även från byte av nivå, t.ex från tingsrätt till hovrätt) inom samma domstolstyp.
Jag förslår också att antal juristdomare och nämndemänvid de olika domstolsnivåerna ska vara:
tingsrätt / förvaltningsrätt: 1 juristdomare + 3 nämndemän (som nu).
hovrätt / kammarrätt: 3 juristdomare + 3 nämndemän (nu 3 + 2)
Högsta domstolen / Högsta förv-domstolen: 4 juristdomare + 2 nämndemän (nu 5 + 0).
Vid lika röstetal, t. ex 2 – 2, ska juristdomaren ha utslagsröst, om målet måste avgöras vi samma domstol. Jag är medveten om att det finns ett antal specialdomstolar med annan sammansättning, som kanske bör behållas som nu.
Tidö-gängets nya migrationspolitik: De permanenta uppehållstillstånden (PUT) ska avskaffas, men kriminella ögontjänare ska belönas med svenskt medborgarskap. Något man ska vara stolt över, enligt migrationsministern, som har köpt SD:s misstag med hull och hår, Först har SD ändrat ett nej till ett ja till dubbla medborgarskap (= dubbla lojaliteter) och därefter ska PUT – enligt SD – omvandlas till TUT (tillfälliga uppehållstillstånd) eller, fastän det talar man tyst om omvandlas till svensk medborgarkap. Utlänningar, som inte själva haft någon önskan att bli svenskar, ska tvingas att bli svenska medborgare för rätten att stanna i landet så länge de vill. Men med medborgarskapet följer mycket mer än uppehållsrätt. Det har inte SD tänkt på. Hur kommer fördelningen att bli mellan personer med TUT och ofrivilliga nya medborgare? Det har ingen frågat.
Det svenska medborgarskapet ger dessutom en falsk trygghet för invandrare. Det fick den svensk-kinesiska bokförläggaren, som kidnappades av kinesiska agenter på en flygplats i ett annat asiatiskt land, känna på. Han fördes till Kina anklagad för att ha förnedrat den kinesiska presidenten genom son bokutgivning och dömdes sedan till fängelse för ett troligen påhittat trafikbrott. Fick han komma hem till Sverige efter avtjänat fängelsestraff? Nej, Kina erkände inte hans svenska medborgarskap och påstod sedan utan bevis att han frivilligt hade avsagt sig sitt svenska medborgarskap.
Eftersom ursprungslandet sålunda inte erkänner det svenska medborgarskapet, har detta rätt – enligt sina egna lagar – att bestämma över utvandrares politiska verksamhet i Sverige.
Det är dags att lägga ner länsstyrelserna och överföra länsstyrelsernas kvarvarande dömande uppgifter till förvaltningsdomstolarna, som har inrättats för att avlasta länsstyrelserna dess dömande uppgifter. Men då måste rättssäkerheten vid förvaltningsdomstolarna förbättrats högs avsevärt. Den åsikten grundar jag på egen erfarenhet som nämndeman vid en förvaltningsdomstol, som utan bevis tar barn från föräldrar och körkorten från nyktra bilförare, men låter alkoholister behålla sina vapenlicenser. Jag har alltså själv deltagit i sådana beslut. Följt lag och prejudikat från högre domstolar. Som man ska göra, men så bör väl någon med insyn slå larm om rättsrötan inom domstolsväsendet? Vilket jag nu gör.
Vi hade tagit körkortet från en person, som bevisligen hade kört rattfull. Men när vi ville gå vidare och även ta från honom vapenlicensen gick inte det p.g.a. rådande rättspraxis, som kan misstänkas vara resultat av Jägarförbundets lobby-verksamhet. Katja Nyberg, tjänstledig polis och riksdagsledamot, med ansvar för polisfrågor, för SD, har av sitt eget parti fråntagits dessa uppgifter, sedan hon dömts skyldig av media (!) för att ha kört påverkad av narkotika. Hon har därefter gått ur partiet, som har uppmanat henne att helt lämna sin riksdagsplats, Utan att någon åklagare har bevisat för någon domstol att hon verkligen varit narkotikapåverkad.
