Det finns många orsaker till det demokratiunderskottet som Sverige har drabbats av. En viktig orsak är medborgarnas brist på faktabaserad och opartisk nyhetsinformation. Detta har lett till att väljarna inte har tillräcklig kunskap för att kunna fatta egna välgrundade beslut, något som ju är grundläggande för en fungerande demokrati.
En viktig aktör som medborgarna hämtar information och kunskaper från är SVT. I SVT:s uppdrag ligger att vara objektiva och opartiska men det är idag ett välkänt faktum att en stor majoritet av de anställda på SVT har vänsterpolitiska åsikter och att detta påverkar deras val av och sätt att presentera nyheter, belysa samhällsfrågor, vilket också påverkar en stor del av det övriga programutbudet.
Det finns också enskilda medarbetare hos SVT som förklarat vilka uttryck denna partiskhet på SVT kan ta sig. Ett välkänt exempel är den tidigare programledaren Janne Josefsson som berättat om att då han föreslog att även den andra sida i en samhällsfråga borde få komma till tals för att därigenom bättre belysa den fick han av medarbetarna svaret – ja men då låter vi ju våra politiska motståndare komma till tals och det gynnar ju inte vår sak. Denna brist på opartiskhet leder bl.a. till att allt fler medborgare slutar se på SVT och vill att det ska läggas ned och istället försöker de inhämta information och kunskaper från annat håll, exempelvis från alternativ media.
Samma kritiker till SVT finner det också upprörande att de via skatten ska tvingas betala för SVT/SR:s verksamhet som de också anser starkt bidragit till de allvarliga problem Sverige nu har och därtill finner de det orimligt att de ska tvingas betala för ett SVT/SR som de ser som en politisk motståndare som ägnar sig åt politisk aktivism och indoktrinering vilket anses ske i en rad vitt skilda programtyper.
De finns andra som är mycket kritiska till SVT men som ändå vill behålla dess verksamhet men då under förutsättning att den radikalt förändras till att bli mer opartisk och att verksamheten också skärs ned och därmed att skattemedlen till den minskar. Kritiken mot SVT/SR:s partiskhet har funnits under många år och tilltagit allt mer de senaste åren. Att så är fallet framgår också av alla de som på alternativ media framför åsikter och krav på att SVT ska läggas ned eller att verksamheten kraftigt ska förändras och bantas. Under dessa år har olika regeringar kommit och gått men inga eller mycket små förändringar av SVT:s verksamhet har skett samtidigt som dess politiska slagsida har bestått.
Behovet av att förändra SVT och dess brist på opartiskhet och objektivitet är nu uppenbart. Ett sätt att göra det är att dela upp verksamheten i två kanaler där den ena får en uttalad vänsterprofil och den andra en högerprofil. Ledningen för och medarbetare i respektive kanal rekryteras på sådant sätt att de två uttalade kanalprofilerna säkerställs. På detta sätt kommer medborgarna på förhand veta att då de tittar på respektive kanal så kan fakta och perspektiv i dem ha olika utgångspunkter och presenteras på delvis olika sätt och därmed ge dem bättre möjlighet att dra egna slutsatser om hur verkligheten ser ut och vad som bör göras.
Vissa typer av ”opolitiska” program, exempelvis större idrottsevenemang, skulle fortfarande kunna visas i samarbete mellan de två kanalerna. Det är dock inte givet att respektive kanal på ett uppenbart ofullständigt, felaktigt och vinklat sätt kommer presentera nyheter och annan fakta utifrån en viss politisk agenda, snarare tvärtom eftersom konkurrensen mellan de två kanalerna troligen kommer leda till att båda blir måna om att presentera nyheter och samhällsfrågor på ett sakligt och mer mångfacetterat sätt eftersom de annars riskerar att förlora tittarnas förtroende och därmed kommer deras tittarsiffror att dala.
Denna uppdelning i två kanaler med olika profiler skulle också ge möjlighet till nytänkande och konkurrens rörande nya programformer och möjligheter att låta andra än de som under många år närmast tillåtits ensamrätt av SVT att få uttala sig i olika samhällsfrågor. Det politiska samtalet, samhällsdebatten och slutligen demokratin skulle starkt gynnas av detta.
