Det är inte en enskild fråga som har fått bönder runt om i EU att gå ut på gatorna – det är en kombination av beslut och systemfel där framförallt Mercosur-avtalet upplevs som djupt orättvist. Mercosur-avtalet är ett verklighetsfrånvänt CAP-system där till exempel avlivning av friska djur tillåts. Avtalet visar hur politiken distanserar sig allt längre från verkligheten.
EU ställer mycket höga krav på sina egna lantbrukare vad gällande miljö och djurvälfärd. Samtidigt öppnar man nu upp för import av livsmedel från länder som inte lever upp till samma regler. Konsekvensen blir pressade priser som slår undan konkurrenskraften för europeiska bönder.
CAP – EU:s gemensamma jordbrukspolitik, har blivit alltmer verklighetsfrånvänd där byråkrati och kontrollsystem växer ohämmat. Stöden som ska kompensera för alla tänkbara krav inom jordbruket äts upp av administration. I stället för att producera mat tvingas lantbrukare idag lägga sin tid på administration och rapportering. I EU:s kommande budget väntar stora neddragningar av stöden samtidigt som den påtvingade administrationen bara växer.
Avlivning av friska djur, som vi nyligen sett exempel på i Frankrike, är för många en absolut röd linje. Det har gått på tok för långt när friska djur avlivas på grund av administrativa beslut eller handelspolitiska hänsyn. Detta bryter mot såväl yrkesetik som sunt förnuft. Varför ska hela djurbesättningar avlivas för att någon enskild individ har fått en sjukdom? På den frågan finns idag inget förnuftigt svar.
Att detta får så lite uppmärksamhet i svensk media beror sannolikt på ett växande avstånd till jordbrukets verklighet – och att EU-frågor ofta beskrivs i tekniska i stället för mänskliga termer.
Konsekvenserna är desto mer konkreta och handlar om försämrad livsmedelsförsörjning, sämre beredskap och en landsbygd som i snabb takt utarmas. Lantbrukaren demonstrerar inte för bidrag – de demonstrerar för rimliga villkor.
EU säger sig värna miljö, djurvälfärd och beredskap – men slår samtidigt undan benen på dem som faktiskt producerar maten. Svenska bönder vill ta ansvar för miljö och djurvälfärd – det har de alltid gjort. Men EU:s ”gröna giv” bygger på regler som inte fungerar i praktiken. När svensk mat trängs bort och ersätts av import som producerats med lägre krav, då sitter konsumenter, lantbrukare och vår miljö i samma båt. Vi blir alla förlorare.
Anders Hedberg, talesperson för Lantbruk i Ambition Sverige
Marina Eriksson, talesperson för Landsbygd i Ambition Sverige
2 kommentarer
Om klimatförändringarna blir bestående, vilket mycket talar för, bör Sveriges självörsörjninsgrad på livsmedel inom högst tre år öka från 50 till 80 %. Befolkningsmålet bör inom ett par generationer minska till 8 miljoner invånare, genom minskad invandring / ökad återvandring i kombination med ökad nativitet hos den svenska ursprungsbefolkningen. Det ska vara möjligt att föda hos varje vårdcentral – även i nuvarande glesbygder. Vid länssjukhusen ska det dessutom finnas patienhotell, där gravida kvinnor kan boka in några dagar före den beräknade födseln.
Det måste bli ett slut på folkutbytespolitiken, som gått ut på att svenska kvinnor inte vågat vara gravida, samtidigt som den bördan har fått bäras av kvinnor i andra länder, vilka löper ännu större risker vid graviditet och förlossning. Vi ska sluta ta emot ”klimatflyktingar” från länder, som Sverige importerar mat från. Dessa s. k. klimatflyktingar flyr inte från matbrist utan från höga matpriser till följd av exporten till de s. k. rika länderna, inte minst Sverige. Det handlar inte bara om export av färdiga livsmedel , utan även om insatsvaror, bl.a. djurfoder, som vi borde kunna producera själva.
Vi måste skilja mellan barnbegränsning på familjenivå och på populationsnvivå, d.v.s. högsr 2,1 barn i genomsnitt per kvinna för konstant folkmängd över längre tid. Men det kan ju skilja mellan ett och fem eller ännu fler barn hos olika familjer. Tidö-galningarnas idé att sänka bidragen för flerbarnsfamiljer kommer definitivt inte att minska nativiteten hos första generationen invandrare, utan däremot antalet födslar i genomsnitt hos den svenska ursprungsbefolkningen. SD fjärmar sig alltmer från verkligheten.
