Nedan följer en gästinlägg av Astrid Lofs, Biolog, Fil dr, Ambition Sverige.
Under åren 2015 till 2017 gav arbetsgruppen för den muslimska andliga vården i sjukvården ut broschyren ”Din muslimske patient”. Här krävdes könsuppdelad vård för alla. I takt med att den muslimska enklaven har växt har kraven ständigt utvidgats till att gälla även andra delar av det svenska samhället, exempelvis simhallar. Men när samma krav ställs för att skydda svenska kvinnor i vården gapar beslutsfattarna av förvåning.
Varför görs aldrig några konsekvensutredningar innan det fattas allvarliga politiska beslut i Sverige? Vi öppnar gränserna för hundratusentals oidentifierade unga män från mellanöstern och Nordafrika med medeltida kvinnosyn. Sen exploderar antalet våldtäkter. Ojdå, det såg vi inte komma!
Gång på gång går mäns rättigheter före kvinnors rätt till trygghet. Plötsligt upptäcks att cirka 400 våldtäkter i hemtjänst och äldrevård anmälts sedan 2021. Det är män som våldtar och inte vilka män som helst. Det är utländska män som kommer från kulturer där kvinnor saknar värde. Och vad gör vi i Sverige som tagit emot alla dessa ”flyende” män? Jo vi petar in dem i vård, omsorg och skola för ”integrationens” skull och tidningarna fylls av rubriker att utan invandring stannar Sverige. Vi törs inte heller konstatera det uppenbara att det är män som våldtar och att sluta anställa män i hemtjänsten skulle få ett omedelbart stopp på problemet. Därefter kan vi diskutera vilka män det är, vilket inte är så svårt att lista ut. Ändå har detta fått pågå år efter år och försvarslösa kvinnor har kastats under bussen. Antagligen kommer problemet nu, enligt svenskt manér, utredas ett par år.
Den senaste våldtäktsmannen, en irakier, som gav sig på en 100-åring i hennes egna hem, slapp utvisning trots att han inte är svensk medborgare. Den eritreanske domaren ansåg inte brottet var tillräckligt grovt. Att mannen lyckats tillverka ett barn i Sverige ansåg domaren ge honom en så stark anknytning att utvisning inte var att tänka på. Stackars barn! Så både domare och dömd har samma unkna kvinnosyn som helt enkelt inte hör hemma i Sverige! Vem såg det komma?
Ända sedan förra seklet har olika ”flugor” kommit från USA och efter några år dykt upp i Europa och Sverige, så också transideologin. Kvinnor i USA och Kanada har de senaste åren plågats av den närmast religiösa uppfattningen att människor kan ”byta” kön beroende på hur de upplever sig själva. Det har fått till följd att predatoriska män sett sin chans att begära tillträde till utrymmen och sammanhang som reserverats för kvinnor och deras trygghet att slippa män. Det kan vara offentliga toaletter, skolors och simhallars omklädningsrum, skyddade boenden eller amningsgrupper.
Genom Ulf Kristerssons könsbyteslag har konsekvenserna nu träffat Sverige och uppvaknandet är brutalt. En barnamördare har ”bytt kön” och ”definierat” sig som kvinna. Som en följd, eller snarare med avsikt, begär han nu att få avtjäna sitt fängelsestraff på ett kvinnofängelse. Märk att han inte har genomgått några fysiska förändringar. Var finns kvinnornas rätt till trygghet när en man utnyttjar en ogenomtänkt lag för att slippa bo med män som troligen kommer att spöa honom rejält. Varför trumfar alltid mäns rättigheter kvinnors säkerhet? För alla läskunniga gick detta att förutse. Men det är kanske för mycket att begära av ledande politiker.
Ett tredje exempel som nu drabbar polis och rättsväsende är den våg av anmälningar enligt lagen om hets mot folkgrupp, en lag som precis som könsbyteslagen ”moderniserades”. Och nej, det handlar inte om skränande araber eller vänsterpartister, som hetsar mot judar på våra gator, som man skulle kunna tro. Nej, en enda svensk man som har en teatergrupp med sk dragqueens, dvs män som klär ut sig till nidbilder av kvinnor, har enligt egen utsago gjort minst 130 polisanmälningar om kommentarer på sociala medier som han känner sig kränkt av. Märk att män och kvinnor har olika bevekelsegrunder för att ”identifiera sig” som det motsatta könet. Så kallade transkvinnor (som alltså är män) har alltså ett lagstadgat skydd för sin hobby. Inte alla män är predatorer men några är det och kommer att utnyttja samhällets tolerans. Kvinnor som vill identifiera sig som män har däremot föga intresse eller vinning av att hävda sin rätt att använda herrarnas toaletter, omklädningsrum eller fängelser.
Astrid Lofs, Ambition Sverige, A
5 kommentarer
Det är sorgligt att ingen politiker vågar se eller vill minnas hur Sverige såg ut innan 70-80 talet, då var vi ett av världens mest homogena, harmoniska och välskötta länder. Då hade vi en stabil ekonomi, låg brottslighet, stor tillit till varandra och en befolkning med gemenskap, trygghet, frihet och optimist.