Jag har själv dömt i ett liknade mål, och ser uppenbara likheter. Vi tog körkortet från en idrottskvinna, för att hon inte kunde bevisa att hon INTE hade tagit narkotika. Alltså omvänd bevisbörda. Det är nämligen så, att både narkotika och hård träning kan ge frisätta samma ämne i kroppen. Detta torde vara väl känt hos Transportstyrelsen, som ansöker hos förvaltningsrätten om indragning av körkort. Men enligt juridiken är det ingen mänsklig rättighet att ha körkort (men vapenlicens?), varför bevisbördan ligger på den, vars rätt att ha körkort har ifrågasatts. Som domstol kunde vi, som tog körkortet från idrottskvinnan, bara konstatera att hon bodde ensam och alltså inte kunde bevisa vad hon INTE hade gjort under sina ensamma timmar hemma.
Posten som landshövding, som då kallades Konungens befallningshavare (KB) inrättades under 1600-talet eftersom det då kunde ta ett par veckor att få en beslut från kungen att slå ner ett uppror i någon avlägsen landsända. Idag är länsstyrelserna fortfarande en statlig myndighet, som är ett lönande extraknäck för regionpolitiker. Behövs inte alls, om man rensar bort onödig byråkrati. Mellannivån, som tidigare kallades landsting, behövs dock för att subsidiaritetsprincipen ska uppfyllas, d. v. s, att beslut ska tas på lägsta effektiva nivå, d.v.s. ärenden som kräver mer kompetens än varje enskild kommun har, men ändå kräver en viss närhet.
Tyvärr vet jag för lite om Katja Nybergs politiska verksamhet, hennes ideologiska preferenser, för att rekommendera henne som kandidat för Ambition Sverige i höstens val till riksdagen. Jag uppmanar härmed partiledningen att undersöka saken, och om hon befinns vara lämplig att representera (A), försöka värva henne.
Det är dags att inse att mordet på Olof Palme var början till slutet på Sveriges självförsörjning, inre sammanhållning, oberoende, suveränitet och neutralitet. En återgång till dessa värden förutsätter i stora drag en återgång till det, som han stod för, vilket inte nödvändigtvis måste ske under socialistiskt styre, eftersom merparten av dessa värden hade övertagits av socialdemokratin från tidigare borgerliga regeringar Det är ett faktum att Palme drevs längre åt vänster av en stark vänstervåg inberäknat vänstern inom hans eget parti. Vi får inte heller glömma att väsentliga delar av hans politik, i synnerhet energipolitiken, stöddes av den genuina borgerliga oppositionen, ledd av M-ledaren Gösta Bohman.
Sverige hade tidigare en ståndsriksdag, till vilken de fyra stånden adel. präster, borgare och bönder valde sina egna representanter. Någon arbetarklass i egentlig bemärkelse av nämnvärd storlek fanns inte före 1800-talet. Men som partinamnet (Arbetarepartiet socialdemokraterna) fortfarande antyder, var tanken med bildandet av det partiet, fjorton år efter avskaffandet av ståndsriksdagen att arbetarna skulle bli ett femte stånd. Detta tänkesätt, inom både socialdemokratin och borgerligheten, var påtagligt fortfarande under Olof Palmes och Gösta Bohmans tid. Sedan dess har de politiska partierna i stort sett omvandlats från klasspartier till ideologiska partier, vilket inte enbart har varit till godo.
S och LO har alltså från början varit delar av samma folkrörelse, arbetarrörelsen. Sedan kollektivanslutningen av LO-medlemmar till S avskaffades, vilket skedde 1987 (varigenom över en miljon S-medlemmar uteslöts ur arbetarklassens gamla parti, har arbetarklassen blivit partipolitiskt hemlös Tjänstemannarörelsen (TCO och Saco) hade under tiden byggt upp egna samarbetsformer, som bygger på individuellt medlemskap, mellan fackföreningarna och politiken.
Situationen nu torde vara att merparten av äldre arbetare fortfarande stödjer S, medan SD har fler sympatisörer än S bland yngre manliga arbetare. Medan yngre kvinnliga arbetare har betydligt svårare än sina manliga kollegor att bestämma sig vilket parti de ska stödja, Varför stödjer yngre kvinnliga arbetare, som lever under samma socioekonomiska förhållanden som de yngre manliga arbetarna inte SD i samma utsträckning som de?
