När media rapporterar om det ena värmerekordet efter det andra och hur asfalten nästan kokar hittade jag av en slump en av mina många artiklar som jag skrev för drygt åtta år sedan. Den är lika aktuell idag som då och inte minst när DMI, danska vädertjänsten rapporterar om nettoökningen av snö på Grönland.
Varför nämner inte klimatrörelsen någonting om detta? Passar det inte in i narrativet som ska få oss att frivilligt offra våra skattekronor på meningslösa klimatåtgärder eller göda överstatliga organisationer som då kan satsa ännu mer pengar på att, genom det påhittade klimathotet, tvinga fram ett mer diktatoriskt samhälle?
Kanske måste verkligheten tystas ner för att inte störa valet? Media spelar med och nämner inte med ett ord vad data på Grönland visar. Den som fortfarande är intresserad av vad som händer med klimatet där bör känna till att snön ligger tjock på Grönland. Årets kurva ligger långt över medelvärdet för 1981-2010 och kurvan för 2025/2026 pekar åt helt motsatt håll jämfört med åren 2011/2012.
År 2018 skrev jag nedan artikel, min allra första som handlade om klimatet. Den fick det passande namnet Debattklimatet i klimatdebatten
Som framgår av SVD artikel i lördags av Jenny Stiernstedt besökte jag en klimatkonferens i Göteborg för ett par veckor sedan, anordnad av så kallade ”klimatskeptiker”. Även Stockholmsinitiativet och deras norska motsvarighet Klimatrealistene fanns på plats.
Artikeln är ett skrämmande exempel på hur man försöker skapa en polarisering mellan så kallade ”skeptiker” och ”alarmister” och ge en felaktig och snedvriden bild, istället för att fokusera på den vetenskapliga diskussionen kring detaljfrågor. Jag anser att detta är en högst farlig utveckling som kommer att hämma utvecklingen inom klimatområdet. Debattklimatet i klimatdebatten måste snabbt skärpas.
För mig spelar det ingen roll om det är en ”skeptiker” eller en ”alarmist” som besvarar mina frågor så länge den person jag diskuterar med kan sitt ämne. De personer som föreläste vid konferensen och inte minst de som representerar Klimarealistenes vetenskapliga råd har alla mycket hög kompentens inom klimatområdet. De allra flesta är professorer eller doktorerade i ämnen som rör klimatet, dvs. astrofysik, stratigrafi, geologi, fysisk geografi, doktor i långtidsprognoser, kvartärgeologi. En av personerna i det vetenskapliga rådet, Tom V Segalstad är geokemist och tidigare expertkommentator åt IPCC (AR3). Jag tror att han är en av dem som tappade förtroendet och lämnade IPCC efter alla skandaler.
Att mäta temperaturen är en stor utmaning med många administrativa ändringar och källor till fel. Här hade Henrik Svensmark ett mycket intressant föredrag. Han är doktor i fysik och forskare på DTU Space på Danmarks tekniska högskola. Han leder ”the Sun climate research Group at the National Space Institute at the Technical University of Denmark”. Ingen dumskalle alltså utan betydligt mer intressant att lyssna till än någon som bara kan kallt konstatera att världen håller på att gå under!!
Det är inte osannolikt att solen har en större inverkan på temperaturen än vad IPCC förutspår. En av föreläsarna vid konferensen i Göteborg var Villie Soon, astrofysiker som kan förklara intressanta samband och slutsatser från sin forskning. Det var också intressant att lyssna till och diskutera med Ole Humlum som är professor i fysisk geografi vid Oslo Universitet. Han driver också nätsidan ”Climate4you” som kan varmt rekommenderas för den som är intresserad av sakfrågan. Jan-Erik Solheim som har varit professor i astrofysik vid Tromsö Universitet och sedan 2007 ägnat sin tid åt klimatfrågor med fokus på naturliga svängningar föreläste om hur solen påverkar klimatet.
Det är för mig helt uppenbart att vetenskap har blivit politik. I vetenskapen accepterar man att forskare har olika uppfattningar. Man respekterar oliktänkande. I politiken blir det pajkastning och invektiv mot meningsmotståndare.
Varför ska kritiker tystas? Varför kan man inte bemöta sakfrågan utan istället prata om vilken färg man har på håret, att de som vågar ifrågasätta är äldre män, saknar empati eller är auktoritära?? Jag är nyss fyllda 50, kvinna och ser det som min uppgift att ifrågasätta sådant som jag inte förstår eller som inte riktigt hänger ihop.
