Publicerades ursprungligen mars 2024:
Hur har Sveriges suveränitet kunnat urholkas på det sätt som skett genom EU-medlemskapet och hur är det möjligt att de nu aktuella maktöverföringarna är på gång att förverkligas utan någon som helst demokratisk förankring hos svenska folket?
Hur smärtsamt det än är måste vi inse att vi inte lever i en demokrati utan i något som närmast kan karakteriseras som en demokratur.
Orsaken till Sveriges kräftgång de senaste 50 åren
Sverige och Schweiz var 1974 rikast i världen. En krona var ungefär lika mycket värd som en schweizerfranc. Idag kostar en schweizerfranc ca 12 kronor. Svenska folket har alltså blivit betydligt fattigare. Vad är orsaken till att det gått så illa? Utan att göra minsta anspråk på någon heltäckande bild eller gå in på några detaljer vill jag ändå nämna några avgörande beslut och orsaker som sannolikt har bidragit till Sveriges kräftgång.
1. Den 27 februari 1975 beslutade en enig riksdag med statsminister Olof Palme i spetsen att Sverige skulle förvandlas till ett mångkulturellt samhälle. Proposition 1975:26.
2. Inträdet i EU 1995 där Sverige sedan start har varit en av de största nettobetalarna samt förlorat stora delar av sitt självbestämmande.
3. Samarbetsavtalet mellan Sveriges kristna socialdemokrater (Broderskapsrörelsen) och Sveriges muslimska råd (SMR). Initiativet till avtalet togs av SMR efter valet 1994. Rapport 4/99 kallad ”Delaktighet identitet & integration” ger en närmare beskrivning av vad syftet är med samarbetet. I en summering konstateras att samarbetet varit lyckat och medfört att många muslimer röstat på Socialdemokraterna.
4. Barcelonaavtalet förhandlades fram av Socialdemokraterna och skrevs under den 28 november 1995 av dåvarande utrikesminister Lena Hjelm-Wallén. Ett avtal som lett till ökad migration och ökat muslimskt inflytande i Sverige.
5. Global Compact for Migration undertecknades 10 december 2018. Global Compact vilar på grunder och principer i Förenta nationernas stadga. Syftet är säker, ordnad och regelbunden migration. Koppling finns också till Agenda 2030. Lägg därtill att Global Compact undertecknades i en tid när Sverige inte ens hade en regering på plats utan undertecknades regelvidrigt av en expeditionsministär.
6. Mainstream-medier och Public service agerar agendasättande. Det innebär att åsikter som inte är politiskt korrekta inte får komma till tals. Klimatfrågan är ett av de värsta exemplen där inga ifrågasättanden eller kritiska röster får komma till tals. I boken ”The Elements of Journalism” av Bill Kovach och Tom Rosenstiel beskrivs nio element som journalister bör fullfölja för att upprätthålla journalistikens roll som informationskälla så att medborgarna kan förbli fria och självstyrande. Inget av dessa element respekteras i mainstream-medier och Public service
7. Dagens politiker visar ingen respekt för portalparagrafen i vår grundlag som säger att all offentlig makt utgår från folket.
8. De verkligt stora frågorna som t ex rör hur vår suveränitet urholkas tas inte upp i valrörelser. Nato-ansökan är det senaste exemplet på en fråga som inte till något pris fick bli del av valrörelsen hösten 2022.
9. Folkomröstningar är extremt impopulära bland våra politiker och skall till varje pris undvikas. Endast sex folkomröstningar har genomförts sedan 1922.
10. De möten som globaliststyrda organisationer som World Economic Forum (WEF), Bilderberg-gruppen och Trilateral Commission arrangerar besöks av såväl politiker som statstjänstemän.
11. Våra politiker har under en lång rad år fattat infantila beslut inom områden som invandring, energi, klimat, försvar mm utan någon som helst konsekvensanalys. När konsekvenserna av besluten blivit uppenbara har ursäkten från dessa politiker varit: vi har varit naiva. Besluten har skadat det svenska folket och skapat stora motsättningar inom landet och man kan med fog ifrågasätta vilka ”vi” det är som politikerna egentligen pratar om.
Våra grundlagar måste stärkas och en ny bred grundlagsutredning borde tillsättas. I Sverige kan riksdagen avskaffa demokratin på mindre än ett och ett halvt år. Ett majoritetsbeslut plus val plus nytt majoritetsbeslut.
Vårt politiska system, den så kallade parlamentariska demokratin har nått vägs ände. För många av oss har detta varit uppenbart under en lång rad år. Systemet har skapat en politisk adel. Begreppet myntades av författaren Anders Isaksson som inför valrörelsen 2002 utkom med boken ”Den politiska adeln” med underrubriken ”politikens förvandling från uppdrag till yrke”.
Att politik tillåtits bli ett yrke är en av huvudorsakerna till att Sverige på ca 50 år gått från att vara ett av världens rikaste länder till att bli ett betydligt fattigare mångkulturellt samhälle med oräkneliga problem. För den politiska adeln, som idag sitter vid makten, gäller det att nu som förr födas i rätt familj, gifta sig med rätt partner samt placera sig själv i de rätta nätverken.
I partierna och deras närstående organisationer utgör börd, släktskap och personliga kontakter ett socialt kapital som jämnar vägen till politiska uppdrag och höga chefsposter i förvaltningen. Landet styrs av nomenklatura bestående av yrkespolitiker och politiska tjänstemän.
Grundlagarna måste nu stärkas och det politiska systemet måste reformeras. Den modell Schweiz har kan tjäna som föredöme – viktigast är att avskaffa yrkespolitikerrollen.