Det är en fråga som varje partistrateg borde fundera på. Jag tror att SD upplevs för hårt och mansdominerat av kvinnor över lag, oavsett ålder. Nu är jag visserligen själv en en äldre man, men med långvarigt politiskt och samhällsvetenskapligt intresse, tror jag mig förstå hur olika socialgrupper ska vinnas. Och då även de kvinnliga väljarna i olika åldrar, Unga kvinnor med låga inkomster, som just har blivit eller snart förväntas bli mammor, är en av politiken mycket försummad grupp.
Visserligen är alla väljare lika viktiga, men det torde vara lättare att övertyga, den som inte har bestämt sig än att övertala den, som rean har bestämt sig, att byta parti. (A) framstår allt för ensidigt som ett parti för äldre högutrbildade och högavlönade män med tekniska och ekonomiska intressen. Problemet är inte de närvarande utan de många frånvarande,
Om ”tonårsutvisningar”.
Av den upprörda kampanjjournalistiken kan man förledas tro att det handlar om nyblivna 13-åringar, och inte om unga vuxna i övre tonåren. Om, MP anser att 18-åringar är så omogna att de inte klarar ett liv på egen hand, ens med hjälp av sina frikostiga klaner, så bör MP kräva en höjning av rösträttsåldern från 18 till 22 år. För det kan väl inte vara så att MP anser att personer med afrikanskt eller asiatiskt ursprung är en sämre ras än personer med nordeuropeiskt ursprung?
Klaner är det äldsta kända sättet att organisera mänskliga samhällen. Så även i det forntida Sverige, där klanerna kallades ätter. För klaner finns inga geografiska gränser, utan klanen finns överallt där det finns en klanmedlem. Därför har ordet klan en negativ klang i Sverige (kriminella klaner). Men det beror på att en klanhövding på andra sidan jordklotet omöjligen kan kontrollera och upprätthålla lag och ordning i Sverige. På hemmaplan brukar det fungera desto bättre. I länder med svaga offentliga myndigheter, utför klanerna samma uppgifter som våra myndigheter. De fungerar som både bank, socialtjänst, polis och domstolar, Klanmedlemmar, som utvisas från exempelvis Sverige kan räkna med att bli väl omhändertagna.
Ensamhet, avsaknaden av nära vänner torde vara ett större problem bland svenskar än bland medlemmar i klansamhällen. Varför har klansystemet försvunnit i vår del av världen om det fungerar så bra, undrar du kanske. Det finns två huvudorsaker: 1) De talrika krigen mellan klanerna vid folkökning och markbrist. Lite är känt om Sverige under 1100-talet, men de få historiska källorna tyder på en våldsam tid med blodhämnder och allas krig mot alla. 2) Klanröstning är ett hinder för demokrati, som bygger på ett flerpartisystem, vars partier partier bygger på klasstillhörighet och / eller olika ideologiska inriktningar.
När kampanjerna mot tonårsutvisningarna började, för bara ett par veckor sedan, talade man om ungdomar som skulle utvisas till länder, de aldrig bott i eller ens besökt, och vars språk de inte förstår. Märkligtl. Har de inte haft rätt till hensprpåksundervisning och är inte svenska det minst talade spåket i de s. k. utanförskapsonrådena? Nu talas det i stället om 15-åringar, när de kommit till Sverige, och vars ärenden har förhalats av Migrationverket tills de fyllt 18. Men skulle de inte förstå hemlandets språk, kultur, seder och bruk, om de bott där under sina femton första år?
Jag vill inte lägga mig i enskilda fall, men tycker att Kristersson hittills har haft en pragmatisk och förnuftig inställning, att inte ändra lagar förrän myndigheter och domstolar sagt sitt. Ytterst handlar det om att den s. k. vänstern vill riva upp de lagändringar, som har gjorts de senaste åren. De, som har mest att förloras på en återgång till tidigare migrationspolitik, är flyktingar med genuina asylskäl och deras barn. De är ju personer, vilka till stor del står långt från arbetsmarknaden. De kommer att drivas ännu längre från arbetsmarknaden som en följd av ökad konkurrens om jobben. Återvandring är inte en lösning, som passar alla. Det beror på förhållandena i de länder, som de flytt från.