Behovet av animaliskt protein är större i kalla trakter än i tropikerna, där flera växtslag innehåller för människor smältbart protein. Men nu skövlas regnskogarna för att ge plats åt betesmarker för stora boskapshjordar för köttexport till Europa och Nordamerika, samtidigt som djurhållningen i Europa på alla sätt försvaras.
Bevarandet och utvecklingen av renskötseln är f.ö. inte i första hand en frågan om den samiska kulturen utan är en rationell form av livsmedelsproduktion i kalla områden med korta somrar. Det är dags att återge samerna rådigheten över renbetesmarkerna, fisket och småviltjakten samt möjliggöra för samerna att kombinera renskotslen med småskaligt jordbruk. Det måste bli ett slut på 1800-talets politik ”lapp ska vara lapp”, som berövade tusentals samer möjligheten att försörja sig genom andra näringar i renskötselområdet,. Staten stal samernas marker och delade ut till nybyggare söderifrån. Samma sak, som skedde i Zimbabve, där den engelska kolonialmakten stal afrikanernas marker och delade ut till invandrare från England.
Koloniseringen av Lappland blev f.ö ett ekonomiskt fiasko beroende på dålig arrondering (många och små jordplättar) och korta somrar. Det torde inte finnas många av dessa småbruk kvar, utan de används som skogsbruk, vilket vållar konflikter mellan markägarna och renskötarna. Jag tycker att staten ska lösa in dessa ”skogsfastigheter” och ge tillbaka marken till de rättmätiga ägarna, som bör uppmuntras att bilda kombinerade renskötsel och jordbruksföretag, Klimatet har ju blivit bättre. Samerna är f. ö. en del av den svenska ursprungsbefolkningen, Jag håller f.ö. helt med om att även vi etniska svenskar ska erkännas som en ursprungsbefolkning – innan vi blir en minoritet i vårt eget land.
Vindkraft ska vara helt förbjudet i såväl renbetesmarkerna som övrig betesmarker, eftersom infraljuden stör djuren minskar det ekonomiska utbytet av betesmarkerna, – i såväl norra som södra Sverige. När möjligheten till ökad livsmedelsproduktion i såvä norr som söder, motverkas detta genom annan och helt onödig markanvändning. De genom vindkraften sjunkande fastighetsvärdena i glesbbygderna ökar inflyttningen till storstäderna, med följd att landets mest högproduktiva åkermarker bebyggs med nya förorter och asfalteras. Detta samtidigt som halvsekelgamla hyreshus i gamla bruksorter står outhyrda och förfaller.
Jag föreslår: 1) Kylvattnet från kärnkraften ska inte värma fiskarna i haven utanför våra kuster, utan värma upp växthus för bl.a. tomatodling under hela året.2) Nya apelsinsorter tas fram, vilka kan odlas på den skånska sydkusten. 3) Akasiaträd, som ger flytande honung, planteras i de gotländska skogarna. 3) Nej till havsbaserad vindkraft. Rädda fisket. 4) Nej till ny vindkraft på land, Påbörja rivningen av befintlig, 5) Förbud mot ny bebyggelse på produktiv åkermark. Bevara befintliga stadsparker. De kan användas för livsmedelsodling vid avspärrning. 6) Nej till svenska urangruvor, om uranhalten inte är mycket hög. Uran kan också tillvaratas som biprodukt till annan gruvdrift. Det torde f.ö. finnas stora mänger uran i slagghögar vid nedlagda gruvor i Bergslagen,
Ät och handla mer lokalt än globalt, ät mat med så lite innehållsförteckning som möjligt såsom smör, kött, fågel, fisk, färska grönsaker, rena mejerivaror och drick rena produkter. Försök undvik allt som är processat, socker, salt, fröoljor, margarin och konserveringsmedel.
Börja ät tillsammans, på bestämda tider och regelbundet, gärna i en bra miljö, lär er laga mat från grunden, köp en kokbok, lär er planera matlagningen och var kritiska till all matreklam.
Börja träna, försök att ställa bilen en vecka börja gå eller cykla istället, ta trapporna istället för hissen, lek med barnen, gå ut i naturen, skaffa en hobby eller sysselsättning där man träffar och umgås med likasinnade ex en kör.
Försök att äta grönsaker när det är som bäst, färskast, billigast och nyttigast med andra ord följ säsongen. Köp helst färska produkter istället för frysta men framför allt handla svenska produkter så långt det går!