Alternativet till ovan skulle kunna vara att genom utnämning av styrelsemedlemmar och nya rekryteringsmetoder/-kanaler av anställda få SVT till att bli mer opartiskt. Men detta torde vara en mer snårig och osäker process än att dela upp kanalerna i en vänster- och höger kanal och därmed skapa konkurrens om tittarna. Detta skulle borga för att kvalitén på programmen blir så bra som möjligt men också till att helt nya programformer tillkommer.
Elsa Widding
11 kommentarer
Ärligt talat, Elsa. så var det här inte alls bra. Jag tycker att du i stället ska ägna dig mer åt paartiet och de utmärkta initiativ, som du redan har gjort i riksdagen och måste4 bli mer kända. Jag hoppades träffa dig i mässan 24 okt, men du hade fått oväntat förhinder. 1 / 11 bad du om mitt tel- nr, som dú fick ett par dagar senare, för atgt ringa ”vid tillfälle”. i förra veckan bad jag om en post-adress, som jag kan nå dig med vanlig post och upprepade samma begäran i förrgår på partiets officiella mejöäadress,. men ännu inget svar. Vet att du fått kritik för att dina riksdagsmotioner är på kanslisvenska, men det måste de ju vara, och att du därför ödslar tid på att ”översätta” dem till vardagssvenska. Det jobbet borde göras av erfarna jounrlister. Bland mina förslag, som du alltså ännu inte har sett, finns att partiet borde starfa en egen webbtidning med två anställda journalister. Hur ska det finansieras?
Det måste ju finnas journalister, som är döless på att tvingas tumma på sanningen för att behålla jobbet. Om vi tar statstelevisionen som exempel. så är ju densamma redan uppdelad på två kanaler- på Palmes initiativ för att bemöta farhågorna om likriktning. Hur blev det? Palmes största fel var hans övertro på statliga tjänstemäns ojektivitet och opartiskhet. Och med två konkurrerande ”sanningsmyndigheter”…
Tidningspressen, som borde protestera mot att ha en statligt tvångsfinansierad konkurrent är helt korrumperad med statlig presstöd och förfsvarar ”public service”. Inför senaste valet lovade SD att minska finansieringen av ”public service”, men beskylldes för att vilja begränsa den fria opinionsbildningen och avstod från det kravet i kohanel med de andra partierna – för att få igenom sådant partiet tyckte var viktigare.
Presstödet införes för att kompensera de socialdemokratiska s.k. andratidningarna för mindre annonsintäkter än de borgerliga s.k. förstatidningarna. Sedan dessa köpt upp och lagt ner de flesta s-tidningar har de snt tåt sig presstödet. Detta sedan ägaren Lars Hjörne tagit ut enorma vinster på sitt tidningsimperium i stället för att investera i ny teknik, varför en mängd mellansvenska monnpoltidningar hotades av konkurs och nedläggning. Det hade väl varit bra? De hade ju kunnat ersättas av nya tidningar. F. ö. motsvarar den obligatoriska TV-avgiften dubbla årsavgiften för en läsarfinansierad webb-tidning. Jag har två förslag:
1) Lägg ner public service helt och hållet och låt myndigheterna hyra annonsutrymme i andre kanalerför viktig samhällsinformation. De politiska partierna kan – som Håkan Juholt föreslog under sin korta tid som S-ledare – själva arrangera partiledadrebatterna och sälja sändningsrätten till högstbjudande.
2) Sälj TV2 till folkrörelserna (frikyrko-, nykterhets-, arbetar- och idrottsrörelsen), men behåll SR och TV1 för viktig samhällsinformation och sänk den obligatoriska TV-avgiften från 104 till 30 kr / mån.
Du är partiets bästa tillgång. Var rädd om dig!