Med SD i regeringen ökar risken att Sverige blir en atomöken. Partiet är tydligen berett att offra allting för Åkessons våta dröm att bli minister. Nu accepterar partiet utplacering av kärnvapen i Sverige även under en ”gråzon” mellan fred och krig. Enligt Kristersson befinner vi oss just nu i en sådan zon. Det finns krafter inom Moderaterna – jag säger inte att de stöds av alla moderater – som vill ha krig. Det har nu seglat upp en kontrovers mellan Tysklands Merz, som vill göra Tysland till Europas ledande militärmakt, och Frankrikes Macron, som tillsammans med Tyskland, som vill utveckla ett nytt euroeiskt stridsflygplan, som kan medföra kärnvapen och starta från hangarfaryg, Vilket Merz tycker är onödigt. Han vill tydligen ha ett mer konventionellt stridsflygplan. Varför hangarfartyg? Vilka länder ska anfallas? Kanske de f. d. franska kolonierna i Sydostasien? Eller amerikanska trupper på Grönland, som faktiskt är en ö på västra halvklotet?
SD:s märkliga utspel under senare tid har inte i första hand syftat till att behålla och öka sitt starka väljarstöd, utan till att bli accepterat som ett regeringsparti av krigsgalningarna inom borgerligheten.
Ukrainas tidigare president Petro Porosjenko har uppmanat Zelenskyj och Trump att inte lita på Putin: ”Kom ihåg att han är en KGB-officer, sade han och menade att Vladimir Putins ambitioner sträcker sig långt bortom ett enkelt fredsavtal.”
Så vitt jag vet, är Putin en före detta KBB-officer. Men vem är då denne Porosjenko? Han är en före detta högt uppsatt direktör inom den sovjetiska planekonomin, med ansvar för importen av kakao. Vilket f.ö. förklarar hans och resten av den ukrainska aversionen mot svenska Marabou, som varit en framgångsrik konkurrent på den ukrainska chokladmarknaden. Men framför allt är Porosjenko den president, som redan 2014 startade kriget i östra Ukraina, sedan separister i Luhansk och Donetsk förklara dessa oblast (län) som självständiga ”folkrepubliker”, ett krig som tagit över 14.000 civila liv. Ordet ”folkrepublik” är f. ö. en vanlig benämning på självständiga stater, som styrs av kommunistpartier.
Av förljugna svenska medier kan man tro att kommunister inte finns och aldrig har funnits i Ukraina. Har inte Porosjenko själv varit kommunist? Hur kunde han annars göra karriär inom det sovjetiska näringslivet? Och hur kunde han annars lägga beslag på den verksamhet som han styrt under sovjettiden och göra densamma som sin privategendom, efter Sovjetunionens upplösning?
Det är med kännedom om detta som jag har kallat det pågående kriget i Ukraina som ett sovjetiskt inbördeskrig, där gamla kommunister pucklar på varandra. Även den yngre (numera medelålders) generation, som nu styr, kan kallas ”gamla kommunister”, med tanke på den uppfostrande fått före och strax efter Sovjetunionens upplösning. Hade EU:s utrikeschef Kaja Kallas haft samma befattning i Sovjetunionen, om Sovjetunionen inte hade upplösts?
Zelenskyj var från början en framgånsrik amatörskådesepelelare, som värvades av en annan f. d. sovjetdirektör, som gjort sig till ägare till ett av Ukrainias största TV-bolag och ville expandera på EU:s inre marknad. Han värvade Zelenskyj, sedan denne till publiken stora förtjusning gycklat med Poresjenko, och gjorde honom därefter till presidentkandidat. Han hade ju redan spelat president med väl inövade fraser. Och lovade under presidentkampanjen att avsluta kriget i östra Ukraina. Men det tillät inte hans uppdragsgivare inom Nato.
