Risk för maktkoncentration och försvagad rättssäkerhet i Sverige – del 2 av motion

Tacksam för stor delning av nedan:

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar att i sin helhet avslå proposition 2024/25:155 Allvarliga fredstida krissituationer och förstärk rättssäkerheten vid krislagstiftning

Om riksdagen ändå skulle välja att gå vidare med förslaget bör uppdraget formuleras enligt nedan:

Riksdagen beslutar att för Regeringen tillkännage som sin mening att återkomma med ett nytt, tydligt avgränsat konstitutionellt ramverk för fredstida krishantering som minst innehåller;

1. tidslåsning av kristillstånd (t.ex. högst 30 dagar åt gången, med uttrycklig och tidsbegränsad förlängningsmöjlighet),
2. snäv och konkret definition av ”allvarlig fredstida krissituation” med prövbara kriterier,
3. takhöjd och tidsgränser för bemyndiganden att meddela föreskrifter på lagområdet,
4. tydlig spärr mot långvariga och generella frihetsinskränkningar,
5. en uttrycklig grundlagsspärr mot föreskrifter som innebär tvångsingrepp i den kroppsliga integriteten, såsom tvångsvaccination, tvångsmedicinering eller påtvingad testning/provtagning. Sådana åtgärder får inte beslutas med stöd av krisbestämmelserna och ska alltid bygga på frivilligt, informerat samtycke.
6. opartisk förhandsprövning av konstitutionell art (t.ex. särskild konstitutionsdomstol eller motsvarande ordning).

Motivering

Om riksdagen ändå skulle välja att gå vidare med förslaget bör uppdraget formuleras enligt följande:

Proposition 2024/25:155 innebär betydande risker för maktkoncentration och försvagad rättssäkerhet i Sverige. Avsaknaden av snäva definitioner, tidslåsning och tydliga materiella spärrar skapar ett utrymme där undantagsregler kan bli långvariga och där normala lagstiftningsprocesser åsidosätts.

Om riksdagen ändå skulle välja att gå vidare med förslaget bör det endast ske efter att ett nytt förslag med tidslåsning, snäv krisdefinition, tak för bemyndiganden, opartisk förhandsprövning och en uttrycklig grundlagsspärr för kroppslig integritet och samtycke utformats.

1. Otydlig krisdefinition i 16 kap. RF
   Det föreslagna grundlagsstödet i 16 kap. regeringsformen (RF) saknar en rättsligt prövbar och snäv definition av begreppet ”allvarlig fredstida krissituation”. I förarbetena nämns exempelvis naturkatastrofer, terror och pandemier, men själva grundlagstexten ställer inte upp något tydligt juridiskt test. Detta skapar betydande tolkningsutrymme och risk för att tillstånd som inte är akut extraordinära i praktiken kan klassas som kris, med långtgående konsekvenser för grundlagsskyddade fri- och rättigheter. En sådan ordning är inte acceptabel i en demokratisk rättsordning.
2. Risk för långvarig maktkoncentration
   Förslaget möjliggör att de extra befogenheterna kvarstår så länge en riksdagsmajoritet finner det ”behövligt”. Då automatisk sluttid saknas kan ett kristillstånd i praktiken bli mycket långvarigt. Denna ordning innebär maktkoncentration i strid med kravet på tydliga maktdelnings- och återgångsmekanismer i ett öppet samhälle.
3. Normgivningsmakt genom bemyndiganden (16 kap. 2 §)
   Riksdagen kan genom bemyndigandelag ge regeringen rätt att meddela förordningar på lagområdet. I propositionen saknas tydliga tak och maxtider för sådana bemyndiganden. Därmed öppnas för omfattande regleringar utan tillräckliga materiella och tidsmässiga spärrar, vilket urholkar riksdagens lagstiftningsmakt.
4. ”Akutspåret” (16 kap. 3 §) har otillräckliga spärrar
   Även om förordningar inom akutspåret ska underställas riksdagen och normalt gälla högst tre månader, kan nya beslut fattas återkommande och ett obegränsat antal gånger efter varandra. Alternativt kan besluten flyttas över till bemyndigandespåret i 2 §. Effektiva juridiska spärrar mot upprepning och förlängning saknas, vilket riskerar att tillfälliga undantag normaliseras och permanentas.
5. Uttryckligt skydd för kroppslig integritet, äganderätt, informationsfrihet och yttrandefrihet
   Det nya ramverket måste innehålla en grundlagsspärr som
6. a) förbjuder tvångsingrepp i den kroppsliga integriteten (inklusive tvångsvaccination, tvångsmedicinering och påtvingad testning/provtagning) och fastslår att hälso- och sjukvård ska bygga på frivilligt, informerat samtycke,
7. b) hindrar långtgående intrång i äganderätten (t.ex. tvångsstängning av verksamheter, rekvisition eller användningsförbud av egendom samt prisreglering/ransonering) utan strikta maxtider och full ersättning, och
8. c) säkrar yttrandefrihetens kärna enligt 2 kap. RF, bl.a. genom skydd mot indirekta inskränkningar såsom förelägganden mot plattformar att blockera innehåll, generella förbud mot allmänna sammankomster eller andra förhandsbegränsningar av kritik,

samt att sådana åtgärder inte får beslutas med stöd av 16 kap. RF, vare sig genom förordning eller bemyndigande.

6. Avsaknad av författningsdomstol – brist på effektiv förhandskontroll
   Sverige saknar en författningsdomstol. Domstolskontroll kan därför endast ske i efterhand och i konkreta fall, vilket inte förhindrar att långtgående krisföreskrifter hinner börja gälla. I den föreslagna ordningen kan regeringen, när 16 kap. 1 § aktiverats och 3 §-spåret används, meddela förordningar på lagområdet som vid behov kan avvika från eller komplettera gällande lag efter underställning. Utan opartisk förhandsprövning finns en påtaglig risk att kärnrättigheter, så som den kroppsliga integriteten, äganderätten, yttrandefriheten mm., trängs undan.

Mot denna bakgrund måste ramverket innehålla obligatorisk förhandsprövning av konstitutionell art (genom särskild konstitutionsdomstol eller motsvarande ordning), höga beviskrav för nödvändighet och proportionalitet, kort giltighetstid med tidslåsning samt stark och skyndsam möjlighet till individuell överprövning. Utan sådana spärrar saknas ett effektivt rättssäkerhetsskydd redan innan ingripande åtgärder får verkan.

7. Erfarenheter från pandemin – proportionalitet och återhållsamhet
   Erfarenheter från senare års krishantering visar att långvariga generella inskränkningar i fri- och rättigheter kräver särskilt höga trösklar, tydliga tidsgränser och kontinuerlig omprövning. Grundlagen bör värna proportionalitet och nödvändighet med förhandskontroll, inte enbart efterhandsprövning, och den måste ovillkorligen skydda den kroppsliga integriteten och andra grundläggande fri- och rättigheter.