Under 1960-talet hörde jag en professor i statskunskap , som f. ö. var aktiv socialdemokrat. Han förutsåg både sovjetekonomins kommande kollaps och den kommande monopoliseringen , självcensuren och likriktningen hos den svenska tidningspressen. Palmes försök att komma tillrätta med detta genom två konkurrerandet statliga TV-kanaler blev ett fiasko. Som jag skrev i föregående kommentar köpte de borgerliga tidningarna upp de socialdemokratiska konkurrenterna och lade ner dem – och snodde deras presstöd. Varför behöver en borgerlig monopoltidning presstöd? Socialdemokraterna har varit så misshandlade av journalister med kommunistiska sympatier, så att de inte vågat annat än att ösa pengar över både public service och tidningspressen. Rena mutor.
De borgerliga monopoltidningarna har förstås varit rädda för nya S-tidningar och för att behålla läsare med S-sympatier, har de fjäskat för dessa. De liberala landsortstideningarna har stuckit knivar i ryggen på liberala partiledare, med följd att väljarstödet för L har rasat. Historien är i korthet att den borgerliga pressen har haft mer köpstarka läsare äen den socialdemokratiska och har därför haft större annonsintäkter. Innan presstödet infördes hade de socialdemokratiska tidningarna så slita trypressar, så att de var svåra att läsa. Att upplagerasen fortsatte efter ansskaffningen av nya tryckpressar beror bevislingen på dåliga företagsledningar – och efter 1968 på trilskande journalister, som drömde om väpnad revolution och såg den socialdemokratiska arbetarrörelsen som sina fiender.
Det är inte bara socialdemokratiska utan även borgerliga tidningar som har köpts upp, med följd att tidningsmarknaden i Sverige domineras av två – statsstödda koncerner, nämligen svenska Bonnnier och norska Skipstedt. Tillsammans med public service har vi i Sverige ett veritabelt i åsiktsmonopol i ett symbiotiskt förhällandet till den politiska makten. Det enda rätta är att mycket kraftig minska de statliga subventionerna. Som från början var till för att garantera mångfalden av åsikter, men nu har direkt motsatt verkan. Förvånar det någon – mot nämnda bakgrund – att svenska medier varut så okritiska mot mångmiljardslöseriet till den gröna omställningen?
Och hur svenska staten bidrar till att förlänga kriget i Ukraina`med svenska skattepengar? Naturligtvis kommer Ryssland att fortsätta kriget, så länge Sverige och andra Nato-länder stöder Kiev-regimen. Borde inte EU i stället försöka komma överens med Kina om att stoppa stöden till båda parter i kriget?
Sedan är ju frågan vem som ska definiera partierna som höger eller vänster, partierna själva eller den statliga sanningsmyndigheten, som fortfarande ska vara huvudman för de båda skattefinansierade kanalerna? Och vad är egentligen höger och vänster? Nazismen burkar ju definiaras som högerextremism, trots att man har stulit en del vänstersymnboler. Arabiska översättningar av tysk-nazistisk litteratur från 1930-talet har under årtionden kunnat spridas på Västbanken och Gaza,. varför skränfockarna som demonstrerar på Stockholms gator under flera timmar varje lördag med antisemitiska slagord rätteligen bör kallas nazister och / eller högerextremister.
Eller är de etiketterna förbehållna vita europér – och inte de islamistiska rörelser i Mellanöstern, bl. .a Muslimska brödraskapet, som hämtat sin inspiration från europeisk fascism under 1920-talet, såsom egyptiern Sayed Qtb. Vars rörelse är terrorklassad och förbjuden i dagens Egypten, men stöds med svenska skattemedel. Jag har flera gånger klagat på att begreppen höger och vänster har bytt plats – och hur vänsterprofiler agerar som rena kapitalistlakejer, när de försöker pressa ner lönerna för de sämst avlönade arbetarna, genom att stödja arbetsgivarnas krav påfortsatt massinvandring av billig arbetskraft utan fackliga traditioner från sina hemländer.
Jag blir alltmer övertygad om att det enda rätta är att lägga ner public service helt och hållet samt att avfinansiera Skipstedt- och Bonnier-medierna. Varigenom en lukrativ ny marknad skapas för TV-kanaler, som drivs av partierna själva. Varigenom även en ny arbetsmarknad för journalister skapas. Låt journalister, som under åratal under vänsterfloskler som täckmantel, har propagerat för ökad massinvandring, själva få känna på följderna av överskott av arbetskraft, när utbudet överstiger efterfrågan.