Det från början postsovjetiska inbördeskriget har förvandlats till ett proxykrig mellan de europeiska Nato-medlemsstaterna, inkl. Sverige och Ryssland. Som jag skrev i föregående kommentar vill även SD göra Sverige till ett mål – i förebyggande syfte – för ryska kärnvapen. Svenska politiker, som mobbas av utländska kollegor för Sveriges neutralitet under andra världskriget, vill ha krig för att framstå som modiga.
Medierna idag:
”Det är där, under intervjun med BBC, som han (Zelenskyj) fäller orden:
– Jag tror att Putin redan har startat det [tredje världskriget]. Frågan är hur mycket territorium han kan ta och hur vi stoppar honom.
Territoriet som låser samtalen
Förhandlingarna står stilla. Enligt Zelenskyj kräver Ryssland att Ukraina ska överlämna de omkring 20 procent av Donetskregionen som Moskva ännu inte kontrollerar fullt ut – samt ytterligare mark i Kherson och Zaporizjzja i söder.”
Enligt min mening försöker krigshetsarna inom EU – de som vill ha ett tredje världskrig – provocera Moskva att att trappa upp kriget, för att skylla ifrån sig. Faktum är att Ukraina som stat inte hade existerat idag, om det hade varit Rysslands mål. Det är troligt att Ryssland vill ha hela Donbas, d. v. s. oblasten Luhansk och Donetsk, samt hela eller delar (verkar vara förhandlingsbart) av oblasten Cherson och Zaporizjzja . Dessa fyra oblast (regioner) utgör tillsammans med Krimhalvön det forna Krimkhanatet, som enligt fredsavtal mellan Ryssland och Turkiet, som tidigare härskat över detta khanat, ska tillhöra Ryssland under ”evig tid”. När och hur detta khanat kommit att tillhöra Ukraina (redan under tsartiden eller under sovjettiden?) känner jag inte till. Klart är emellertid att innan ukrainaren (!) Nikita Chrustjev blev sovjetdiktator var de fyra nämnda fastlandsoblasten en del av sovjetrepubliken Ukraina, medan Krimhalvön var en del av sovjetrepubliken Ryssland.
Chrustjev gav i strid med Sovjetunionens konstitution Krimhalvön som en gåva till partikamraterna i Ukraina. Om världen ska följa något slags regelbaserad världsordning har vi flera problem. 1, Att Krimhalvön aldrig haft legal status som del av Ukraina, 2. Att ej heller resten av Krimkhanatet är en ursprunglig del av ”Lillryssland” (äldre benämning på Ukraina). 3. Att nuvarande västra Ukraina tilldelades Sovjetunionen genom Molotov-Ribentroppakten 1939, varigenom Polen delades mellan Tyskland och Sovjetunionen med följd att södra delen av det f. d. polska territorium, som tillföll Sovjetunionen blev en del av sovjetrepubliken Ukraina.
Det är sannolikt att Putins ursprungliga mål med den långtifrån fullskaliga invastionen, som dock kallas så av krigshetsarna i väst, var en ”finlandisering” av Ukraina, d. v. s. ett självständigt, alliansfritt och neutralt Ukraina, som skulle avstå från både Krimhalvön och Donbas (samt resten av Krimkhanatet?). Putin verkar noga ha undvikit att ge krigshetsarna i väst förevändning att själva formellt delta i kriget. För denna sin försiktighet har han fått kritik från sina egna.
Jag tycker att de historien lyser med sin frånvaro i de analyser, som har gjorts av såväl krigshetsarna i den svenska regeringen och dess kritiker inom Ambition Sverige. Historien, d. v. s. det som har överenskommits i gamla fredsavtal är emellerit en väsentlig del av den regelbaserade världsordningen. Ta som exempel hur oklarheterna om undervattensskären Grisbådarna utanför Bohuslän var nära att utlösa krig mellan Sverige och Norge 1908. Hur är det då idag med gränsdragningarna under sovjettiden och idag mellan de forna sovjetrepublikerna. Titta gärna på hur Carl Bildt genom sitt intrigerande bidrog till det korta kriget mellan Georgien och Ryssland 2008 – ett krig som Georgien förlorade. Ändå var förtroendet för Putin som fredsängel så stort i Sverige, så att den svenska alliansregeringen 2012 – när intrigmakaren Bildt var utrikesminister – beslöt att lägga ner det svenska invasionförsvaret.
