Föreställ dig att en läkare ställer fel diagnos. Istället för att förstå sjukdomens verkliga orsaker sätter han eller hon in en kraftfull behandling – en behandling som förvärrar tillståndet, försvagar patienten och kanske till och med leder till döden. Exakt detta är vad som nu har hänt med Europa och Ukraina. En felaktig diagnos har lett till en behandling som inte bara kostat hundratusentals unga ukrainska liv, utan också hotar Europas ekonomi och välstånd.
Den dominerande berättelsen i väst har varit tydlig: Vladimir Putin är vår tids Hitler. Han har inlett ett oprovocerat anfallskrig, planerar att återupprätta Sovjetunionen och ta land efter land i Europa. Diagnosen blev ett existentiellt hot – behandlingen: fullständig militarisering av Ukraina, ett massivt inflöde av vapen, ammunition och pengar, och en retorik där alla med nyanserad syn på kriget tystas eller misstänkliggörs.
Men vad har denna behandling lett till? Hundratusentals döda ukrainska soldater, miljontals människor på flykt, ett land i ruiner – och nu även ett avindustrialiserat Europa som spenderar hundratals miljarder euro på militär upprustning. Länder som Tyskland, Sverige, Frankrike och Polen flyttar resurser från sjukvård, utbildning och andra samhällsfunktioner till artilleri, jaktplan och granatkastare. Med stigande räntor och pressade statsbudgetar är priset enormt för Sverige och andra europeiska länder som sätter in denna felaktiga ”behandling”.
Vad händer om diagnosen i själva verket var fel?
En alternativ diagnos: geopolitisk konflikt – inte imperialistisk erövring
Om vi istället tolkar Rysslands agerande som ett försök att skydda den rysktalande befolkning i östra Ukraina, förhindra att Ukraina blir en NATO-bastion med amerikanska raketbaser riktade mot Moskva, och värna en säkerhetszon – då ser behandlingen helt annorlunda ut. Då är Putin inte ute efter Sverige eller Baltikum, utan efter strategisk balans. I så fall kunde en diplomatisk lösning ha varit möjlig redan före krigsutbrottet. Ukraina kunde ha förklarats som ett neutralt land – något liknande Österrikes modell – och en storskalig konflikt kanske aldrig hade brutit ut.
Varför skulle förresten Putin vilja invadera Sverige – ett land som idag präglas av skjutningar, bombdåd och splittrad social sammanhållning? Det är en absurd tanke, men en tanke vi idag ändå förväntas ta på allvar när NATO-expansionen drivs fram.
BRICS – ett bevis på en annan världsordning
Samtidigt bygger Ryssland tillsammans med Kina, Indien, Brasilien, Sydafrika m.fl. upp BRICS – ett samarbete mellan suveräna stater som vill skapa en multipolär värld där inte en makt (USA) dikterar villkoren för alla andra. Det är knappast en struktur en imperialistisk erövrare investerar tid i. Det är ett tecken på att Ryssland – rätt eller fel – ser sig självt som en makt som vill delta i ett nytt globalt samarbete, inte dominera Europa.
Felbehandlingen måste stoppas
Vi måste nu inse att den behandling som USA och NATO valt– massmilitarisering, förlängt krig och upprustningshysteri – riskerar att förstöra Europas välstånd och framtid. Det är på intet sätt ett försvar av Rysslands agerande utan snarare ett konstaterande att vi har misslyckats med att förstå konflikten. Ingen vinner på ett krig som borde kunnat undvikas. Nu betalar Ukraina med sitt blod – och vi i Europa med vår framtid.
Ulf Gabrielsson, F.d. major och stridspilot inom flygvapnet och talesperson för Försvar inom partiet Ambition Sverige
Lämna en kommentar