Hur definierar sig för resten Ambition Sverige, höger eller vänster? Mitt förslag är att (A) inte aktivt ska stödja någon annan statsministerkandidat än Elsa Widding. alltså varken Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson. F. ö. väljer inte väljarna statsminister. Det gör de valda riksdagsledamöterna, som förutom att rösta ja eller nej kan lägga ner sina röster. Detta system kallas negativ parlamentarism, vilket i teorin innebär att en föreslagen kandidat kan bli statsminister utan att ha fått en enda ja-röst.
Elsa är visserligen inte ofelbar, men bäst av alla.
Palme hade alltså fel, när han trodde att mångfald av åsikter kunde tillgodoses genom två konkurrerande TV-kanaler, som finansieras genom en statlig tvångsavgift. Lika fel hade de borgerlig politiker, som tillät reklamfinansierade privatägda TV-kanaler, men behöll tvångsavgiften till public service. Det är som om man skulle tvingas betala prenumeration på Skibstedt-ägda Aftonboladet och Svenska Dagbladet för nöjet att läsa annonserna i Motala Tidning.
Jag kan inte nog understryka hur mycket jag uppskattar Elsa för att hon nästan alltid har rätt – och vågar säga det, även när hon har alla mot sig. Som detta med krigshetsen. Skribenten i SD:-sajten Samtiden, som för en tid sedan vågade ställa frågan om Ukraina-kriget avsitligt förlängs av ”väst” har tydligen fått bannor av partiledningen. För nu raljerar han om hur synd det är om Ryssland och kallar rysktalande ukrainare för ryssar. Vilket liknar de europeiska kolonialmakternas vana att kalla alla nationella befrielseörelser för ”kommunister”, varmed man rättfärdigade massmorden på koloniernas urinvånare. Ännu värre är det, när samma skribent tar parti för de extrena islamister, som försökte upprätta ett kalifat i de delar av Ryssland, bl. a. Tjetjenien, som har en muslimsk majoritet. Tjetjenien har aldrig varit en sovjetrepublik. Men den utrikespolitiska kunskapen inom SD är ju nästan obefintlig., varför SD litar blint på Pål Jonsson, som vill göra Sverige till ett slagfält i kommande krig. Men det är ju klart att Jimpan inte har en chans att bli minister i nästa M-ledda regering, om han inte är beredd att offra tusentals svenska liv i ett onödigt krig mot Ryssland.
Då borde vål SD också ivra för införande av sharia-lagar i svenska stadsdelar med muslimsk majoritet? Elsa gjorde nog rätt, när hon gick ur det kappvändarpartiet och blev ”vilde”. Och det är väldigt allvarligt att SD blandar ihop Ukraina med baltstaterna vid Östersjön, vilka har en helt annan historia, språk, kultur och religion.
För undvikande av missförstånd intygas härmed att jag instämmer med Elsas analys av problemen med public service, men inte med förslaget till lösning, Som enligt min mening redan har testats med negativt resultat – av Olof Palme. Vill vidare ha sagt:
1) Public service har tystat ner all debatt om just public service, vad det är, Det internatinella begreppet public service betyder inte alls reklamfri, som svenska public service har lurat i svenska folket. Det betyder att staten har ingått ett avtal med ett TV-bolag, som mycket väl kan vara både privatägt och reklamfinansierat, mot att detta bolag ska vara tekniskt gynnat för att därigenom nå ut till flest tittare, i utbyte mot att bolaget ska sända samhällsinfoormation.
2) SD, som tillsammans med företrädare för andra partier, sitter i styrelsen för moderbolaget, kommer naturligtvis inte att släppa fram nya partier i rutan. Även om L åker ur riksdagen i nästa val, kommer L att vara fortsatt representerat i styrelsen.
