Vänstermedia och politiskt korrekta partier rasar nu under valrörelsen över arrendehöjningar på statens marker i renbetesområdena, särskilt i Härjedalen. Samtidigt tiger de om konfliktens kärna: en långvarig, systematisk utplåning av den uråldriga skandinaviska fjällbondekulturen till förmån för en betydligt yngre samisk rennäring.
Innan svensk förvaltning 1645 ägdes marken i Jämtland och Härjedalen av självägande bönder som brukat den i generation efter generation – en kultur med rötter i förhistorisk tid, långt före både svenskt styre och samisk rennäring i regionen. Under 1800-talets avvittring tog staten kontroll över stora områden genom expropriation och konfiskation. Marken överlämnades sedan till samiska renägare, varav en del flyttade ner från Norrbotten ända in på 1900-talet. Det var en aktiv omfördelning av egendom från den ursprungliga befolkningen till en senare anländ etnisk grupp.
Idag riktas kritiken mot de kvarvarande fjällbönder som försöker hävda sina brukningsrättigheter – fäbodar, fiskestugor, båthus och betesmarker. Rätten att hålla djur på traditionella fäbodar har redan tagits bort eftersom det ”stör” rennäringen. Den betydligt äldre fjällnäringen ska underordnas den yngre. Staten använder sin ställning som markägare för att kväva de sista resterna av en kultur som existerade här långt innan någon sameby bildades.
Arrendena höjs nu dramatiskt, ibland över 1 000 procent, mot dem vars förfäder odlade marken innan någon renbetesrätt ens fanns. Samtidigt nämns sällan samebyarnas egna obetalda eller obefintliga arrenden. Detta är ingen slump. Det är kulturell utrensning och etniskt baserad särpolitik som aktivt gynnar samisk rennäring på bekostnad av den skandinaviska ursprungskulturen.
Den 3 december 2024 upptog Unesco Skandinaviens fäbod- och seterkultur på listan över mänsklighetens immateriella kulturarv. Det handlar om levande traditioner – betesbruk, djurskötsel, kulning, hantverk, språk och seder – som alla bygger på traditionell markanvändning i fjäll och skog. Sverige har också ratificerat FN:s konvention om biologisk mångfald (CBD), som kräver hänsyn till både urfolk och traditionella brukarkulturer. Ändå verkar Länsstyrelsen i Jämtland prioritera bort detta ansvar.
Jämtland och Härjedalen är inget renbetesreservat där all annan verksamhet måste vika sig. Det är ett kulturlandskap format av skandinaviska fjällbönder, jägare och fiskare under tusentals år. När staten nu använder arrenden som vapen för att osynliggöra detta arv väcker det allvarliga frågor om dess verkliga avsikter – inte minst inför den kommande utredningen om rennäringslagen.
De flesta partier känner till historiken men väljer att undvika de grundläggande frågorna. Ingen ifrågasätter att samerna ensidigt tilldelats status som urfolk genom ett politiskt beslut 1977, trots att flera nordliga folkgrupper uppfyller samma kriterier. Resultatet är en etniskt baserad politik – i praktiken apartheid och raslagar – som bryter mot svensk jämlikhet.
Ambition Sverige vägrar acceptera denna utveckling. Vi står upp för alla svenskars lika rätt till historia, kulturarv och framtid. Staten måste redovisa en objektiv historiebeskrivning och sluta prioritera en grupp på bekostnad av en annan.
Elsa Widding partiledare Ambition Sverige
Olle Larsson Ambition Sverige
P-A Tapper Ambition Sverige