Än idag agerar ledande svenska politiker som om Sverige hade någon form av gudomligt beskydd och kan medverka till att starta krig i andra länder, utan större risk att svenskt territorium dras in i krigen.
Ambition Sverige är väl ett självständigt politiskt parti och inte en stödförening till SD? Hur kommer det sig då att någon inom partieliten stödjer SD:s halsbrytande kompromisser med de övriga Tidö-partierna, som går ut på att omvandla runt 100.000 permanenta uppehållstillstånd(PUT) till svenska medborgarskap för utlänningar, som råkar bo i Sverige med PUT, men inte själva visat någon önskan att bli medborgare – varken för egen del eller för sina barns del, som kanske inte ens bor i Sverige och inte heller har för avsikt att göra det? Debatten har alldeles för mycket fokuserats på de s. k. tonårsutvisningarna, alltså personer som påstås ha bott i Sverige hela livet, men inte tillräckligt länge för att få PUT av egna skäl (3 år), men har föräldrar som har PUT. Den linje, som SD driver (och stöds av Ambition) medför alltså att vi om några år kommer att ha hundratusentals utländska medborgare, som alla inte ens bor i Sverige, men har rösträtt i de svenska valen och är valbara till den svenska riksdagen.
Det finns tre väsentliga skillnader mellan PUT och svenskt medborgarskap. En svensk medborgare kan inte utvisas, även om han har begått ett allvarligt brott, däremot en person med PUT. En svensk medborgare, som har flyttat utomlands, kan inte fråntas sitt svenska medborgarskap, säremot en person som har PUT, efter sex månader. Det svenska medborgarskapet är ärftligt, vilket PUT inte är. Vilket är orsaken till missuppfattningarna kring de s.k. tonårsutvisningarna.
Enligt islam får en muslimsk man ha fyra fruar, exempelvis i Sverige och tre i hemlandetm som han alla har barn med. De barn, som inte bor i Sverige och aldrig har varit i Sverige, behöver bara anmäla sitt släktskap till svenska myndigheter för att bli registrerade som svenska medborgare.
Enligt nu gällande svensk grundlag får ingen fråntas sitt svenska medborgare. Det är ytterst osäkert om det kommer att vara möjligt att ändra grundlagen på den (och andra parter), men kommer i så fall bara att gälla för personer med dubbla medborgarskap – och kommer i så fall att tillämpas ytterst restriktivt. Och inte alls för eventuella barn till den som fått sitt svenska medborgarskap återkallat.
Att den andra hälften av utländska medborgare, som har PUT ska få detta omvandlat till tillfälliga uppehållstillstånd (TUT) innebär inte med något slags automatik att de kommer att utvisas efter några år. Begreppet TUT är missvisande. Det är skillnad mellan tillfällitg och tidsbegränsat. Att någon har TUT på exempelvis tre år, betyder att vederbörande måste söka förlängning efter tre år. Och det är ytterst ovanligt, om det ens har förekommit, att någon har nekats förlängning. Detta bestäms nämligen i internationella konventioner.
SD driver alltså en ren symbolpolitiken som knappast kommer att leda till fler utvisningar än de som sker med nuvarande lagstiftning, men kan leda till att vi, den ursprunliga svenska befolkningen, fortare än vi anar blir en minoritet i vårt eget land, Juridik och konsekvinstänkande är inte SD:s starkaste ämnen.
Nog för att ett nybildat parti kan ha brister, men det här kan ändå inte accepteras. I förra kommentaren ställde jag frågan om Ambition är ett självständigt politiskt parti eller en stödförening till SD. Efter att ha undersökt saken närmare frågar jag om någon potentat inom partistyrelsen har skickat motioner till A:s första årsstämma till SD för godkännande. Står A:s partistyrelse i sin helhet eller bara vederbörande själv bakom avslagsyrkandet. som inte på minsta vis strider mot A:s föreslagna partiprogram, men däremot mot SD:s rättsvidriga utspel om de permanenta uppehållstillstånd. Inlägget handlar visserligen om jurister som dömer jurister, men kan man bortse från att en enig juristkår dömer ut den laglöshet för utländska medborgare, i Sverige som SD förespråkar? Härigenom har SD givit en riktig godbit för oppositionen. Och som stöds av A?