Olof Palmes idé om två konkurrerande TV-kanaler som skulle finansieras med en statlig tvångsavgift, vilket var fel redan då, men det fanns dock ett rationellt argument. Tekniken var fortfarande outvecklad och det var trångt i etern, med risk att TV-utbudet skulle komma att domineras av en privat kanal, vars åsikter skulle bestämmas av ett fåtal kapitalstarke annonsörer. Det argumentet är är både föråldrat och ohållbart idag. Och strider faktiskt mot Palmes avsikt att förhindra en enda åsikt från att dominera.
Puplic service beskylls nu för att vara ”vänster”. när public service i själva verket har omdefinierat höger till vänster, närmare bestämt pubertala åsikter inom öfre medelklassen, såsom prästsöners uppror mot konservativa fäder under början av 1900-talet, genom att ha sex med prästgårdarnas pigor, – eller ännu värre: med prästgårdarnas drängar. Verklig vänster handlar om ekonomi, inte om sexuell lössläppthet.
Sålunda har en vänsteråsikt (som nu kallas ”höger”) segrat på SD:s pågående landsdagar, genom att majoriteten har stött en motion från ungdomsförbundet att stoppa skattefinansiering av könskorrigeranide kirurgi, d, v ,s amputation av fullt friska kroppsdelar hos mestadels mycket unga personer, som har blivit ilurade att de är födda med fel kön. Detta när personer, som inte har pengar till privat vård, dör i de offentliga vårdköerna. Vad som idag kallas höger respektive vänster bestäms av en liten klick extremt högavlönade journalister i Stockholm, vilka sannolikt själva har en högborgerlig livsstil.
Förslaget om uppdelning i olika kanaler för höger- respektive vänster-åsikter håller nu på att bli verklighet genom offentliggörandet idag av Henrik Jönssons projekt ”100 procent”. Han vädjar om frivilliga bidrag på 1.249 kr / år, vilket är precis lika mycket som den statliga tvångsavgiften till public Service. Men summan av dessa avgifter, 2.498 kr / år torde vara mer än vad fattiga låginkomsttagare, som var den verkliga vänsterns traditionella väljargrupp , har råd med. Jönsons lördagskrönika idag är f. ö. mycket se- och hörvärd.
En uppdelning av public service i en höger- respektive vänster-kanal är annars ingen bra idé. Förutom frågan vilka som ska bestämma vad- som är höger resp. vänster (vilken klasstillhörighet kommer de beslutsfattarna att ha?) kommer blockpolitiken i riksdagen att cementeras. L. med sina 2 % av väljarna kräver nu att alla partier redan nu, före valet, ska redovisa vilken statsministerkandidat, Ulf eller Magdalena, de kommer att stödja efter valet. Vilket är helt onödigt eftersom statsminster väljs genom s. k. negativ parlamentarism. Som teoretiskt innebär att den av talmannen föreslagna statsministerkandidaten kan väljas utan att ha fått en enda ja-röst.
Det tycker jag att partiet Ambition Sverige ska utnyttja genom att inte aktivt stödja någon av Ulf eller Magdalena, men under mandatperioden stödja alla bra förslag och rösta mot de dåliga, oavsett från vilket håll de kommer. Om (A) skulle definera sig som höger eller vänster, riskerar (A) att förlora hälften av sitt möjiga väljarnunderlag. Mycket tyder nämligen på att hälften av partiets sympatisörer tidigare har röstat vänser, medan den andra hälften tidigare har röstat höger. Och troligen har det gemensamt att de har tröttnat på blockpolitiken och de skadliga låsningar som den har medfört.
Vad har Ambition Sverige att lära av partiet Ny demokratis uppgång och fall? I november 1990 lanserade skivbolagsdirektören Bert Karlsson, som kunde det här med marknadsföring, planerna på ett nytt parti – i skvallertidningen Hänt i veckan, där han bjöd in greven Ian Wachmeister som medgrundare av det nya partiet. När Nyd avfärdades som ett missnöjesparti av sosse-ledaren Ingvar Karlsson, svarade Bert Karlsson fyndigt ”Nej, ett nöjesparti.” I valet 1991 hade Nyd stora framgångar hos den politiskt ointresserade majoriteten av väljarna, men lyckades desto sämre att locka personer med politisk erfarenhet, vilket bidrog till partiets kollaps några år senare. Valet 1991 var också första val, som KD kom in i riksdagen med 7,1 %, vilket innebar att de etablerade partierna tappade över 13 % till nykomlingarna.