Idag har svensken fått ett samhälle präglat av kaos, våld, enorma sociala problem, arbetslöshet och nya ord som utsatta områden, särskilt utsatta, värdegrund, inkludering, enskild händelse, socioekonomiska områden och mångfald.
På tal om konsekvensanalys så har jag fått till mig att detta görs! Men den anpassas så den passar den bilden politikerna vill ha. Med andra ord så har konsekvensanalysen spelat ut sin roll. Går man vilse tillräckligt länge så börjar man känna sig hemma, detta passar de flesta politiker som inte vill/vågar se sina egna misstag och den verklighet de själva har skapat. Men likt förbannat är det svensken som ska leva i deras värld!
Det är nästan alltid så att de är den svagaste gruppen inom näringslivet som får ta största lasten, man kan ju fråga sig varför inte media, chefer eller politikerna inte själva låter invandrarna arbeta inom deras egna segment!
Jag har sagt det innan att invandrare inte ska få samhällsviktiga arbeten/positioner och inte heller rösträtt innan de har bott i Sverige minst ett par generationer, allt för att dessa individer ska få jämlika värderingar med oss svenskar, vi kan inte och ska inte acceptera att kvinnor inte har samma rättigheter, normen ska vara att alla har samma kärnvärden som svensken, alla ska leva sina liv enligt svenska normer och då måste man förstå vad som förenar oss och vad som splittrar oss som samhälle, de ska vara våra värderingar som gäller i Sverige. Hoppas domen överklagas!
Dragqueens, homosexuella och transpersoner har lyckats flytta fram sina positioner, på samma sätt som muslimerna, detta har lyckats tackvara idioter till politiker som hellre ser godhetspoäng än förstörelsen i samhället, bra intresseorganisationer och en allmänhet som inte har förstått innebörden av att låta dessa ta ett större utrymme i det offentliga rummet. Självklart är det absolut ingen skillnad mellan en kvinna och man förutom den rent biologiska.
Bra skriven artikel, Astrid! Synd att den inte har publiceras i en större morgontidning eller att den tas upp i en tv-studio så allmänheten hade fått förståelse för er politik.
Jag uppskattar dina kommentarer, Gringo, och ser gärna att du skriver fler, Instämmer också i dina avlutande rader, där du beklagar att Astrids inlägg inte har publicerats i en större morgontgifdning eller TV. Men det finns en förklaring, att etablerade medier inte vill hjälpa ett nytt parti att synas. Och en lösning, som jag lämnade till partiföreträdare redan 24 oktober, utan att få någon återkoppling under hela två månader, då svaret löd:
”Jag har talat med Elsa om detta. Dina idéer är goda men utmaningen just nu är att vi behöver ägna kraften utåt för att få ut namnet. Vi behöver satsa de få resurser vi har på att bygga valorganisation och genomföra marknadsaktiviteter. Alltför få personer känner till oss i nuläget. När ekonomin tillåter kommer vi anställa personal men i nuläget, dvs före årsskiftet, kan vi inte få tag på andra finansiärer som är beredda att täcka upp de övriga månadslönerna.”
Jag skickade fler mejl under julhelgen och mellandagarna, där jag erbjöd mig att omförhandla mitt erbjudande, men fortfarande inget svar från latmasken i partiledningen. Mitt förslag var, som framgår av ovanstående, att partiet anställer personal, vilket måste finansieras genom gåvor och lån från medlemmar. Mitt erbjudande var att donera motsvarande en månadskostnad (lön + lönebikostnader + övriga omkostnader) samt låna ut pengar till ytterligare en eller två månadskostnader. Samt finansiera utgivningsbevis för en egen webbtidning, vilket ger grundlagsskydd. Villkoret var att jag ville ha besked före årsskiftet, varför jag har meddelat Elsa att mitt erbjudande inte längre gäller. Det är inte henne jag kallar latmask. Men den personen bör hon byta ut Jag tvivlar på att hon orkar med att vara både riksdagsledamot och partiledare utan hjälp av någon anställd personal.
Partiet stöds uppenbarligen av ett stort antal högkvalificerade högmedeinkomsttagare, som skulle kunna bidra ekonomiskt plus ett okänt antal låg- och medelinkomsttagare, som skulle kunna bidra både med minde ekonomiska bidrag och med praktiskt arbete, både oavlönat och mot lön fram till valet – med löfte om fortsatt anställning vid valseger.
Jag vill också förklara skillnaden mellan oavlönat och avlönat arbete. Som ideell arbetskraft bestämmer du själv vad du vill göra och hur mycket. Som anställd är det arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet. Du har igen rätt att vägra för att du hellre vill göra något annat. Men det är ju dock du själv, som har sökt jobbet. Det är visserligen sant att ett blivande riksdagsparti behöver ideella arbetskrafter, men för att styra upp detta behövs en kärntrupp, som enligt sina anställningskontrakt är skyldiga att utföra ålagda arbetsuppgifter.