Så här står det nämligen i A:s föreslagna (eller i hemlighet redan antagna?) partiprogram: ”Att tillfälliga uppehållstillstånd innebär regelbunden omprövning där grov brottslighet bryter rätten att stanna.”
Men det är ju på ett ungefär vad som redan gäller, även i Sverige, enligt internationella konventioner, men kanske inte tillämpas fullt ut i Sverige. Varför har iranska regimagenter, som trakasserar iranska flyktingar och hotar den svenska demokratin inte utvisats? Men det innebär inte att alla utländska medborgare, som har begått grova brott kan utvisas. Det är nämligen skillnad mellan tillfälliga uppehållstillstånd (TUT) och permanenta uppehållstillstånd (PUT). I korthet geer TUT, som regleras av internationell rätt, ett starkare skydd mot utvisningar av kriminella än PUT, som regleras av nationell rätt. För icke-kriminella är det precis tvärtom, om, inte SD får bestämma.,
SD vill alltså, även om de inte begriper det själva, utvisa skötsamma invandrare, som bott många är i Sverige utan att ha dömts för ett enda brott, men göra Sverige till en relativt säker fristad för kriminella, som begått mord, åldringsbedgrägerier, förnedringsrån eller gruppvåldtäkter utan politiska motiv på order av främmande makt. Som trots allt utgör majoriteten av grovt kriminella utlänningar.
TUT har till skillnad mot andra icke-permanenta uppehållstillstånd ingen bortre tidsgräns för vistelsen i Sverige. TUT ges om regelverket följs endast till genuina flyktingar med skyddsbehov (aylskäl) och innebär att flyktingen ifråga inte får utvisas, såvida skyddsbehovet inte har upphört p.g. a. en väsentlig och varaktig förbättring av situationen i hemlandet. När TUT ges på exempelvis tre år, innebär det inte alls att flyktingen ska utvisas efter tre åren utan bara att behovet av skydd ska omprövas var tredje år.
Denna missuppfattning, att TUT bara gäller under tre år, har hänsynslöst utnyttjats av svenska flyktingaktivister, som har skrämt upp flyktingar, som givetvis har blivit rädda för att efter de åren utvisas till helvetet i hemlandet. Detta torde också varit orsaken till att Migrationsverkets rättschef (utan stöd i vare sig internationella konventioner och svensk lag?) under 2015 givit PUT i stället för TUT direkt vid ankomsten till Sverige till envar, som sant eller falskt har påstått sig vara flykting från Syrien. Att utvisa personer, som bevisligen både har ljugit och begått brott, är en sak. Men alla andra?
Mig veterligt har ännu inga TUT för flyktingar från Syrien återkallats. Diktaturen har fallit, men är förändringen till det bättre varit tillräckligt genomgripande och varaktig? Likväl har många flyktingar från Syrien tagit det osäkra före det säkra och återvänt, utan att ens ansöka om de frikostiga återvandringsbidrag, som har utlovats. Och hur kommer alla de, som föredrar att stanna i Sverige, att agera när tiden är mogen och det står klart att de inte längre har något skyddsbehov?
Då, men först då, uppstår frågan om de ska tvångsutvisas, få PUT, om de inte redan har det, eller få svenskt medborgarskap. Såvida de inte åker hem frivilligt, eller redan har gjort det. Men valet för den enskilda syriern, ska göras av honom eller henne själv, inom den ram som anges av internationella och svenska rättsregler, inte av röstfiskande svenska politiker.
Graden av anknytning till Sverige, laglydnad och skötsamhet ska naturligtvis ha betydelse. Men det är dock förvånande att A i sitt partiprogram (-förslag?) tycker att det räcker med en vistelsetid på bara fem år för att bli svensk medborgare. Är det priset (att många utländska brottslingar hinner bli svenska medborgare innan de åker fast för sina första brott i Sverige) för att avskaffa PUT?