Henrik Jönsson har i sin veckokrönika idag inte bara lanserat sitt nya projekt ”100 %”, utan även avslöjat hur SVT censurerat och förvrängt. På samma sätt som brittiska public service BBC hade klippt bort ett stort stycke ur Trumps tal, så att det fått ett helt annat budskap, hade svenska public service, SVT, gjort på samma sätt. Två höga chefer fick gå från BBC, men ingen fick gå från SVT. Vilket jag förklarar med det sympiotiska förhållandet mellan journalister och politiker i Sverige: Om du stödjer mig, stödjer jag dig.
Mer allvarligt är dock hur ”vänstervridna” SVT under senare tid har stött USA-impefialismen (som bara stöddes av den svenska extremögern under Vienamkriget) – och de gamla västeuropeiska kolonialmakterna inom EU – och ensidigt utpekat Ryssland som anstiftare av kriget i Ukraina. Förtalet mot Trump passar in i det narrativet. Vad som helt förtigs av svenska public service är:
1) att stödet för Monroe-doktrinen från 1823, som säger att USA inte skulle delta i krigen i Europa fortfarande är starkt inom Republikanska partiet i USA, medan Demokraterna har varit mer sugna på värlsherravvälde och har startat fler krigl Och att det var en Demokratisk presidit som gav order om atomboberna över Hiiroshima och Nagasaki. trots att Japan dä var militärt besegrat.
2) Medan England frivilligt – efter uppmaning frpån USA – avvecklade sina kolonier i Afrika och Asien, startade Frankkrike blodiga krig i Vietnam och Algeriet.
3) Frankrike läg bakom folkmordet i Rwanda, som dock genomföres av huthi-miliser under 1990-talet och nu anklagas för kidnappningar och massakrer i Mocambique, samt att de stater i Nordafrika, där militärdiktatorer har tagit makten, är f. d. franska kolonier, som har levererat uran till de franska kärnkraftverken, varför Frankrike hat stött de störtade formell demokratiska regeringarna.
4) Att den nytillträdda högsta militärbefälhaven och preisentrådgivaren i Frankrike uppmanar fransoserna att offra sina barn i det kommande kriget mot Ryssland. Har Frankrike någonsin valt allvarligt menade fredliga lösningar?
5) Att England och Frankrike – inte Ryssland – ockuperade Gotland under Krimkriget 1854 – 56, medan den kraftigt underbemannade svenska s. k. neutralitetsvakten bara titta på – och ordna sjuksängar och gravplatser åt de utlänsdska soldaterna, som hade drabbats av tyfus. Den dåvarande svenska högerregeringen drog slutsatsen att Gotland behövde ett eget regemente för att upprätthålla Sveriges neutralitet.
Det är förundransvärt hur personer, som under studietiden på Journalisthögskolan varit illröda vänsterextremister så totalt har vänt kappan efter de nya vindarna och propagerar för motsatta åsikter, sedan de fått högavlönade tjänster inom inom media
1) Eftersom svensk-danska Postnord slutat bära ut brev i Danmark, föreslår jag att samma sak sker i Sverige, så att Postnord blir ett renodlat paket-företag eller läggs ner helt.
2) Jag föreslår vidare att allt press-stöd, inkl subventionerna till tidningsbuden, upphör, samt
3) att kommunala monopol på distribution av adresserad post till hushållen införs, med utdelning minst 3 ggr /varje vecka. Tidningarna får själva bestämma om de vill utnyttja de kommunala monopolen eller använda egna tidningsbud. Kommunerna ges dock rätt att upphandla brevbärartjänsternas från privata brevbärarföretag eller använda egen anställd personal.