Du, som håller med mig om detta, och vill bidra på det ena eller andra sättet, uppmanas att skicka in en intresseanmälan till Elsa. Glöm inte att uppge på vilket sätt du vill bidra.
Här kommer en liten fördjupning om ämnet, skrivet av Julia Caesar!
Läs och förundras över politikernas sätt att se på olika problem som de själva har skapat.
https://juliacaesar.blog/2026/01/04/staten-offrar-aldre-kvinnor-for-att-ge-invandrare-arbete-2/#more-39106
Hej Varjehanda!
När jag läste din kommentar köper jag att du har helt rätt med att svårigheten att komma ut i media, står man även på den politiska sidan som media inte gillar blir det ännu svårare. Ditt förslag är bra, det konstiga är att de inte verkar ha några ekonomiska förutsättning att anställa, detta känns som en gigantisk uppförsbacke. Framför allt under ett valår där jag kan tänka mig att ALLT kostar och att varje valarbetare är en tillgång.
Nu är jag positivt lagd och räknar kallt med att Ambition Sverige har läget under kontroll. Annars återstår det att sparka och byta ut den reklambyrån som idag bistår Ambition Sverige!
Ett billigt och effektivt sätt att synas och få ut sitt budskap att arbeta med marknadsföring som Gerilla krigföring inom reklam. Trycka upp mindre lappar med det budskapet och en QR-kod(med mer information) man vill ska nå fram till sina väljare, dessa lägger man ut överallt när man får tillfälle, bensinstationer, T-banan, flygplatser, skolor, affärer ja överallt där man vill nå ut med sitt budskap.
Fördelen är att alla läser texten på lappen, vi människor fungerar som så att vi läser allt oberoende vi vill eller inte. Prova själv att inte läsa reklam eller skyltar, det går inte. Den andra fördelen är att det är billigt och effektivt sätt att nå ut med sitt budskap. Man kan styra sin marknadsföring själv beroende på vilken grupp man vill nå ut till. Nu tror jag att Ambition Sverige har en bättre lösning än den jag presenterade.
Det som jag inte vill förstå, är att anställd personal skulle hindra partiet att nå ut med med sitt budskap och att man finns. I så fall har man nu anställt fel personer. Särskilt obegripligt blir det påståendet, om det gäller en journalist med gedigen yrkeserfarenhet och god branschkännedom, alltså vilka medier och chefredaktör, som bör tillfrågas. Yrkeserfarenhet handlar bl.a. om att skriva artiklar, så att de blir lästa. Intervjuer, som görs av en yrkeskunnig journalist, torde i de flesta fall nå ut till fler än debattartiklar, som skrivs av den intervjuade själv. Jag kan ö. h. t. inte förstå att amatörer skulle vara bättre än proffs.
Jag har själv skrivit hundratals insändare och debattartiklar och debattartiklar, som någon insändar- eller debattredaktör har beslutat att publicera. Men jag var ju under min aktiva tid en känd privatperson med goda ämneskunskaper och inte någon företrädare för ett nytt parti. Visserligen påstår etablerade medier att de är ”oberoende”, men det är de inte alls. Tvärtom tyder mycket på att de har order från sina ägare att inte hjälpa nya partier att komma in i riksdagen. Partiet Ny demokrati lanserades i skvaller tidningen Hänt i veckan, och alltså inte den politiskt proilerade pressen.
Dessvärre tror jag att A är fel ute, när man hoppas få bidrag från någon miljadär, som vill vara anonym, vilket torde förutsätta att man lyckas kringgå reglerna om öppenhet om parftifiensiering. Vilket kommer att rikta misstankarna mot Ryssland. Våra politiska motståndare är inte dumma.
Din idé är klart bättre, men måste kombineras med andra metoder. Som inte är gratis. Varför följer man inte ordspråket ”Många bäckar små gör en stor å”? Erfarenheten visar att ett särskilt ändamål, som uppfattas som angeläget av potentiella givare lockar fler givare. Det har nu gått snart tre månader sedan jag lämnade mitt förslag till anställd personal. Hur jag har bemötts har varit under all kritik.
Jag har visserligen ingen akademisk examen, men kunskaper på akademisk nivå inom olika ämnen. Om jag hade satsat på en chefskarriär i stället för att lägga så mycket tid på oavlönat ideellt arbete, hade bemötandet kanske varit ett annat. Men är det inte märkligt att ett parti, som tror så starkt på oavlönat ideellt arbete, inte värdesätter erfarenhet från just sådant arbete? Och min erfarenhet säger att när antalet ideella medarbetare når en viss gräns, behövs en kärntrupp av anställd personal.
Jag har inte motsatt mig att den anställda personalen under de första veckorna, som kunde ha varit nu, haft som prioriterad uppgift att göra partiet känt.