Det har blivit identitetspolitik där man som nyligen i SvD t o m citerar en Uppsalasociolog som på ”vetenskaplig” grund karaktäriserat skeptikerna enligt ovan. Vi vet väl alla att människor är olika. En del forskare kanske är auktoritära, oftast i kraft av sitt kunnande. Äldre män är kanske av naturen mindre empatiska och mer cyniska, inte så konstigt efter ett långt livs erfarenhet av inte minst politik. Därtill hävdar man ofta att dessa äldre män är ”köpta” av oljeindustrin, medan de flesta i själva verket är engagerade personer, i många fall pensionerade, med stor integritet. På motsatta sidan kan noteras att tillskyndarna, även alarmisterna, är uppbackade av politiker, NGO´s och betydande statliga anslag. Många har sin hela utkomst av att driva IPCC´s agenda.
Är alla de vetenskapsmän och -kvinnor som inte ställer sig bakom IPCCs hypotes klimatförnekare? Bara uttrycket gör att man hoppar till. Det finns naturligtvis extremister som är obekymrade över klimatet på samma sätt som det finns extrema alarmister som tror att ”himlen kommer att falla ner” (rubrik i SvD). Men det finns också de som är skeptiker, vilket inte alls är att sätta likhetstecken med ”förnekare”, såsom görs i media/debatten. Begreppet ”sund skeptiker” är ett begrepp som borde etableras och till den kategorin tror jag att många människor skulle ansluta sig. Begreppet ”klimatskeptiker” bör hanteras med varsamhet. Skeptikerna bekymrar sig över att det som är vetenskap har fått en politisk slagsida. IPCC har omgärdats av ett antal skandaler. Det har fuskats och korrigerats i IPCCs beräkningsmodeller och att ett stort arbete komprimerats till ett 30-sidigt politiskt dokument som sedan förhandlats mellan nationer, många med egna agendor, är mycket anmärkningsvärt. 2010 framtvingades en genomlysning av IPCC där det framkom skarp kritik kring bristfälliga vetenskapliga processer och behandling av alternativa teorier, hur man förmedlat osäkerhet samt sammanblandat roller, vetenskap och politik. Sedan när har man förhandlat inom vetenskapen? Det gör man inte. I stället forskar man vidare och accepterar den gängse forskningsmodellen med tes – antites – syntes, vilket är den formel som drivit mänskligheten framåt.
Konsensusbegreppet har blivit ett meddelande till allmänheten att det inte är nödvändigt att försöka förstå och sätta sig in i sakfrågan och förstå vetenskapen. Andra har förstått, tolkat och förmedlat sanningen till dem. Detta är en allvarlig utveckling, inte minst när alarmister på ytterkanten försöker att förmedla att jorden håller på att gå under om vi inte vidtar tillräckliga åtgärder här och nu. Det är snarare viktigt att förstå världen utifrån bästa möjliga empiriska forskning. En realitetsorientering är nödvändig för att fatta förnuftiga beslut och göra rätt politiska prioriteringar.
För att få bättre svar på våra frågor om klimatet krävs såväl fler och bättre observationer och fortsatt utveckling av modeller över klimatsystemet. Utan mätningar kan vi i slutändan inte säga någonting, men genom mätningar får vi möjlighet att testa våra teorier, som då kan antingen avfärdas eller fortsätta vara de bästa förklaringarna till det som händer. Med fortsatta och utvecklade temperaturmätningar och jämförelser med modeller kommer vi att få bättre kunskap om klimatet. Tiden är sanningens bästa vän. ”Charles Caleb Colton ”, vetenskapsfilosof (1780-1832)
Vetenskap är inte sanningen, utan snarare en metod för att få kunskap om saker och ting. Man gör observationer och man bygger teorier kring de observationer man gör. En teori blir sedan vetenskaplig om man kan ange ett sätt att testa den och teorin klarar testet. Har man kommit fram till något bör man också kunna visa hur andra ska göra för att få samma resultat.
Vetenskapen är sökande och ständigt ifrågasättande, och det är ett sådant förhållningssätt som är effektivast för att nå så bra kunskap om vår omvärld som möjligt. Vetenskapens ståndpunkt förändras över tid men diskussionen måste få finnas där hela tiden.
Elsa Widding, Ambition Sverige
https://polarportal.dk/groenland/iskappens-overflade
DMI står för Danmarks Meterologiske Institut