4) Det statliga Postverket återupprättas, med uppgift att äga och driva minst ett postkontor i varje kommun med uppgift att tillhandahålla posttjänster och även fungera som lokala kontor för olika statliga myndigheter (de s. k. servicecentralerna avveckllas), samt
5) äga och driva brevsorteringsterminalerna, samt upphanda transporterna mellan dessa terminaler och mellan dessa och de kommunala brevbärarexpeditionerna.
6) Public service (Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion) fråntas alla statlig finansiering och säljs ut.
7) Partiledardebatterna arrangeras av partierna själva, som säljer sändningsrätterna till högstbetalande TV-bolag. Den första som lade fram det förslaget var Håkan Juholt under hans korta tid som S-ordförande. För denna hans brist på lojalitet mot public service utsattes han för ett mediadrev utan like i svensk historia och tvingades avgå efter bara ett år. Han hade själv en bakgrund som journalist hos en socialdemokratisk landsortstidning och hatades ”stockholmklegget” (den lilla klicken stockholms-journalister som enväldigt bestämmer vad som ryms inom åsiktskorridoren).
Det finns otroligt mycket pengar att spara på att genomföra det, som jag här har föreslagit, samtidigt som kvarvarande offentliga verksamheter kommer att bli mycket bättre.
Skulle vara intressant få veta hur mycket riksdagspartiernas mutor till media kostar skattebetalarna. ”Oberoende liberala DN har intervjuat en journalist på socialdemokratiska Aktuellt i politiken vilken låtsats vara en arbetslös invandrare, som har drabbats av sänkt A-kassa,. Enligt min mening en onödig sänkning om subventionerna till media i stället hade gått till de arbetslösa. Intervjun ägde rum i det socialdemokratiska partihögkvarteret,. utan att den intervjuande DN-journalisten frågade varför. Avskaffa alla subventioner till media och lägg ner public service, Tvinga dem att konkurrera på lika villkor.
Att posten fungerar, vilket den gör allt sämre, är lika viktigt som ”massmedierna” för spridningen av information samt utbytet av tankar och idéer. Och även för liv och hälsa. Det ska inte behöva ta en vecka, att skicka en remiss om brådskande operation till en klinik åtta mil bort,. Jag frågade den mottagande kliniken om de inte har postbox, och fick till svar att Postnord försöker vänja alla sina kunder, även de som betalar för en postboxl som de tömmer själva, vid de långa distributionstiderna.. Jag kan förstå att brevmängden inte längre räcker för utbärning till hushållen varje dag, Men det borde inte heller ta en hel vecka.
EU hittar på många dumheter, som EU-lojala svenska politiker har bråttom att implementera i svensk lag. Till nackdel för svenska privatpersoner. Som exempel utnyttjas kronofogdens tjänster av internationella bedragare för att lura av svenska pensionärer deras pesparingar. Till sin hjälp har dessa bedragare svenska personregister – som svenska myndigheter enligt lag är skyldiga att lämna ut. När andra EU-länder, men inte Sverige, med stöd av EU:S dataskyddsdirektiv GDPR har skärpt skyddet för sina privatpersoner, har som en direkt följd av detta brotten mot svenska privatpersoner ökat.
EU-kommissionen har nu föreslagit ändringar, som enligt ledarsidorna,.se innehåller en bra och en dålig del, Den bra delen är enligt ledarsidorna.se lättnader för Al-relaterade företag, Vilket troligen är bra. Jag vet inte. Den dåliga delen är enligt ledarssidorna.se ett utökat integritetsskydd för privatpersoner. Men det behövs verkligen – i synnerhet i Sverige, där implementeringen av hela GDPR 2018 hindrades av SD, efter uppmaning av ledarsidorna.se. Därför klingar SD:s prat om att bekämpa den organisrade brottsligheten falskt. Så opinionsvindkänslig, som SD var då, ska man inte varas,
Ledarsidorna.se försöker nu få medhåll genom att skriva att det är bra att hänga ut brottslingar. Men nu handlar det inte bara om att offentliggöra domar i brottmål medan de fortfarande är nyheter, utan även långt därefter – och även om andra beslut av domstolar. Jag vill påminna om att skamstraffen avskaffades redan 1865, varefter brottsligheten kraftigt minskade med följd att svenskarna blivit ett av världens mest laglydiga folk. Brottslingar, som avtjänat sina straff, fick ju en reell chans att börja om med ett nytt och laglydigt liv.
Om man tittar närmare på EU-kommissionens förslag,. handlar det inte om absolut sekretess, utan att skydda allmänheten, inklusive personer som själva begått brott, från att utsättas för brott. Personer, som själva är eller har varit brottslingar, kan ju också utsättas för brott. För att inte tala om tidigare brottsoffer, som måste skyddas från att utsättas för nya brott eller få sina liv förstörda genom ryktesspridning. Ska en kvinna, som anser sig utsatt för våldtäkt och anmäler händelsen med resultat att den misstänkte mannen blir frikänd i brist på bevis, hängas ut offentligen som hora? Eller ska ett brottsoffer, som har tilldömts skadestånd riskera att utsättas för nya brott, såsom inbrott eller bedrägeri? Och varför underlätta för kriminella gäng att rekrytera f. d. brottslingar- som har det kriminella ”yrkeskunnandet”- för att under hot tvinga dem att begå nya brott?
Svensk rättstillämpning har sedan 1960-talet haft för stort fokus på rehabilitering av brottslingarna och för lite fokus på brottsoffren. Jag ser dock tendeneser i den nuvarande debatten att gå till motsatt överdrift. Vi ska inte ha nya skampålar. Och det är hög tid att implementera GDPR fullt ut i svensk lag. Vilket mycket väl kan kompletteras med ändringar av sektresslagan, så att ”berättigat intresse” bryter sekretess.
Det är nämligen skillnad mellan ett offentliggörande, så att vem som helst kan ta del av uppgifterna, och ett utlämnande till personer som har ett berättigat intresse att ta del, exempelvis för att verksamheter, som bedriver barnomsorg, inte ska anställa dömda pedofiler. Men vi ska inte ha en situation, så att f. d. brottslingar utestängs från hela arbetsmarknaden och inte kan försörja sig på annat sätt än begå nya brott. eller leva på socialbidrag.
Har inte hunnit läsa alla nyheter idag i detalj. Men vad jag fått berättat, tyder jag så att Sveriges regering (med stöd av oppositionen) vill offra tusentals ryska och ukrainska liv, för att Sverige ska hinna göra om sitt försvar för krig på andra sidan jordklotet, bl. a. fyra nya 12 m långa krigsfartyg med ledigt utrymme för oredovisad vapenlast,. kanske atomvapen. Planerna på fler 73 m långa krigsfartyg av tidigare modell, som är anpassade för strid i Sveriges närområde, har skrotats. Till råga på allt har Pål Jonsson kommit överens med sin franska kollega om att de nya svenska krigsfartygen ska byggas i Frankrike i utbyte mot en mindre fransk beställning från Saab. Den svenska utrikesminister påstås ha motsatt sig ett snabbt slut på kriget i Ukraina. De beslutade två nya svenska ubåtarna – som sociademokratrna vill utöka till tre, verkar ha skjutits på framtiden, men kan komma att byggas för polsk räkning. Ska Polen ta över Sveriges kustförsvar, medan den svenska marinen opererar i Sydkineiska sjön? Påminner om fornstora dagar, när Frankrike finansierade de svenska krigen. Detta är visserligen bara spekulationer från min sida, men någon måste ställa frågorna. Är Pål Jonsson en nutida svensk qvisling, som som vill dra in sitt eget landf i främmande makters krig?
Denna kommentar hamnade fel, eftersom inlägget, som jag svarade på, ännu inte var utlagt på denna webbplats. Men vad som var värre, är att jag råkade skriva att de nya svenska krigsfartygen, som ska byggas i Frankrike, kommer att vara 12 m långa. Ska naturligtvis vara 120 m, Som jag skrev är de inte ens avsedda för de hav, som omger Sverige, med sina trånga vikar, där så stora fartyg kommer att få svårt att vända. Men de ska kanske försvara USA mot ett kinesiskt anfall, eller kvarvarande franska kolonier utanför Sydamerika eller Australien? Vet Pål Jonsson ens i vilket land han är försvarsminister?